Tips om att leka med barn

Detta är den fjärde och sista delen i en liten serie inlägg inspirerade av Lawrence Cohens bok Playful parenting.

Några tips om att leka med barn:

* Följ barnet – låt det bestämma takten och riktningen. Barn är en stor del av tiden styrda av andras agendor. När de ska vakna, och till dagis/skola, och vad de ska äta, och så vidare. Att ge dem chansen att verkligen bestämma en stund kan stärka deras självkänsla och få dem att känna sig bättre till mods.

* Var uppmärksam på vad för utmaningar och känslor som är aktuella just nu. Försök föra in dem och utmana på ett lekfullt sätt. Att få ett nytt syskon eller att ha svårt att lära sig cykla kommer att kunna märkas i hur barnet leker, och vi behöver först och främst låta oss beröras av det vi ser, och också delta i leken och visa att vi är med och förstår.

* Inför regelbundna lekstunder – berätta att det här är en lekstund och nu får du bestämma helt vad vi ska göra, och jag följer. Låt bli att göra något annat – såsom att svara i telefon, läsa tidningen eller laga mat.

* Följ skratten och fnissningarna. Skratt och fniss skapar närhet och är väldigt hälsobefrämjande. Det kan också vara en signal att man är inne på områden som är viktiga för barnet just nu. Det kan också vara bra att vara förberedd på att den närhet som skratten skapar, kan leda in till gråt och negativa känsloyttringar. Detta är helt normalt, och ett led i barnets naturliga känslobearbetningscykel.

En liten varning dock för att kittla barnet: Vår föräldrageneration hade ofta ganska liten erfarenhet av att leka och det bästa de kunde komma på för att ha kul med sina barn, var inte sällan att kittla dem. Detta gjorde de dock ofta långt över tröskeln där barnen (vi) förlorade kontrollen över situationen. Det finns en risk att vi upprepar dessa misstag. Det är viktigt att hålla sig till vissa grundprinciper när man leker, såsom att barnet måste ha absolut bestämmanderätt över sin egen kropp, och när man kittlas måste barnet helt och hållet få bestämma över när man börjar och slutar.

* Släpp vuxenrollen och våga vara barnslig och fånig. Ge dig hän och var med i leken till 100 %.

Missa inte: Hela serien om att leka med barn här på bloggen.

Varför barn älskar att se på clowner

På temat att leka med barn tänkte jag säga några ord om att fåna och larva sig.

En barnpublik kan verkligen tjuta och skrika som av förtjusning när en clown låtsas göra bort sig. Jag kan ibland känna mig lite frågande och undrande inför denna totala lycka som barnen verkar känna.

Men jag tänker att här är det viktigt att tänka på hur tufft det är att vara barn. De minsta småsaker som vi vuxna tar för självklara, såsom att kunna klä på sig och knyta sina skosnören, är stora utmaningar för barn. Hela tiden blir det tvärtemot vad barnet tänkt sig. Skorna hamnar på fel fot, tröjan bakofram, och när man ska visa farmor vad bra man kan sparka fotboll, så drattar man på ändan. Och dessutom är det vuxna som till syvende och sist bestämmer det mesta, hur demokratisk man än försöker att vara som förälder.

Det vackra med clowner är att de på något sätt visar barnen att vuxna kan förstå hur det är att hela tiden misslyckas och ”göra bort sig”. Clownen skapar ett rum där en vuxen och barnen tillsammans tillåter sig att skratta åt hur tokigt det kan bli. Kanske anar barnen när de ser en clown att det till och med kan vara så att även vuxna ibland misslyckas och känner sig bortgjorda.

Jag skriver detta som en fortsättning på gårdagens inlägg om att leka med barn. Jag tror vi kan ge något värdefullt till våra barn genom att våga larva och fåna oss. Barn älskar det och det suddar lite ut den där gränsen mellan barn och vuxna som kan kännas så ouppnåelig för barn.

(även detta inlägg är inspirerat av Lawrence Cohens bok Playful parenting)

Missa inte: Hela serien om att leka med barn här på bloggen.