Hur du får dina barn att äta mer nyttigheter och mindre skräpmat och godis

KBT (kognitiv beteendeterapi) har ju varit en stor trend inom terapi de senaste åren, och samtidigt har det kommit en hel del kurser och böcker om att använda KBT-principer (s.k. inlärningsteori) med barn. På den här bloggen har det säkert framkommit att jag kan se en del nackdelar med dessa perspektiv, såsom den människosyn som man anar. Se vidare i Aletha Solters artikel om Supernanny Jo Frost.

Men på området ätande kan jag ändå tänka mig att det kan finnas vissa fördelar med att applicera ett inlärningsteoretiskt perspektiv. Det är ju ändå under många av de viktigaste åren i ett barns liv föräldrarna som bestämmer vilken mat som köps hem och när den serveras, så det finns ett stort utrymme att planera maten så att man underlättar för barnen att få smak för det man vet är nyttigt, och vice versa, att försvåra för dem att bli alltför förtjusta i onyttigheter.

Själv har jag regeln att så långt det bara är möjligt inte ge min son godis och skräpmat när jag vet att han är riktigt hungrig, och aldrig att han får ta initiativ till såna köp i affären. Utan istället strävar jag efter att ge nyttigare saker såsom grönsaker eller kanske en ostbit vid dessa tillfällen.

Ur ett inlärningsteoretiskt perspektiv är det ju så att ätande är en aktivitet som belönas med att det känns gott och att man blir mätt. Och ju mer hungrig man är, desto godare känns det att äta, och desto tydligare belönad blir man av mättnaden. Så om jag får sonen att äta grönsaker när han är riktigt hungrig, så kommer han hans hjärna ”automatiskt” att associera grönsaker med ”gott” och ”mätt”, alltså med något positivt. Och detta gör att på psykologspråk att beteendet ”äta grönsaker” ökar – han kommer att bli mer intresserad av att äta detta. Medan om han alltid är relativt mätt när han får glass och godis, så kommer associationen med ”gott” och ”mätt” att bli betydligt svagare. Sedan så är det säkert så att godis är gjort med en massa socker och smakämnen som ska göra det lätt för oss att gilla det, vilket gör att det har ett försprång gentemot grönsaker. Men genom att planera på det här sättet kan man minska den beroendeframkallande tendensen hos godis och skräpmat.

Här kan jag också påminna om GI-perspektivet som säger att om vi äter mat som tar tid att smälta (med lågt GI), så jämnas blodsockernivåerna ut och vi slipper bli jättehungriga och riskera att panikäta, vilket kan bli starkt belönande och beroendframkallandande.

Tyvärr så kan de nyss nämnda principerna sättas ur spel, exempelvis om det uppstår kamp eller tjat kring maten; då kan det för barnet bli så att istället för att smaken och mättnaden blir belönande, så blir det känslan av att få trotsa eller säga emot som blir det viktigaste. Så det är viktigt att titta på helheten om man upplever att det finns problem med barnen och deras ätande.

Här kommer några sammanfattande tips på saker man kan tänka på för att hjälpa sitt barn till bra matvanor:

  • Se över den generella känslomässiga miljön. Om du så mycket som misstänker att ditt barn har problem (med mat eller annat) som har en känslomässig koppling, så vill jag verkligen uppmuntra dig att våga ställa de svåraste frågorna: hur är min relation med barnet egentligen? Hur är stämningen hemma? Finns det problem från min egen barndom som påverkar hur jag är som förälder? Drabbas barnet av mitt dåliga humör? Hur ofta är jag närvarande på riktigt med mitt barn?
    Ätande är ett område som väldigt lätt påverkas av hur barnet mår känslomässigt, och då tror jag självklart på att man behöver ta itu med grundproblemen: vad det är som påverkar måendet.
    Läs gärna mer här på bloggen i kategorierna Barn/föräldraskap och Aletha Solter för mer uppslag i detta.
  • Försök att hitta enkla regler och enkla knep som gör att du inte behöver ge barnen något onyttigt när de är som hungrigast. Grönsaker, nötter, ost och andra saker med lågt GI är att föredra, och godis och snacks är det som ger tydligast sockerkick. Kanske kan du ha med en rågbrödsmörgås till dagishämtningen, eller se till att ha färdigskurna grönsaker i kylskåpet att slänga fram när ni kommer hem.
  • Var pragmatisk och mjuk. Vi lever i ett samhälle med mycket reklam för skräpmat och där många har problematiska matvanor. Jag läste för ett tag sen om en bok med namnet ”The Addicted Society” (det beroende samhället), och jag tycker det ligger något i den titeln. Vi är alla på jakt efter kickar av olika slag.
    I det läget måste vi som föräldrar (och andra som har hand om barn) lära oss att kompromissa. Kräver barnet lördagsgodis för att det hört att grannen får det, så kanske man kan lösa det så att hälften av godiset är ”nyttigare” såsom torkad frukt och nötter.
  • Glöm inte dina egna matvanor. Barn lär sig också av att se oss vuxna. Detta kallas inom inlärningsteori för modellinlärning. Goda, nyttiga och trevliga måltider tillsammans i lugn och ro är viktiga för att ge barnet en sund relation till mat.
  • Det är också viktigt att låta barnet vara med och bestämma om maten och få delta i matlagning och allt kring maten och helt enkelt uppleva glädje kring mat. Så om ni hamnat i tjat och gnat och bråk kring maten, lägg ner kampen och fokusera på positiv interaktion. Det är ju nämligen så att de flesta barn har perioder när de har fixa idéer kring mat, men ändå så lyckas barnen i slutändan få i sig de näringsämnen de behöver för att växa och bli stora.

6 reaktioner till “Hur du får dina barn att äta mer nyttigheter och mindre skräpmat och godis”

  1. Det är också intressant att se hur kulturellt betingat detta med mat är. Min dotter i förskoleåldern är nyligen adopterad från ett afrikanskt land. För henne är kött i alla former den bästa delikatessen och hon äter i mängder som får oss att häpna. Godis har hon från början haft svårt att tycka om, ovan vid så mycket socker. Tyvärr lyckas vi nog på sikt ”förstöra” denna aversion mot socker genom våra egna sockervanor som föräldrar. 😉 Dottern älskar att hjälpa till med matlagningen och jag håller med om att det skapar en bra stämning kring maten att hon är delaktig. Känns som om vår dotter hade med sig en bra känsla kring mat som vi som nya föräldrar absolut inte kan ta åt oss äran för. 😉 (Vi kan dock ge henne en mer varierad kost än hon var van vid och det är viktigt.)

  2. Tack för en bra blogg!
    Har en 9-årig son som inte gillar sötsaker (godis, glass, läsk osv) speciellt mycket utan oftast tackar nej. Detta ses som lite underligt av omgivningen. Vi har aldrig förbjudit sötsaker, men äter det väldigt sällan hemma.
    Sonen kan inte heller äta extra mycket mat för att det är gott. Hans inställning är att man äter för att man är hungrig, inte av något annat skäl. Nackdelen för oss föräldrar är att man inte kan muta med mat. Det är inte vi föräldrar som get så bra uppfostran utan sonen bara är sådan. Tvärtom har jag vid många tillfällen ammat honom när han varit ledsen. Ammade i flera år. Men tydligen är inte amning = mat för honom utan amning var en egen kategori.

  3. Hej Hedda

    Jag har en 12-årig dotter som dras till socker och sötsaker på ett oroande starkt vis. Hon är också något överviktig.
    Vi är ganska restriktiva hemma, men det förekommer sötsaker eller kakor vid veckoslut och fester.
    Vid våra måltider finns det alltid grönsaker men det är väldigt få saker som hon är beredd att äta. Bara grönsallad, broccoli och gröna bönor eller ärtor. Allt annat blånekar hon till.
    Vi brukar föreslå frukt när hon ständigt ber om sötsaker, men tyvärr är hon väldigt begränsad även när det gäller frukt. Bara melon, grapefrukt och mango är hon beredd att äta. Det blir ganska tråkigt och också dyrt.
    Det är så frustrerande att hon vägrar att smaka. Vi trodde att det kanske skulle ändras när hon blir äldre och mognare, men det har varit så i flera år nu.
    Jag kan också tillägga att hon har två syskon som har en betyligt bättre och mer varierad kost.
    Hur kan vi få henne att pröva nya smaker och börja äta bättre?

  4. Jätteledsen, men jag kan tyvärr inte svara på konkreta frågor såhär på nätet, behöver mer information och så. Hoppas ni hittar något svar och sätt att komma vidare!
    Vänligen Daniel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *