Steven Hayes är en av de stora stjärnorna på psykoterapihimlen det senaste årtiondet. Han grundade psykoterapiskolan ACT – Acceptance and Commitment Therapy, som sedan sekelskiftet snabbt spritts över hela världen (ibland beskriver jag kortfattat ACT som mindfulness-KBT). Hayes har skrivit åtskilliga böcker och publicerat hundratals vetenskapliga artiklar. Han ser ganska tuff ut med kal hjässa och självsäker blick. Något av en intellektuell gigant; jag skulle nog aldrig våga ge mig in i en intellektuell dispyt med honom.
TED-talks är ett populärvetenskapligt föreläsningsformat som även det nått stor spridning över hela världen. När Hayes ska hålla en TED-föreläsning så skulle han kunna vara smart och brilliant, och förklara hur elegant ACT botar psykiska problem. Men större delen av tiden väljer han att vara helt och hållet personlig och utgå från några av sitt livs svåra stunder.
Titta gärna på videon innan jag berättar mer om vad jag tänker kring detta:
För mig känns det så hoppingivande och befriande att Hayes väljer att vara så utlämnande och personlig. Han har modet att visa att trots att han är en sån megastjärna inom sitt område, så känner han ofta sig som att att han inte har koll på läget. Och på detta sätt så tycker jag också att han genom sin egen historia visar på viktiga kvaliteter i bra psykoterapi. Han berättar helt naket och utelämnande sitt livs allra smärtsammaste stunder, och knyter samtidigt ihop detta med funderingar kring livets mål och mening. Psykoterapi handlar just om att skapa sådana möten av beröring som Hayes skapar när han sätter sig på golvet och berättar om den panikattacken när hans liv tog en vändpunkt. Det handlar om att vi tillsammans hjälps åt att se att där det finns mening, finns det smärta, och där det finns smärta så finns det mening.
Jag gillar ACT och hoppas den kommer bli ännu större i Sverige. Jag har själv fått bra verktyg ifrån ACT som har hjälpt mig mycket med just min relation med mig själv. Tack för ett bra inlägg.
Som blivande psykolog läser jag mängder av teorier och visst, självklart behöver jag ha koll på det. Men till sist handlar det ändå, i mötet med behövande människor, om hur jag kan använda mig själv som verktyg för den andras bästa. Att jag kan möta den andra utifrån hens förutsättningar och ändå vara närvarande som mig själv. Jag blir glad av Hayes föreläsning. Det han förmedlar stärker mig i uppfattningen om att psykologer måste vara autentiska för att fungera på ett tillfredsställande sätt. Om inte ens psykologer vågar nämna saker vid dess rätta namn och se sig själva som de är med svagheter och styrkor – vilka är då vi att ställa krav på andra om det?
Instämmer helt! Vet inte om du har sett något om Functional Analytic Psychotherapy en kusin till ACT; det låter som att din inställning skulle kunna passa med detta terapikoncept.
Hälsningar Daniel
TACK för att du delade denna enormt känslosamma, inspererande och kraftfulla föreläsning den gick rakt in och gav så mycket, tack
Tack – glad att du uppskattade den!
Daniel