Ny dokumentär om SSRI/antidepressiva mediciner

Det har kommit en ny dokumentär om antidepressiva mediciner (SSRI), och jag kan verkligen rekommendera den till alla intresserade av ämnet. Dokumentären heter Who Cares in Sweden och man kan se filmerna helt gratis på via nätet.

Jag hade möjligheten läsa en hel del kritik mot dessa mediciner när jag skrev min psykologuppsats. Och jag kan därför intyga att de här filmarna har lyckats hitta ett stort antal av de bästa och mest seriösa kritikerna av SSRI. Filmen är också bra för att den visar att det finns olika typer av skepticism, vissa fokuserar på biverkningar, andra på försäljningsprocessen och så vidare.

Kanske kan man när man ser filmen tycka att bilden känns lite väl negativ, kan de här medicinerna verkligen vara så hemska, undrar man. Tyvärr tror jag att detta är ett inneboende problem inom detta fält, att det finns massor av informationskällor som säger att dessa preparat är snälla, effektiva och ofarliga, och därför så tvingas de som vill ge en annan bild uttrycka sig kraftfullt för att höras, och riskerar därför att framstå som extrema eller överdrivna.

Det finns en hel del som är oroande och skrämmande med dessa mediciner, och de fakta som nämns i filmen är väl underbyggda och dokumenterade. Samtidigt tycker jag att det kan vara bra att komplettera denna information med att säga att många som provar SSRI upplever föga eller ingen skillnad alls. Och det finns flera studier som tyder på att placeboeffekten för SSRI är långt större än själva kemiska effekten av medicinen på hjärnan. Så kanske är effekten på många ganska harmlös. Samtidigt som det ska sägas att i stort sett all forskning på effekten av SSRI är på en till två månader, och de flesta som äter medicinen tar den minst ett år, och många tar dem i årtionden, och på denna typ av användning finns mycket lite forskning.

Här kommer i alla fall några punkter om filmen

Who cares syndrome – ”vem bryr sig”-syndromet

David Healy och andra pekar på att många som tar SSRI verkar bli känslomässigt avtrubbade. I filmen förklaras att denna effekt är en del av själva antidepressiva effekten. Att många deprimerade känner an stark skuldbörda på sina axlar, och när SSRI lyfter bort denna, så kan personen känna sig mindre deprimerad. Men samtidigt finns massor av rapporter av personer som gör hänsynslösa saker under inflytande av SSRI, alltifrån människor som lämnar sina familjer och barn, till att många skolskjutningar verkar ske under påverkan av SSRI.

Jag har också träffat ett flertal klienter som berättat att de känt sig milt avtrubbade på SSRI och liksom inte engagerat sig lika mycket i sina nära relationer.

Den känslomässiga avtrubbningen kan också orsaken till att sexuell dysfunktion är en vanlig biverkning av SSRI, lustupplevelsen och det allmänna intresset för intimitet minskar helt enkelt.

Självmord

Filmen lyfter fram att mycket tyder på att självmord är en underskattad biverkning av SSRI. Healy nämner att man har funnit en ökning av självmordstankar även i studier där man låtit icke-deprimerade, ”friska” försökspersoner prova SSRI.

Marknadsföring av läkemedel

Det här med läkemedelsföretag och deras marknadsföringsaktiviteter är en het potatis. Jag vet att det pågår en hel del diskussion inom läkarkåren och på andra ställen om detta och att det görs en hel del för att minska och begränsa påverkan från kommersiella krafter inom sjukvården.

Men samtidigt tror jag många av oss vanliga mediekonsumenter har svårt att föreställa oss hur mycket resurser som läkemedelsindustrin lägger på att påverka både media och makthavare. Ett vanligt upplägg är att ett läkemedelsbolag anlitar en PR-byrå som i sin tur erbjuder tidningar, tidskrifter och journalister gratis bakgrundsmaterial, som enkelt kan redigeras till artiklar, om aktuella ämnen.

Ett exempel på vad jag tror är sådana ”planterade nyhetsinslag” är att på hösten kommer det många artiklar och nyhetsinslag om depressioner, och då ligger oftast huvudfokus på ”upplysning” och personliga berättelser, och så kommer det som en bisats att man bör gå till sin vårdcentral om man upplever besvär, och att SSRI kan vara ett behandlingsalternativ. Som jag skriver i min uppsats så lägger man liksom upp bollen för att en person ska välja att börja med SSRI (eller någon annan psykiatrisk medicin, på senare har man pratat mycket om bipolaritet mycket för att det funnits nya läkemedel inom det området).

Dessutom så arrangerar läkemedelsbolag regelbundet seminarier och vidareutbildning för läkare inom exempelvis depression och bipolaritet. Och detta blir ett sätt för läkare att få gratis fortbildning, det är liksom svårt att tacka nej till detta.

När man ser helheten, hur många områden i samhället som läkemedelsbolagen påverkar, så är det lätt att bli lite mörkrädd. Samtidigt som jag ibland kan tycka att vissa tar i lite väl mycket när de pratar om ”big pharma” och målar upp läkemedelsindustrin som en ond kraft.

Sammanfattning

Det är svårt att hitta något slags lagom tonfall när man pratar om antidepressiva mediciner, men jag tycker den här filmen är proffsigt och seriöst gjord och rekommenderar den till alla intresserade av området.

Jag måste dock lägga till en liten brasklapp: Detta är ett komplext fält med många olika intressenter och aktörer, och därför oroar det mig lite att det är så svårt att få reda på mer om avsändarna bakom filmen, det står nästan ingenting om detta på hemsidan.

7 reaktioner till “Ny dokumentär om SSRI/antidepressiva mediciner”

  1. Hejsan, har precis hittat hit. Fantastisk blogg, varje ämne är intressant och berör på ett eller annat sätt. Äntligen =) Jag är en sån som äter antidepp medicin. Varannan dag tackar jag för dem, varannan ifrågasätter jag dem. Det är så otroligt kluvet. Jag förespråkar vanligen inte medicin, kritiserar snarare den totala tillit vi har till den, anser att man bör behandla problemet och inte symptomet osv… Men- gällande mitt eget mående, när medicinen gjorde sån fantastisk skillnad, blev det svårare. Jag skulle vilja sluta med den, men vågar inte riktigt ta steget. Förvånas också över att jag bara behöver ringa min hälsocentral för att få nytt recept. Har så gjort i ca 10 (!!) år. Inga frågor, ingen uppföljning. Visst är det märkligt?
    Tack för kloka ord!

  2. Tack Mirre för kommentaren,
    Jag håller helt och hållet med om att det du beskriver är märkligt. Det finns också vissa rekommendationer om att man ska pröva med terapi innan SSRI, men det verkar snarare finnas en norm att man ger SSRI så fort någon mår dåligt. (jag vet att många läkare är jättenoggranna och seriösa, men detta är en allmän känsla som jag har som står utanför).
    Välkommen tillbaka!
    Daniel

  3. När jag började med antidepressiv medicin i slutet av 90-talet fick mitt en liv en mycket positiv vändning. Plötsligt fick jag energi över att ta tag i högskolestuier och yrkesliv. Jag slapp ångestattacker och mina värsta svarta depressionshål. Att man skulle bli känslomässigt avtrubbad av SSRI-preparat är ett helt makalöst påstående. Känslomässigt avtrubbad kände jag mig när jag var djupt deprimerad. Och ja, på 80 och 90-talet gick jag i psykoterapi och psykoanalys. Det gav väl någonting kanske men om jag måste välja så väljer jag antidepressiv medicin flera ånger om. Några särskilt jobbiga biverkningar har jag inte märkt av.
    Gunilla

  4. Hej! Jag har försökt flera gånger att kliva av ssri och varje gång är det en kamp. Läkarna säger bara: ta en högre dos el du är fortfarande deprimerad. Och ja, utsättningssymptomen är så kraftiga att jag har ont i kroppen och gråter. Sover mycket dåligt och kan vakna klarvaken kl 3. Har ätit i tre år nu och ångrar att jag tagit medicinen över huvudtaget att jag började med skiten. Finns det läkare man kan kontakta som tar en på allvar, för dem jag träffat hittills i Östersund vill inte förstå att jag inte vill droga hjärnan mer. Jag fick pillren mot ångest och läkarens ordination var livslång…. Som i ”who cares in Sweden” känner jag mig som en gisslan (de beskrev det som Stockholmssyndromet). Ingen vill hjälpa mig ur, men gärna medicinera mig ännu mer…. Ssri har likställts med amfetamin och jag förstår varför, här är jag fångad i ett knark som jag inte förstod att jag valde och känner mig ledsen och uppgiven när läkarna inte vill lyssna.

  5. DOLD BIPOLARITET!!!
    , ANTIDEPRESIVIUM,
    MANIER, PSYKOSER M.M

    Ssri, Nsri, tricyklicka, etc kan medföra mycket destruktiva och grava bieffekter/läs ohälsoeffekter. De mest svårartade med mkt höga konsekvenser anses vara mani, psykos och hypomani, Dessa skadar patienten på flera plan, socialt, ekonomiskt, hälsomässigt. Varje skov av mani skadar hjärnan, och ökar risken för nya skov, känsligheten tilltar för varje gång ( KIndlingseffekten ) men är ett direkt hot mot patientens liv men även framtida hälsa. Den depressiva reaktion är också mkt livshotande.
    Bipolaritet är en mkt allvarlig psykisk sjukdom. Ca 2% av befolkningen har bipolaritet, ett mörkertal uppskattas till 4%.
    Självmordstatistiken hos bipolära är hög.
    Det finns idag ca 500 000 A-D-användare och och kanske lika många odiagnostiserade, d.v.s dom vet inte om att de bär på bipolaritet. En patient som söker för depression kan hamna i mycket allvarliga och oväntade följder av psykofarmakan: antidepressivt. Det står som en ?bieffekt? att man kan bli manisk (en på tusen) av medicinen, Det är dock ingen bieffekt? det är ett MEDICINSKT UTLÖST SKOV som sker på grund av psykiatrikerns otillräcklig kunskap både om patient och medicinens verkan på densamma. Dessa människor får skov tidigarelagda och därmed Kindlingseffektens obarmhärtiga prognos. De har helt enkelt blivit sjukare och sämre rustade för framtiden, OM DOM ÖVERLEVER?? Hur är detta möjligt? Socialstyrelsen och Läkemedlsverket (med läkemedelslagen)
    värnar hälsa, välfärd, och lika tillgång till god vård och omsorg. Läkemedelsverkets övergripande mål är: främja svenska folkhälsan, att patienten skall få säkra och effektiva läkemedel. De skall ha positiv nytta contra riskbalansering samt ändamålsenlighet. Men läkare har en tendens att underrapportera bieffekter till läkemedelsverket samt att läkare inte anser det vara medicinens fel utan patientens sjukdom. Detta är ett socialmedicinskt haveri.Många får sin första diagnos efter ett medicinsk utlöst skov. Dessa patienter är helt rättslösa eftersom rådande medicinsk diskurs säger:du var ju manodepressiv (fast patienten inte visste det) därför blev du sjuk och får bära konsekvenserna av detta själv.

    Men! Men!
    Läkarna måste/skall ta reda på den mentala statusen( differentialdiagnostik) innan de utsätter patienten för mkt höga risker. Det sätter patientsäkerheten helt ur spel och läkarna tycks inte förstå att antagandefaktorn totalt dominerar vetenskapsfaktorn. Lyckopiller har en stor potential att bli OLYCKOPILLER. Den medicinska vetenskapen utelämnar och bortser ifrån att patienten ”kan” ha bipolaritet, men medicinerar med förbundna ögon. Otroligt ansvarslöst.

  6. Det kanske värt ett försök o tydliggöra funktioner. Typ försvarsmekanismen o långvarig stress tilLvaro. Kanske har de som lämnat familj varit olyckliga… höm höm.. länge. När sen varvats upp till schock… hype enligt ovan… kan man inte ta emot information. Om man tänker efter på åsikter o förhålLandesätt hajjar man hur man kan tycka att alla ska gå på såna. Men… Detta har ju inte nåt med förhållandesätt uppfattning o policy om allmän fakta klassificering. … Många panik om just hur sånt teer sig. På o av antidepressiva. Fan! Borde dokumenterat vilka. För inte litar jag på.. när kommer tilL den biten av kunskap om en över huvudet på en… ElLer? Om jag tolkar hur folk erfar rätt.

  7. Tack Katten – håller med om att panik och jobbiga rädsletillstånd inte verkar ovanliga på SSRI och liknande medel.
    Hälsningar Daniel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *