Varför Facebook är så beroendeframkallande

Jag tror inte jag är ensam om att tycka att olika förströelser på internet kan stjäla mycket värdefull tid. Detta har fått mig att fundera över vad det är som gör det så attraktivt att titta på datorn så fort man har en ledig stund.

Här kommer några teorier, särskilt om Facebook, som kanske är vår största tidstjuv.

Det som är så smart och beroendeframkallande med Facebook är att så fort man kommer in där, så ser man fullt av ansikten av sina nära och kära. Den mänskliga hjärnan är särskilt konstruerad för att vara bra på att känna igen ansikten, så när dessa dyker upp på skärmen så får det direkt effekt. Och våra nära och kära, dem har vi ju ofta träffat många gånger och haft trevligt och roligt med. Detta gör att hjärnan har skapat en länk mellan dessa ansikten och en känsla av välbefinnande. När vi går in på Facebook, så kommer alltså vår hjärna och kropp att utsöndra samma välbefinnandehormoner som när vi sist träffade våra nära och kära. Detta kommer att fungera som en belöning som gör att beteendet ökar, dvs vi kommer att bli mer benägna att gå in på Facebook.

För mig är det slående att Facebooks gränssnitt numera är utformat så att vännernas ansikten alltid kommer upp på den första sidan man kommer in på, det tror jag inte är någon slump.

Jag tror att det finns andra komponenter i Facebook-upplevelsen som också har en liknande funktion. Jag har just läst boken ”Gryning på Kalahari” som handlar om människans tidiga historia, som jägare och samlare. Man tror att det finns några stammar av s.k. bushmän, bland annat i Kalahariöknen, som lever ungefär så som människan har levt under större delen av sin historia, som jägare och samlare i små nomadiserande grupper. En sak som författaren Lasse Berg betonar är att den sociala väven, att människan hela tiden talar med varandra, har varit en överlevnadsfaktor. vi är helt enkelt bättre än andra djur på att skapa komplexa och välfungerande grupper som kan klara svårigheter och utmaningar på bättre sätt. En ganska banal sak som har en roll av att hålla ihop grupper är skvaller. Det är något som finns inom alla folkslag, och är troligen något vi alltid hållit på med. Jag skulle tro att skvallret på Facebook, om politiker, kändisar och andra, har samma roll som ansiktena, att de ger en känsla av lugn, ro och trevnad som gör att vi vill återvända dit.

Kattfilmer är något det också pratas mycket om. Där tror jag att det är precis samma mekanism som med ansiktena och skvallret. I stort sett alla människor har haft samvaro med katter, och kroppen och hjärnan har därför kopplat ihop dem med lugn och avslappning, och därför så får vi säkert en utsöndring av lugn-och-ro hormon (bl.a. oxytocin) bara av att titta på kattfilmer.

En annan reflektion är att en sak som människan säker också gjort i hela sin historia, är att skryta över sin jaktlycka. Och vad är det vanligaste motivet som människor fotograferar och lägger upp på Facebook? Jo, mat och matlagning, det tror jag knappast är en slump.

Finns det då några problem med detta? Såklart har det många fördelar att kunna klämma in små portioner av avslappning och social samvaro sitt liv med hjälp av Facebook och sociala medier. Jag ser dock lite problem också. Det finns gott om forskning som visar att sociala kontakter är en viktig hälsofaktor. Man har till exempel kommit fram till att bristande socialt nätverk medför en högre risk att dö i förtid än rökning och andra livsstilsfaktorer. Det finns såklart en risk att Facebook blir ett substitut för verkliga sociala kontakter.

Det skulle inte förvåna mig om det är så att vi människor har lite av ett ”socialt dagsbehov”; att man mår sämre om man inte får en viss daglig dos av social kontakt, Såklart en olika mängd för olika personer. I så fall kan det lätt bli en ond cirkel här, om all livspusselstress gör att man är trött och bara hinner umgås via Facebook, och sedan mår sämre, blir tröttare och orkar med ännu mindre av verkliga, icke-elektroniska sociala kontakter.

Jag tror inte att Facebook i längden kan ersätta verkligen sociala relationer. Människor behöver träffas på riktigt för att underhålla sina sociala kontakter, så att de har vänner att vända sig till när livet blir jobbigt. när relationer sviktar eller man blir arbetslös eller krisar på något annat sätt. Om Facebook gör att de verkliga kontakterna blir mindre, vilket jag tror att det finns risk för, så gör detta att vi blir mer sårbara inför livets alla kriser och nedgångar.

Boken Gryning över Kalahari på Bokus, Adlibris
Om du vill ha hjälp med att förändra ditt sätt att använda Facebook eller andra tidstjuvar, så läs gärna mitt inlägg om att genomföra förändringar.

3 reaktioner till “Varför Facebook är så beroendeframkallande”

  1. Roliga tankar – jag brukar alltid försvara mitt fb-kollande med att det är som ett fikarum på ett jobb – det jag saknar ibland. Man surrar lite hit och dit, skvallrar, får se en semesterbild och får tips om mat och nya resmål. Precis som du skriver – en enkel och ytlig social samvaro, som gör gott i stunden.
    Delar på FB!

  2. Instämmer med föregående talare. Väldigt intressant och rolig läsning.
    Kommer tillbaka flera ggr! :)

    Mvh

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *