Samsovning: forskningsläget

Igår debatterade journalisten Ida Therén och läkaren Per Möllborg samsovning i P1 morgon. Möllberg avrådde skarpt från samsovning samtidigt som han var helt med på att Therén inte gör något farligt när hon samsover med ett säkerhetstänk.

Jag har tidigare skrivit om ämnet, men eftersom det framstod som så förvirrat i radioprogrammet, så vill jag försöka förtydliga hur läget ser ut.

Det som Therén hänvisade till var s.k. säker samsovning, det vill säga när man är noggrann med att inte ha tjocka täcken, inte intar alkohol eller sömntabletter, och inte heller får röka, med flera säkerhetsföreskrifter. Det finns ett flertal rigorösa studier som stöder att säker samsovning inte leder till ökad risk för SIDS (plötslig spädbarnsdöd). Till exempel:

Alaskastudien där 13 fall av SIDS specialutreddes och man inte fann någon förhöjd dödsrisk. Samt en brittisk studie där 400 föräldrar till spädbarn som dött i SIDS deltog, också med resultatet att säker samsovning inte har någon förhöjd risk.

I dessa studier har alltså forskarna isolerat vissa specifika beteenden; säker samsovning, och inte kunnat hitta någon förhöjd risk med detta.

Sedan finns det ett antal studier där man klumpat ihop alla som samsover i en grupp, och där hittat en förhöjd dödlighet i SIDS (t.ex. Carpenter-studien som jag kommenterade i det tidigare inlägget). Problemet med detta är att man då får med föräldrar som samsover på farliga sätt, exempelvis med alkohol i kroppen eller i en soffa.

I Möllborgs avhandling, vilken var utgångspunkten för radioinslaget, sägs att ca en femtedel av föräldrarna någon gång samsova. Jag förstår argumentationen som att Möllborg och Socialstyrelsen säger att denna stora grupp föräldrar förväntas låta bli att sova nära sina barn med argumentet att några andra föräldrar gör detta med alkohol i kroppen, med dödlig utgång. Möllborg vägrade helt enkelt att kommentera Theréns tankar om säker samsovning.

Möllberg själv hade i sista delen av sin avhandling gjort just denna ihopklumpning och kommit fram till en förhöjd dödlighet. Eftersom det kommit en hel del kritik mot Carpenter-studien för att de inte tagit hänsyn till begreppet säker samsovning, så undrar jag varför Möllberg inte gjorde en studie där man tittar på problemet ur en annan synvinkel. Som det ser ut för mig så säger ju Möllbergs studie exakt samma sak som Carpenters et al, men med ett mindre antal medverkande.

För mig blir frågan: Hur kan Möllberg och Socialstyrelsen se att en så stor grupp föräldrar väljer att samsova, och sedan tro att man ska kunna få bort detta beteende bara genom att hänvisa till att vissa samsover med alkohol i kroppen, så därför så bör ni inte göra detta? Varför väljer Möllberg och Socialstyrelsen att så hårdnackat ignorera att det går att samsova på ett säkert sätt? Det är för mig lika logiskt som att förbjuda människor att köra bil eftersom vissa åker utan bälte.

Tydligen är vi inte ensamma i Sverige om att ha denna debatt. Se gärna på Dr James McKenna, som beskriver samma typ av debatt i USA. Han berättar också om de starka argument som finns för samsovning: att det befrämjar anknytning och amning.

Tillägg: efter att jag publicerat detta blogginlägg fick jag veta att UNICEF skarpt kritiserat Carpenterstudien och samtidigt framhållit säker samsovning.

Synpunkter på Socialstyrelsens nya råd angående samsovning med bebisar

När vi fick barn för sju år sedan så kom precis Jorunn Modéns bok Nära föräldraskap, och vi blev inspirerade och följde de flesta av råden, däribland att sova tillsammans med barnet, och bära det mycket.

Nu har Socialstyrelsen i vintras (2014) kommit med nya råd där de avråder från samsovning med spädbarn som är mindre än tre månader. Socialstyrelsens råd är vägledande för hur vården handhar frågor, så numera förväntas barnmorskor över hela landet avråda från samsovning enligt SoS råd.

För den som vill veta mer om detta kan jag rekommendera följande video med James McKenna som leder ett forskningslaboratorium där de forskar om mödrar och sömn.

För att sammanfatta i några snabba punkter:

McKenna påpekar att det är en helt naturlig instinkt att modern och barnet vill sova nära varandra, det är något som vi lärt oss genom årmiljonerna. Det främjar en god anknytning och mycket tyder på att det är helt ofarligt. Samsovning blir också allt vanligare i västvärlden, troligen för att föräldrar mer och mer prioriterar att bygga en bra anknytning med sina barn.

Samtidigt är det i vår moderna värld viktigt att samsova på ett säkert sätt. Bland annat bör man inte samsova om barnet under eller efter graviditeten varit utsatt för rökning, eller om föräldern är påverkad av alkohol (sömnpiller har jag inte hört nämnas, men det borde nog ingå som något att undvika). Se vidare i McKennans guide och hos den svenska bloggaren Sagogrynet.

Det finns motstridig forskning om riskerna för plötslig spädbarnsdöd när föräldrarna samsover. En stor undersökning i Alaska fann att i 99 procent av dödsfallen med samsovande mödrar så fanns andra orsaker såsom alkoholintag med i bilden. Denna undersökning fann alltså inga förhöjda risker orsakade av enbart samsovningen. Socialstyrelsens råd är baserade på en enda studie (Carpenter et.al.), som visserligen är en sammanslagning av data från fem mindre studier. Men flera av de ingående studierna har haft ofullständig information, bland annat om alkoholintag hos modern, och därför så har forskarna använt en metod för att gissa fram data (”imputation” på engelska). Jag är lite orolig för att detta kan ha lett till överdrivna slutsatser, då det inte framgår av artikeln hur de har hanterat den statistiska felmarginalen kopplat till gissandet och det framgår inte heller hur de tänkt kring det faktum att studierna ägt rum i olika länder, vilket borde göra det svårt att generalisera om alkoholvanor hos mödrar.

Jag kan inte heller se att de har kontrollerat om någon förälder intagit sömntabletter. Min bloggarkollega Evolutionary Parenting räknar faktiskt upp tio punkter där det verkar som att Carpenter och hans kollegor har missat att kontrollera tänkbara alternativa dödsorsaker, och alla dessa punkter verkar i mina ögon rimliga. Om detta stämmer; att Carpenterstudien har inte har kollat upp alla tänkbara alternativa dödsorsaker, så blir tyvärr slutsatsen att denna studie inte säger så mycket. Vetenskapliga studier bygger mycket på att utesluta alternativa förklaringar, och det verkar dessa forskare inte ha gjort.

Jag har begärt ut information av Socialstyrelsen hur de tänkt kring dessa frågor, men det framgår inte hur de resonerat. Jag hade önskat att de på något sätt resonerat kring att Alaska-studien och Carpenter-studien gav så väldigt olika resultat. Jag kan inte heller se att Socialstyrelsen gör några som helst resonemang kring att samsovning främjar amningen och anknytningen, två saker som är vetenskapligt belagda som hälsobefrämjande (hör av er till mig om ni vill ha referenser på detta).

Det är såklart väldigt svårt hur myndigheterna bör agera när det kommer en rapport som talar om risker med samsovning, men jag tycker åtminstone att de borde ha försökt resonera kring studiens kvalitet och ställa eventuella risker mot fördelar med samsovning.

– Boken Nära föräldraskap på Bokus

– Läs också vad jag skrev om detta i ett senare inlägg: Samsovning: Forskningsläget.

Aware Parentings tre aspekter

Aware Parenting (medvetet föräldraskap) består av:

Anknytningsorienterat föräldraskap:

  • Strävan efter naturlig förlossning och tidig närhet
  • Mycket kroppskontakt med barnet
  • Amning
  • Att snabbt svara upp på gråt från barnet
  • Känslomässig intoning och lyssnande

Icke-bestraffande uppfostran:

  • Inga bestraffningar av något slag (inte aga, ”time-out”, eller artificiella ”konsekvenser”)
  • Inga belöningar eller mutor
  • Ett sökande efter underliggande behov och känslor
  • Stress och ilskehantering för föräldrarna
  • Fredlig konfliktlösning (familjemöten, medling, etc)

Läkning från stress och trauman:

  • Erkännande av stress och trauma (inklusive icke mötta behov) såsom den främsta orsaken för beteende- och känslomässiga problem
  • Fokus på förebyggande av stress och trauma
  • Framhävande av de helande effekterna av lek, skratt och gråt inom ramen för en kärleksfull relation barn/förälder
  • Respektfullt och empatiskt lyssnande och accepterande av barnets känslor

Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.

(översättning Daniel Kraft)

Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.

För texten gäller: Copyright © 1994 Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i  någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.

Varför det är så viktigt att leka med barn

För många föräldrar är det kanske självklart att ägna mycket tid åt att leka med sina barn, men för oss andra som gärna blir sittande i soffan tänkte jag skriva några inlägg om att leka med sina barn.

Här kommer några anledningar att leka med barn:

1. Att leka är barnens kanske främsta sätt att lära sig saker. Alltifrån motorik till komplicerat socialt samspel. Visst kan barn göra en hel del av detta själva, men i samspel med en vuxen utökas möjligheterna och den vuxne kan också styra in på viktiga saker, eller helt enkelt utmana barnet på ett lagom sätt. Märker man att barnet har problem med att vänta på sin tur, kan man låta det öva på just detta i små portioner.

2. Leken är lite som barnets språk. Jag tänker på de svenskar som flyttar till Norge eller Danmark. Vissa lär sig inte språket, och andra gör det. De som anstränger sig för att prata språket, upplever att detta gör att de kommer närmare norrmännen/danskarna. Så kan man tänka kring att leka. Man kan ha en bra närhet med sitt barn genom att läsa sagor vid läggdags och äta tillsammans och så. Men den extra ansträngningen att verkligen delta i deras lek gör att de känner att vi vuxna kommer nära och engagerar oss lite extra. Denna närhet blir en tillgång då den gör det lättare för barnet att komma och anförtro sig till oss när det är något som är svårt, kanske när det blir retat på dagis. Eller för den delen i tonåren när det kommer frågor kring mens, relationer, droger och så.

3. Det är lätt för oss som har allvarsamma jobb hela dagarna att se leken som något oseriöst och lite onödigt. Men inte nog med att det är barnens kanske främsta verktyg för lärdom och utveckling; utan barn använder också leken till att uttrycka och ta sig igenom jobbiga upplevelser och känslor. Ett barn som står inför utmaningen att bli lämnad på dagis kan behöva leka lämning med dockor, lämna pappa i sovrummet eller lämna mjukisdjuret i bilen (pappa får gärna låtsasgråta när han blir lämnad, så att barnets känslor blir tydliga och avdramatiseras). Ett barn som är lite utanför lekgruppen kan behöva leka en massa lekar på temat vara med / vara utanför. Så när vi leker med våra barn, så är det inte bara ”på kul”, utan vi gör det också möjligt att dela barnets utmaningar och smärta.

4. I många KBT-baserade föräldrakurser (såsom Komet) säger man att lekar och positiva aktiviteter är som insättningar på ett konto, och gränssättningar och liknande är uttag. Detta är ett smart sätt att underlätta för föräldrar att se varför det ibland blir svårare med samarbetet. Men jag vänder mig samtidigt mot att likna relationen förälder-barn vid en penningtransaktion. Ändå tycker jag att det finns något viktigt att ta till sig i den här metaforen som är att när vi är nära och ger kärlek till barnet t.ex. genom lek, så är detta själva grundstenen för barnets fortsatta livskvalitet, självkänsla och förmåga att klara sig i livet.

5. På samma sätt som vi vuxna blir stressade av att ha massa tider att passa och alltför lite tid till motion och rekreation, så blir också barn stressade. Dessutom är det i sig frustrerande att vara barn, tänk er att inte kunna ta på sig kläderna själv, och inte ens kunna sätta på tv:n…  Att leka, särskilt fysiska lekar såsom kuddkrig och att brottas, kan vara ett sätt att få ur sig frustration och stress. Dessutom blir det i fysiska lekar ofta ett element av kroppskontakt, som i sig leder till lugn och närhet.

6. Fast egentligen kanske det inte borde behövas så många förklaringar mer än att barn älskar att leka och älskar att leka med vuxna!

Dessa tankar om lek kommer i stor utsträckning från boken: Playful Parenting av Lawrence Cohen (se hans hemsida: www.playfulparenting.com – boken på AdLibris; Bokus).

Missa inte: Hela serien om att leka med barn här på bloggen.