Psykoterapimässan

Jag höll ett föredrag på psykoterapimässan på Norra Latin i Stockholm i början av maj. Den terapi som jag utövar, integrationsterapi, har vuxit mycket snabbt i Holland och Frankrike, och nu bjuder jag in till ett svenskt nätverk kring metoden.

För mig är det verkligen stimulerande och inspirerande att arbeta med den här metoden som både erbjuder mycket effektiv hjälp, och tar människors lidande på största allvar.

Några punkter som jag pratade om på mässan var:

Hur det faktum att metoden är inspirerad av Alice Miller underlättar för mig som terapeut att verkligen lyssna efter det sårade barn som ofta finns gömt i klientens bekymmer.

Att metoden verkligen engagerar hjärnan på flera olika sätt, alltifrån den känslomässiga hjärnan, till analyserande, till att göra saker, alltifrån att arbeta med här-och-nu till den tidiga barndomen. Både klienten och terapeuten tvingas använda sin hjärna på korsen och tvärsen, och detta tror jag är en viktig friskfaktor för att undvika tristess och stressproblem på arbetet (för oss terapeuter).

Jag demonstrerade också med en kollega hur jag konkret arbetar med metoden. Jag gjorde det för att jag tycker att vi har ett sätt att samtala som ofta hjälper oss att snabbt komma nära mycket viktiga och centrala saker, vilket jag också ser som en enorm styrka med metoden.

Ett antal terapeuter anmälde sig som intresserade, och skulle du som läser detta vara intresserad av att veta mer, är du varmt välkommen att höra av dig till mig på adressen som finns på min hemsida.

Att återerövra sitt liv av Jean Jenson

Boken att ”Återerövra sitt liv” av Jean Jenson utgavs första gången 1996 på Wahlström och Widstrands förlag. De valde att inte fortsätta hålla den i lager, och jag har hört många som velat få tag på boken, men inte lyckats. Jag tycker boken är mycket bra, och jag jobbar i stor utsträckning enligt Jensons tankesätt i mitt arbete som terapeut.

Jag har därför valt att ge ut boken själv, och nu är den äntligen på väg, jag befinner mig i slutredigeringen av texten, och räknar med att skicka in den till tryckeriet de närmsta veckorna. Så boken ska finnas att köpa under sommaren. Mer information kommer här på bloggen, och när den är ute kan du hitta den via t.ex. AdLibris eller i bokhandeln.

Är du nyfiken på boken finns en hel del information på nätet, exempelvis har många läsare skrivit om boken på Amazon.com.

Alice Miller alltför förenklande?

Jag läser olika kommentarer kring Alice Millers död på nätet. Exempelvis: Tablet Mag, NY Times och SvD.

Flera av dessa tycker att hon var för extrem eller förenklande. De skriver inte direkt om vad det är hon förbiser eller förenklar bort, så jag vet inte exakt vad de menar.

Jag skulle ändå gärna vilja peka på att det faktiskt finns ett antal viktiga terapeuter och terapiskolor som har tagit starka intryck av Alice Miller:

Integrationsterapi, som jag själv håller på med, är en terapiform som vuxit snabbt i Holland och Frankrike det senaste årtiondet. Denna terapi har Alice Miller som den främsta teoretiska utgångspunkten.

Även Peter Breggin är tydligt påverkad av Alice Miller i sin syn på psykoterapi och läkning.

Recovery-rörelsen, det som på svenska ofta kallas 12-stegsrörelsen, har ju också satt avtryck i form av psykoterapi. John Bradshaw är en av förgrundsfigurerna för denna 12-stegsinspirerade terapi och även han är tydligt påverkad av Alice Miller. Tommy Hellsten och Olle Carlsson är två författare som spritt Bradshaws och hans kollegors idéer i Skandinavien. Det finns ett längre avsnitt om Miller i Carlssons och Else Blomgrens bok ”Hej och välkommen till Allhelgonamässan”.

Barbro Sandin, Bertram Karon och Robert Firestone är också terapeuter som är kända för sina anmärkningsvärda resultat, där jag ser ett tydligt släktskap med Millers idéer om barndomen.

Dessutom finns det världen över otaliga terapeuter som mer i det tysta arbetar med inspiration av Millers arbeten.

Ett antal auktoriteter inom barnuppfostran har en syn på barndomen som ligger nära Alice Millers. Exempel är Aletha Solter, Thomas Gordon och Jesper Juul.

Slutligen idag vill jag rekommendera en artikel som ligger närmre min egen syn på det Alice Miller uträttade: The Drama of the Gifted Therapist av Mark Harris.

Tension myosit syndrom – Ett nytt sätt att tänka kring kronisk smärta

Kronisk smärta är ett enormt problem idag. Tusentals människor sitter fast i detta och vet inte hur de ska komma vidare. För vetenskapen verkar smärtproblem vara mycket av en gåta; man verkar inte ha någon tydlig, säker teori om hur det uppkommer.

Jag har läst om ett koncept med ett nytt sätt att se på smärtproblem som verkar kunna hjälpa människor på allvar. Det heter Tension myositis syndrome (TMS) på engelska. Det går ut på att långvariga smärtproblem egentligen är psykologiska bekymmer som tar sig detta fysiska uttryck. John Sarno, som lanserat diagnosen TMS anser att denna kan ligga bakom ryggproblem, annan kronisk smärta, musarm, kronisk trötthet, fibromyalgi och andra närliggande diagnoser

Jag har väl alltför lite medicinsk detaljkunskap för att verkligen kunna uttala mig om vetenskapen bakom detta. (samtidigt verkar vetenskapen inom detta område så osäker, att jag undrar om någon kan säga säkert i dessa saker).  Däremot kan jag säga att den bild jag får när jag läser om TMS stämmer med den bild jag fått när jag träffat smärtpatienter. Enligt Sarnos teorier uppkommer smärtproblem när en person har svårt att hantera känslor, och ofta kommer problemen vid ett tillfälle då man verkligen hamnat i en existensiell återvändsgränd. Man har liksom målat in sig själv i ett hörn, och ser ingen utväg. Det kan vara problem som att sitta med ett arbete man inte trivs med, eller att personens problemlösningsmetoder inte förmår lösa de relationsproblem man står inför.

Just denna typ av människor som beskrivs av Sarno, stämmer också med de klienter med smärtproblem jag träffat. Det är människor som varit duktiga på att prestera på arbetet, och som också varit trevliga och haft en stor social kapacitet. Samtidigt verkar de ha någonting avstängt känslomässigt. De verkar liksom inte förmögna att prata om känslor. Denna beskrivning kanske för vissa låter som en kliché, men faktum är att den stämmer med vad jag sett själv.

Mina erfarenheter från att arbeta med integrationsterapi stödjer också tanken att känslomässiga problem verkligen kan ”sätta sig i kroppen” på ett högst konkret sätt, så som Sarno beskriver.

Om någon som läser detta blir nyfiken på TMS, vill jag rekommendera att läsa:

Wikipedia om TMS

Integrationsterapi om den terapi som jag utövar och som är kompatibel med Sarnos teorier

Running Pain har bland annat videor som förklarar om TMS

John Sarnos böcker – finns i dagsläget tyvärr bara på engelska.