Om för- och nackdelar med 12-stegsprogrammet

I många år har det s.k. 12-stegsprogrammet med AA och NA varit ganska dominerande när det gäller vård av missbrukare i både Sverige och många andra västländer. Jag har varit ganska kluven till detta, å ena sidan har jag kontakt med många väldigt kloka människor som jag djupt respekterar som vänt sina liva i dessa program, å andra sidan så finns det en del inslag och trossatser inom programmen som inte riktigt är förenliga med forskning inom missbrukarbehandling.

Jag ramlade nyligen över en väldigt genomarbetad artikel i The Atlantic som utförligt beskriver den debatt som finns kring 12-stegsprogrammen som behandling för alkohol och drogproblem. Eftersom jag jobbar inom området och också regelbundet tipsar mina klienter om 12-stegsprogram, så tänkte jag beskriva mina tankar lite kort, jag börjar med några av problemen med AA och NA:

  • En övertro på att helt sluta med drogen. Forskning visar att detta kan vara bra för att behandla svårare alkoholism, men att det finns många med lättare former av alkoholproblem som kan lära sig att dricka måttligt. Artikeln beskriver hur AA inte sällan bidragit till en polarisering i denna fråga och spridit tesen att man ”måste sluta helt”. Vilket lär ha lett till problem för människor som velat minska sin konsumtion och dricka måttligt. Artikeln citerar forskning som indikerar att totalstopp kan leda till att ett uppdämt sug, vilket ökar risken för problematiska återfall
  • Andra trossatser inom AA som inte heller alltid behöver vara hjälpsamma är att man ”måste nå botten” innan man börjar söka hjälp och ta sig upp. Eller att man måste börja i ändan att ”erkänna att man är alkoholist”. Forskning på motiverande samtal visar att det kan vara väldigt hjälpsamt för missbrukare att få prata om sin ambivalens till drogen. Ett svartvitt krav på erkännande av alkoholismen kan försvåra ett sådant arbete där man utforskar sina dubbla känslor kring drogen eller alkoholen.
  • Inom AA och NA finns också en kluven attitud till annan hjälp såsom psykoterapi. Många dricker för att de har psykiska problem, t.ex. ångest, depression, social fobi, traumaerfarenheter, tvångstankar eller annat. Då är det såklart väldigt viktigt att de får hjälp med dessa problem för att kunna uppräthålla nykterheten. Det verkar på sina ställen i 12-stegsprogrammen finnas en kultur av att programmen löser allt, och det är lite av en svaghet att gå i terapi. Sådana attityder är självklart inte hjälpsamma för dem som behöver terapi och liknande hjälp, utan det kan leda till att personer inte söker hjälp och istället super ner sig.
  • Dessutom är det väldigt problematiskt i förhållande till en grundläggande mänsklig rättighet som trosfrihet när branchen behandlingshem för beroende domineras av 12-stegsbaserade hem, som bygger på erkännandet av en ”högre makt” som en central del i behandlingen. Det ingår ju till exempel i arbetsrätten att arbetsgivare är skyldiga att försöka rehabilitera personal med alkoholproblem, och då kan det vara kränkande att på detta sätt bli tvungen att vistas på ett 12-stegshem. När arbetsplatsen (eller en socialförvaltning) kräver att man ska gå på rehabilitering så är det ju en ganska kraftig form av tvång för individen.

Fördelar med 12-stegsprogrammet

Jag har under det senaste året läst mycket om nyttan för människor med socialt relaterande. Det finns en mängd forskning som på olika sätt visar hur sociala relationer är avgörande för den psykiska hälsan. I det sammanhanget är det inte svårt att tänka sig att den sociala gemenskapen inom 12-stegsprogrammen har en väldigt god och läkande effekt, och bidrar till att hjälpa medlemmarna till en sundare livsstil. När jag själv besökt 12-stegsmöten och andra liknande sammanhang har jag också slagits av den djupa gemenskap och kamratskap som finns där.

Jag ser också flera andra faktorer som kan vara hjälpsamma i 12-stegsprogrammet. t.ex. tacksamhet, Spirituality.

När jag rekommenderar 12-stegsprogram till mina klienter, så är det utifrån att jag tycker att det kan vara en tillgång att gå och prata om sin situation i ett sammanhang med andra som också vill ta tag i sina liv. Som sådan gemenskap ser jag det som att dessa program har väldigt mycket att ge. Det är också något som inte alltid är så lätt att hitta i vårt samhälle; lugna och djupa samtal om viktiga livsfrågor.

Är 12-stegsprogrammen sekter?

Som en motreaktion till att 12-stegsprogrammen har varit så dominerande inom missbruksbehandling, har det kommit en del kritik, bl.a. en hemsida som beskriver dem som sekter.

Här skulle jag vilja peka på nyare perspektiv inom religionssociologin som vill nyansera sektbegreppet. Mycket av det vi kopplar samman med sekter, t.ex. hårda krav på likriktning och skarpa gränser mellan att vara med eller inte i gruppen, det är saker som i olika grad kan förekomma inom alla typer organisationer, alltifrån arbetsplatser till ideella föreningar. Övergrepp, såsom förföljelse av avhoppare har säkert förekommit, men det är omdiskuterat i vilken omfattning sådant egentligen är normen inom någon s.k. sekt.

Så när någon påstår att AA är en sekt, så är jag tveksam. Den inblick jag haft i AA och andra 12-stegsprogram har inte visat på några övergrepp eller avarter, mer än att det alltid finns tendenser till gruppnormer i sådana sammanhang. Jag skulle förstås önska att de var lite mer öppna för att diskutera olika lösningar på problemen och ta in nya rön. Men samtidigt så tycker jag att man får ha förståelse för att en grupp som fungerat självständigt i årtionden utan någon inblandning från professionella och utan några officiella ledare, är mer trög för förändring än exempelvis en vårdklinik.

Råd kring 12-stegsprogrammen

Som sagt tycker jag att 12-stegsprogram kan vara väldigt värdefulla om man känner behov av att prata om sin situation och utvidga sitt sociala nätverk. Om man har ett svagt socialt nätverk, exempelvis på grund av att man flyttat eller haft svackor eller kriser, så kan det vara ovärdeligt att bygga upp positiva stödjande relationer i en självhjälpsgrupp såsom AA, NA, ACA eller ALANON. (se vidare denna lista över olika gemenskaper).

Jämfört med andra ställen är 12-stegsgrupperna relativt öppna och tillgängliga, man behöver inte anmäla sig i förväg, det är bara att gå iväg på ett möte. Kan också tipsa om att det finns självhjälpshus i Stockholm och Göteborg som inte är knutna till 12-stegsrörelsen.

Jag ser det också som en bra sak att självhjälpstraditionen har grundsynen att man själv har ansvar över sitt liv, medan det i andra sammanhang lätt blir mer hierarkiska relationer där man förväntas göra som en ”expert” säger, till exempel en psykolog eller psykiater.

De 12 stegen är ju hämtade från en religiös, kristen tradition, och jag ser absolut många fördelar i att ta sig tid att titta på sina tillkortakommanden på det vis som man gör där. Men samtidigt vill jag lite varna för att se de 12 stegen som en komplett terapimetod. För vissa funkar de 12 stegen som en ersättning för terapi medan andra behöver komplettera med andra typer av hjälp.

13 reaktioner till “Om för- och nackdelar med 12-stegsprogrammet”

  1. Jag skriver en mycket utförlig kommentar senare.
    Hursomhelst kan jag säga, att Kbt. (Kognitiv beteendeterapi) fungerar mycket bra för den som vill ändra sina drog/alkoholvanor.
    Jag har deltagigt i AA- och NA-möten. Där finns inget.
    Så vill man ändra sig, kan man ju prova annat… Ja –

  2. Hej! Intressant att du tar med Tolvstegsprogrammet. Vill korrigera ett par saker.

    Det står ingenstans i Tolvstegsprogrammet att man måste erkänna att man är alkoholist. En vilja att sluta dricka, räcker för medlemskap. (se steg 3)

    Behandlingar på olika hem ska inte sammanblandas med AA och NA som är fristående och oberoende av andra organisationer.

    Talet om att ”nå botten” är ofta missförstått. Vars och ens ”botten” är ju individuell. För en del går det långt innan man ser konsekvenser att ett missbruk. Andra upptäcker det tidigt.

    Framförallt: Blanda inte ihop behandlingshem med Tolvstegsprogrammet som praktiseras av AA och NA. Det är inte samma sak.
    Enskilda medlemmar i grupper kan naturligtvis ha vissa åsikter, och också ventilera dem, men det får stå för var och en individuellt och läser man litteraturen noga finns kanske inte något stöd för dessa åsikter.

    Att byta grupp kan vara ett alternativ ibland.

    Det som är bra med AA, NA m.fl. är att det är gratis och att hjälp finns att få under stor del av veckan för den som behöver.

    Tack för att du berättar om detta! Programmen har varit till stor hjälp för många.

  3. Tack för kommentaren. Jag håller absolut med om att fördelar med 12-stegsprogrammen är att de är gratis och ganska fria och lättillgängliga.

    Det här med ”nå botten” och ”erkänna att man är alkoholist” kan säkert vara saker som på något sätt ingår i kulturen, det är något man ofta pratar om, men kanske inte egentligen står i några officiella tester. Jag tror att både jag och artikeln som jag utgår från pratar om något slags allmän 12-stegskultur – det är ganska svårt att tydligt sätta fingret på vad som egentligen ingår i 12-stegsprogrammet, och vad som av olika orsaker har kommit att hänga med och förknippas med 12-stegsbehandlingarna.

    Allt gott! hälsar Daniel

  4. Helt avgiftsfritt är det ju inte. En hatt går runt varje gång man har möte, där man förväntas bidra med en summa, ex 20 kr/gång.

  5. 12 stegs programmet har utan tvekan räddat mitt liv… Är och kommer alltid att vara tacksam för den och den gemenskapen jag själv går i… Och dom andra oxå.. Jag har tack vare programmet varit nykter och drogfri drygt 8 år.. Har fått på väldigt många möten under den tiden.. Det här med pengar i hatten Tex är nåt man ger FRIVILLIGT.. Har fått på möten o inte gett nåt och jag är fortfarande lika välkommen.. Vill oxå tillägga att det står i stora boken att vi är inga läkare och att det finns personer som kanske kommer behöva hjälp ar proffessionella så som terapi i någon form.. Jag själv går på terapi o pratar med proffessionella för andra problem OCH går på möten… Skillnaden är att programmet lärt mig vikten av att vara ärlig annars funkar det inte och det är nåt jag inte skulle riktigt förstått att jag måste vara med all skam o skuld om jag Rex börjat terapi innan jag jobbar enligt dom 12 stegen… Men jag pratar för mig själv.. Har fått höra av folk att terapi inte hjälpt ett smack och jag har alltid undrat och gått tillbaka till mig själv hur ärligt har personen egentligen varit hos sin terapeut? Mitt botten blev inte att jag blev bostadslös tandlös bostadslös osv.. Hade allt det där kvar.. Men jag va nära döden flera gånger och ändå kunde jag ”lura” mig själv att det inte va nån fara… Tar bara lite mindre eller nåt som jag ändå till slut inte kunde hålla.. Jag blev väckt ur mina föreställningar att det inte va nån fara med drogen tack vare dessa program och människor som delade med dig av dina historier.. Men jag tycker att terapi är nåt mååånga när kolla på även om man jobbar i programmet.. Men man måste våga vara helt ärlig precis sina bär när man jobbar i stegen… Tack för mig

  6. Jättetack för din kommentar, Victor! Det känns gott att du påminner om hur livräddande dessa program varit för många människor. Välkommen tillbaks till bloggen, hälsningar Daniel

  7. Det är inte så att dessa principer som tex Na eller AA tillämpar är skapade av religionen, utan av människor som har letat och hittat vägar ur mänskligt lidande. Det är aldrig religiöst eller tillhör något speciell grupp av människor.
    Det är bara livets egna lagar. Vilket vem som helst utan religion kan tillämpa.

    Att dom sedan tillämpas av olika religioner, som anammat dessa principer och att religionerna försöker övertyga alla anda att dom kommer från Kristus, är ju ännu ett tecken på mänskligt lidande. Dom gör allt för att hålla fast i sin tro och försvarar den ibland tom med att döda andra. När det egentligen är så att tex jesus bara har ju själv hittat dessa principer osv. Principerna har ju funnits och tillämpats av många långt innan tex den kristna ”profeten” började tillämpa dom. Han har inte skapat dom och han äger inte dom. Om han överhuvudtaget fanns, så har han endast återfunnit dom. Och eftersom kristendomen inte skapat/äger principerna så är ju inte heller tolvstegsprogram religiösa.I så fall skulle allt vara religiöst som använder sig av dessa principer, men det kan ju vem som helst genomskåda att så är det inte.

    Det viktiga är ju att att människor faktiskt tar sig ur olika lidande genom att tillämpa dessa principer och dessa principer är universella för att ta sig ur lidande. Eftersom lidandet är universellt. ( och då menar jag inte för människor som faktiskt har riktiga fysiska hjärnskador, där man kanske förlorat halva hjärnan med mera.)
    Klart det finns människor som kan behöva stöd i terapier med mera, men utan att tillämpa dessa principer så kommer man inte långt. Varav en av dom första är ärlighet.
    Och det ser ju vilken terapeupt eller människa som helst att utan ärlighet kommer man inte långt.

  8. Hej jag har också varit drogfri i 5 år och samtidigt gått på mycket Na-möten. Jag lever idag ett ganska normalt liv med jobb och familj. Jag var tidigare blandmissbrukare och levde ett kriminellt liv och var våldsam. Jag skulle också vilja säga att tolvstegsprogrammet har räddat mitt liv och troligtvis andras liv eller åtminstånde välmånde (medberonde familj osv).

    Men min relation med programmet har inte varit utan problem bara för det. Jag upplever att det finns en viss sektkultur och pseduvetenskapliga tendeser men jag väljer att vara med ändå. Jag tror inte på gud heller för den delen. Jag har personligen märkt att ju mer jag analyserar och intelektualiserar desto mer näring får min missbrukarpersonlighet. För det är jag expert på alltså att hitta tankemodeller som passar till mitt destruktiva beteende. Visst jag kan säga att 12steg är ovetenskapligt och trams men risken är då att jag sitter och säger det med en flaska sprit i handen. Jag har slutat tänka så mycket på varför utan försöker vara tackasam att jag lever. Jag tror att en vetenskaplig debatt inom NA skulle riva sönder programmet. Vi är några före detta beroende som försöker hjälpa ossjälva och andra på det sättet som vi själva sett fungera. Visst andelen av alla som kommer på möte och sedan lyckas bli drogria är liten. Ca 5% (egen uppskatting) Men jag har inte sett något som fungerat bättre.

  9. alltid bra att titta på både för- och nackdelar bara man kommer ihåg att dessa alltid silas genom den personens glasögon och erfarenheter, så gäller även deltagarna i AA/NA. Min erfarenhet är att det enda som utlovas i dessa program är att ”vad som än händer behöver vi inte längre använda en drog”. Många går i enskild terapi, det kan vara traumaterapi, KBT/KPT osv men gör det oftast en bit in i tillfrisknandet när nykterheten är stabiliserad. Det får stå för enskilda medlemmar som hävdar annat men det är många som förstår att professionell hjälp behövs med sådant som inte programmet ”kommer åt” men då är det desto viktigare att ha ett stabilt program för tillfrisknande när man ska in på djupare och kanske mer smärtsamma plan.

  10. Tack Rut för kommentaren.
    ”some meetings are more accepting than others of the idea that members may need therapy and/or medication in addition to the group’s help.” stod det i Atlantic-artikeln :)
    Allra bästa hälsningar Daniel

  11. Ang det Lisa skrivit i sin kommentar från den 2 januari 2016.

    Det första steget i tolvstegsprogrammet är såvitt jag vet ”Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att våra liv hade blivit ohanterliga” vilket mycket riktigt inte ordagrant säger något om alkoholism eller att identifiera sig själv som alkoholist, men däremot kan ses som en omformulering av att identifiera sig själv som alkoholist. Att erkänna sig som maktlös inför alkoholen kan – i kombination med de 11 steg som sedan följer – anses likvärdigt eller jämförbart med att tala om alkoholism. Dessutom innehåller själva namnet på organisationen en ganska tydlig ledtråd om hur medlemmarna nödvändigtvis bör identifiera sig själva. Att man sedan har definierat vad ”alkoholism” och ”alkoholist” innebär på ett antal olika sätt sedan 1939 får vi nog lämna åt en helt annan separat diskussion.

    Det andra steget som följer är ”Vi kom till tro att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd” och det tredje är såvitt jag vet ”Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi uppfattade Honom.”

    Det du syftar på med ”steg 3” måste vara den tredje av de så kallade 12 Traditionerna inom AA-rörelsen, som tillkom ungefär 10 år efter de 12 Stegen.

    De 12 Traditonerna är således:

    1. Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknande beror på sammanhållningen i AA.

    2. För vår grupp finns bara en högsta auktoritet – en älskande Gud, såsom Han kommer till uttryck i vårt gemensamma gruppsamvete. Våra ledare är blott betrodda tjänare, de styr oss inte.

    3. Det enda villkoret för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka.

    4. Varje grupp bör vara självstyrande utom i angelägenheter som berör andra grupper eller AA som helhet.

    5. Varje grupp har endast ett huvudsyfte – att föra budskapet vidare till andra alkoholister som fortfarande lider.

    6. En AA-grupp bör aldrig gå i borgen för, finansiera eller låna sitt namn till närbesläktade sammanslutningar eller utomstående företag, annars kommer problem med pengar, egendom och prestige att skilja oss från vårt ursprungliga syfte.

    7. Varje AA-grupp bör vara helt självförsörjande och vägra ta emot ekonomiskt stöd utifrån.

    8. AA bör alltid förbli icke professionellt men våra servicecentra kan anställa personal för speciella uppgifter.

    9. AA som sådant bör aldrig organiseras men vi kan tillsätta styrelser och kommittéer för serviceverksamhet. Dessa är direkt ansvariga inför dem de tjänar.

    10. AA tar aldrig ställning för eller emot i yttre angelägenheter, alltså bör AA:s namn aldrig dras in i offentliga tvister.

    11. Vår kontakt med allmänheten är baserad på rörelsens egen kraft snarare än på direkt propaganda. Vi bör alltid iakttaga personlig anonymitet i förhållande till press, film och radio.

    12. Anonymiteten är den andliga grundvalen för våra traditioner och påminner oss ständigt om att ställa princip framför person.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *