Är självkänsla en färskvara?

Love and work… work and love, that’s all there is.
Sigmund Freud

För några år sen slog Mia Törnblom stort igenom med sina böcker om självkänsla och sin uppriktiga ärlighet kring sitt missbruk. En av de saker hon framhåller är att man kontinuerligt behöver jobba med sin självkänsla, hon beskrev det som att ”självkänsla är en färskvara”. Jag fick för mig att söka på ”självkänsla och färskvara” och det kom massor med träffar, där alla utgick från att detta påstående är sant.

Jag tänkte här komma med några funderingar kring denna föreställning. På ett sätt kan jag se något gott i detta perspektiv, för det kan bli en uppmaning till att kontinuerligt återvända till sig själv och ha koll på sina känslor och hur man lever sitt liv – något som jag tror är viktigt. Särskild i vår tid när vi både har högt ställda krav på mening och självförverkligande och samtidigt mycket stress av alla slag.

Samtidigt så är jag inte säker på att jag håller med riktigt om detta. Rent språkligt kan tycker att påståendet ”självförtroendet är en färskvara” kan spjälkas upp i tre delpåståenden: ”det finns ‘något’ som heter självkänsla”, ”detta något kan liknas med färskvaror, såsom mjölk och gurka” och ”vi behöver kontinuerligt vårda och utveckla vår självkänsla”.

Jag provar och ser om jag kan fundera lite kring dessa påståenden:
Det finns ”något” som heter självkänsla, som kan liknas vid fysiska föremål. Vi har en språklig förmåga att uttala begrepp såsom ”självkänsla” och ”jämlikhet” och sedan prata som att dessa begrepp i någon mening existerar, trots att det egentligen bara är språkliga begrepp som vi valt att använda för att försöka ge ord åt något abstrakt. Som ett alternativ till Törnbloms sätt att prata om självkänsla, där det blir lite av en ”grej” som man kan ha eller inte ha, skulle jag vilja beskriva det såhär: Det finns massor av forskning på hur psykiskt mående och självkänsla hänger samman med allt möjligt annat. Människor känner sig gladare och mer tillfreds med sig själva och sina liv när de har mer pengar, när de får respekt och kärlek av andra. När de trivs med sina jobb. Och så vidare. Jag skulle snarare se det som att självkänslan inte alls existerar självständigt, utan att den är del av en individs livssammanhang, med massor av parametrar där man bara kan påverka vissa. Och dessutom så påverkas ju framgång på jobbet av vår livshistoria av att lyckas och misslyckas, vilket gör att det är väldigt svårt att säga vad som är orsak och verkan, och om det är en självkänsla som existerar inom mig eller om självkänslan i varje sekund konstrueras av min historia och mitt samhälle.

Helt klart är det bekvämt för oss som vill sälja böcker och tjänster inom personlig utveckling att beskriva självkänsla som något av en sak som man kan förbättra med coaching eller terapi, men i själva verket är det mycket mer komplicerat. Och egentligen tror jag att det för många kan vara uppfriskande att se att min livslott inte alls bara är mitt eget ansvar, utan det är en rad olika omständigheter utanför mig som påverkat och påverkar.

Vi behöver kontinuerligt vårda och utveckla vår självkänsla. För mig handlar detta egentligen om att vi alla eftersträvar ett bra, meningsfullt och lyckligt liv. Och då skulle jag lite förenklat vilja beskriva det som att vi som brottas med en sviktande självkänsla behöver två saker:

Vi behöver titta på vår skam, varför känner vi oss så dåliga ända in i själen? För mig är svaret att vi vuxit upp med föräldrar som inte gett oss den kärlek och omvårdnad som vi behövde. Som barn var vi underlägsna och var tvungna att dra slutsatsen att det var vårt eget fel. Lösningen som jag ser det är att få kontakt med det som hände, och verkligen göra upp med att det var fel och skadade oss. Så som man gör i terapi, och så som många som läser t.ex. Alice Millers böcker berättar händer när de läser och känner efter. Denna del av självkänslan, vår skam, kan alltså ersättas av en medvetenhet om att det fanns smärtsamma tillfällen då mina behov inte blev mötta. Eftersom man då förstår att det inte handlade om en själv, så släpper den där jobbiga stämplande skamkänslan av detta. Självklart är detta en ganska långsiktig process, som jag jobbar en hel del med i mitt jobb som terapeut.

Den andra komponenten av att gå från en bristande självkänsla till ett bra liv är vad jag kan göra här och nu som skapar mening och bra vibbar. Jag är ingen freudian, men det här tycker jag han sammanfattade bra; Arbeta och älska.

Jag kommer att tänka på min cykelreparatör. Bara genom att stiga in i hans butik ser man att han hållit på länge med detta. Arbetsbänken är sliten. Och han pratar om sina cyklar med en särskild kärlek och respekt, han gillar helt enkelt cyklar. Och eftersom hans verksamhet lever och frodas år efter år, så vet jag att det finns fler människor än jag, som gillar våra cyklar och därför är glada att ha en så noggrann och vänlig cykelreparatör. Han är helt enkelt mitt i ett stor nätverk, där han gör en massa nytta. Dessa cyklar som han reparerar ger sina ägare motion, och förflyttar dem och deras barn runt stan. Han gör något enormt meningsfullt i det lilla, utan att få nobelpris för det. Jag tror inte han behöver jobba på sin självkänsla. Den sitter liksom i väggarna i hans verkstad, och i hans händer som kan laga cyklar.

Detta är något som jag verkligen försöker prata med mina klienter om. Många som väljer att investera i psykoterapi känner sig vilsna och att de inte hittat rätt i tillvaron. Det kan vara att man flyttat från en annan del av landet eller från ett annat land, och inte hittat sitt nya sammanhang. Många har varit mobbade i skolan och familjen och därför aldrig fått känna att de har en självklar plats i något sammanhang. Identiteten som en outsider kan för vissa sätta sig som en andra hud som genomsyrar hela livet.

Normalt jobbar vi då både med att sätta fingret på exakt vad som hände som knäckte känslan av att vara välkommen i livet. Samtidigt som vi jobbar med att klienten tar steg för att gradvis etablera en bas i samhället, det kan vara med jobb, utbildning, fritidsintressen, vänner, kärleksrelationer och så vidare.

Jag säger detta eftersom jag undrar, när människor har tagit dessa steg, och tittat på sina barndomssår, och hittat saker som ger livet mening, behöver de då se självkänsla som en färskvara? För mig är det inte det. Jag liksom bara vet att jag betyder mycket för de människor som jag träffar på dagarna, för mina klienter och också mina nära och kära. Ibland värker skammen till, och jag känner mig som en dålig människa, men det är ganska övergående, och jag har sätt att hantera detta. På det hela taget är inte självkänslan något jag reflekterar över. Och min känsla och förhoppning är att det är ungefär så för mina klienter också.

Om man tänker ur ett evolutionärt perspektiv, hur människan har haft det genom årmiljonerna, så ska man såklart inte idyllisera det livet, det var säkert tufft på många sätt som vi inte kan förstå. Men samtidigt kan jag också tänka mig att många av de här kvaliteterna fanns på ett annat sätt i livet. Människan ingick i en mindre grupp på kanske 20 personer, där alla hade en eller oftast flera uppgifter, och det fanns gott om tid att vara tillsammans med andra, skoja och prata. Det som vi behöver för att känna oss tillfreds med tillvaron.

– Boken Självkänsla nu! av Mia Törnblom på Adlibris, Bokus.
– Jag har också gjort en video på youtube om självkänsla.
– Törnbloms metod att förbättra självkänslan bygger bland annat på affirmationer, som forskning tyvärr har visat kunna ha motsatt effekt på självkänslan (ledsen om jag låter som en sågning här, men det är faktiskt så).

6 reaktioner till “Är självkänsla en färskvara?”

  1. Hej Daniel!
    Tack för en bra blogg och ett intressant inlägg.

    Jag funderar lite på varför den här föreställningen om självkänslan som färskvara blivit så spridd. Jag vill inte verka konspiratorisk, men jag ser runt omkring mig vänner som läser självhjälpslitteratur, går på motivationsföreläsningar och så vidare. Och det som slår mig är att ofta är personerna fulla av energi, glädje och inspiration efter att ha läst en bok eller gått på en sådan föreläsning. Men att de sedan återkommer och återkommer, läser fler böcker, går på fler föreläsningar.

    Det får mig att undra – om de här råden hade fungerat, hade det inte räckt med att läsa bara en bok/gå på bara en föreläsning? Jag får nämligen känslan av att det inte är självkänslan som är färskvaran, utan den upplyftande effekt som själva pep-talket ger. Särskilt föreläsningarna som verkar superroliga och ofta sker tillsammans med andra högmotiverade och peppade människor brukar ha denna effekt. Lite som att ha varit på en riktigt bra konsert. Man får gemenskap och en stark känsla av att allt är möjligt.

    Och då till min konspiratoriska farhåga – är det inte rent pr-mässigt genialt att påstå att självkänslan är en färskvara, när det i själva verket kanske är mer troligt att själva kicken från boken/föreläsningen är det? Eftersom man, i och med att påstå det, skapar kunder som är beroende av en för att må bra?

    Hur tänker du kring denna farhåga? Jag förstår att det inte går att spekulera generellt eftersom självhjälpsvärlden är enorm och dessutom bjuder på alla möjliga grader av seriositet. Men ändå, jag kommer inte ifrån frustrationen jag känner av att se mina vänner kämpa för att må bra. Och att de i detta lägger pengar, hopp och energi på något som jag inte tycker verkar vara en långsiktig lösning på deras problem…

    PS: hade själv stora problem med ”självkänslan” och generaliserad ångest. Men när mitt liv till stor del förändrades till det bättre – jag avslutade en utbildning som var väldigt destruktiv för mitt mående, jag gifte mig och fick en egen familj – så försvann också problemen med den sviktande ”självkänslan”. Mitt liv är vare sig problemfritt eller en gulligull-idyll idag. Men jag MÅR liksom helt okej och är nästan alltid glad och nöjd med livet. Tycker det ligger mycket i det du säger, att så mycket är situationsrelaterat. När grundpremissen för ens liv är sjysst så behöver man liksom inte fundera eller anstränga sig så mycket.

  2. Tack, Sara, för kommentaren, jag kunde inte sagt det bättre själv :)
    Det vore enormt spännande om man kunde komma på något sätt att mäta och forska på den process du beskriver, som nästan att man blir beroende av inspirationsföreläsningar.
    Och ditt exempel med ditt eget liv stödjer också dessa tankar, grattis till det okaya måendet får man säga.
    Vänliga hälsningar Daniel

  3. Hej, tack för ännu ett klokt inlägg, håller helt och hållet med dig när du säger att självkänslan inte kan existera självständigt, utan är en del av en persons sammanhang, livshistoria, osv.
    Kommentaren som Sara skrivit var väldigt tänkvärd, kan mycket väl vara så att denna typ av föreläsningar kan skapa ett beroende, en kortvarig kick. Med tanke på det enorma utbud av självhjälpsböcker och inspirationsföreläsningar som finns idag borde väl svenska folket må bättre än nånsin, om det hade fungerat så lätt. Inget ont om dessa företeelser i sig, men det finns helt klart en övertro till dem, och dessa snabba lösningar marknadsförs som lösningar på problem som ofta behöver bearbetas på ett djupare plan.

  4. Kan förresten också tipsa om boken The Confidence Gap av Russ Harris, som utifrån Acceptance and Commitment Therapy beskriver hur man kan fokusera om från sin längtan efter självkänsla, till att göra saker som är viktiga i livet.
    Daniel

  5. Hej!
    Tack för ett bra inlägg. Jag kom speciellt att tänka på just affirmationer som du skriver om i slutet. Jag höll själv på med affirmationer för att stärka min ”självkänsla” när jag var yngre och precis som du beskriver så funkar det inte. Ger möjligtvis en kortvarig kick.
    Det är ju så vanligt att så många självhjälps böcker/artiklar om självkänsla framhäver just att man ska affirmera att man älskar sig själv, fast man kanske hatar sig själv. Det bara känns som om man går emot sig själv och för mig gjorde det bara att mina känslor av självhat tryckte tillbaka ännu mer och blev starkare. Nu har jag hittat vad som funkade för mig och det är mycket samma förhållningssätt och tekniker som du beskriver på denna webbplats.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *