TILLÄGG och VARNING: Den här artikeln är skriven för människor som känner att någon i deras närhet har allvarliga problem med ilska och/eller ömsesidighet i relationer. Jag valde att använda orden ”narcissist” och ”borderline” i rubriken för att människor skulle kunna hitta artikeln på nätet. Det innebär inte att alla människor som berörs av dessa etiketter har sådana problem som beskrivs i artikeln, utan dessa diagnoser är mångfacetterade och bör användas med yttersta försiktighet. Jag beklagar också att det blir en negativ bild av dessa personer, de har självklart också många bra sidor. Se vidare diskussionen i kommentarsfältet /Daniel
När jag skrev om destruktiva relationer, lovade jag att återkomma med tips om destruktiva personer. De senaste åren har det kommit många böcker och hemsidor kring narcissister och den skada dessa kan orsaka för andra. Jag har tidigare här på bloggen ifrågasatt den här typen av psykiatriska diagnoser, men oavsett vad man använder för benämningar av problemet, så finns det vissa personer som verkar ha allvarliga problem med att etablera respektfulla och ömsesidiga relationer med omvärlden, och som därför orsakar skada hos andra.
Några gemensamma drag hos dessa personer kan till exempel vara:
- Problem med ömsesidighet – det är alltför mycket personens egen sanning som gäller i relation till andra
- Stora känslosvängningar – personen svajar mellan ytterligheter. Ena dagen tycker personen att socialdemokraterna är bra, nästa dag är de inte vatten värda.
- Kränkande behandling av andra. Exempelvis fysiskt eller verbalt våld. Eller ekonomiskt utnyttjande.
- Lögner, halvsanningar och manipulation av fakta.
- Svårigheter med att be om ursäkt och se sin del i konflikter.
- Ett överdrivet behov av att kontrollera situationer och personer
Ett problem med människor med starka känslomässiga problem är att det verkar som att andra människor liksom ”dras in” i dessa människors problematik. Märker man att en person har lätt att bli arg, och man har en sådan person nära inpå sig, så är det naturligt att börjar agera för att personen inte ska bli arg, och om man fortsätter att anpassa sig efter personen kan man nästan till slut känna att man ändrat hela sin personlighet.
Det finns mycket skrivet på internet om detta problem, och jag vill påminna om att det såklart finns nyanser i detta. Alla som har problem med ilska behöver inte ha en allvarlig psykisk störning. Råden i den här artikeln kan vara relevanta i olika hög grad för olika personer i olika situationer.
Några råd är i alla fall:
- Börja med att fråga dig: Finns det några allvarliga hot mot din eller dina närståendes liv och hälsa? Om du upptäcker att du har en person i din närhet som verkar ha allvarliga problem av den här typen, så kan det vara en bra idé att börja med att se över vad som verkligen är akut hotat i ditt och dina anhörigas liv. Exempel är om du lever med våld i en nära relation eller hot om våld. Eller om du har lånat ut ditt kontokort till en person som inte är att lita på ekonomiskt, som kanske har spel- eller shoppingberoende. Eller om du låter dina barn vara själva med en person som kan vara verbalt, fysiskt eller sexuellt kränkande. I dessa fall behöver du omedelbart göra något åt situationen. Ta hjälp av en vän eller en kvinno/mansjour om du har svårt att hantera situationen själv. Det kan också vara viktigt att ta hjälp av andra för att göra själva bedömningen av situationen. Du kan vilja fråga en vän: ”Ser du att det finns något i min relation till X som är verkligen bråttom att göra något åt?”
- Om du känner dig trygg i att du hanterat det mest akuta i relation till personen, så kan det vara bra att jobba med den förvirring som många känner i förhållande till sådana här personer. Här skulle jag vilja rekommendera att man arbetar med något slags terapi eller liknande för att komma fram till hur man själv påverkas av problemsituationen. Kanske liknar personen någon som funnits i ditt liv tidigare eller i din barndom, och detta försvårar för dig att agera adekvat mot personen. Ett tips är boken Att återerövra sitt liv, som jag tycker enkelt beskriver hur man kan arbeta med problem från barndomen. Eftersom du i redan har tagit itu med det allra viktigaste, kan du låta detta steg ta sin tid. Min grundtanke är att om man arbetar med sina egna känslor i förhållande till en problematisk relation, så kommer man efterhand komma fram till ett moget beslut hur man vill gå vidare i relationen.
- Jobba med din kommunikation. När du känner dig mogen, kan det vara läge att försöka kommunicera klart och tydligt med personen. Det är dock inte alls säkert att det är en bra idé att överhuvudtaget försöka kommunicera med en sådan här person. Det är också möjligt att du har fakta som säger att det helt bortkastad tid att kommunicera med personen. Det är inte ovanligt att man hamnar i ett medberoende och gång på gång försöker övertyga personen om att han/hon är på fel spår och behöver söka hjälp. Då kan det vara viktigt att avbryta dessa försök. (BIFF-metoden verkar vara ett bra sätt att kommunicera med sådan här personer).
- Om du vet att personen har allvarliga problem med ilska, så blir det troligen till slut fråga om att göra en planerad, försiktigt reträtt, så att du etablerar ett avstånd från personen, samtidigt som du minimerar risken att drabbas av personens ilska. Att helt enkelt prata mindre med personen och ”bli en tråkig person” är en strategi. Se vidare i länkarna nedan.
I nästa inlägg tänkte jag vända mig till barn till människor med allvarliga psykiska störningar.
—
Jag kan rekommendera boken Stop Walking on Egghells av Mason och Kreger (på Adlibris, Bokus). Den fokuserar på hur man kan hantera att ha en anhörig som har borderline, men borde också vara användbar för andra liknande problem. Kreger driver också BDP-central som har många bra artiklar inom ämnet.
Här är en annan psykolog med bra tips i sammanhanget. Och här finns en artikel från SvD.