Alice Miller blev intervjuad i M-Magazine och uppmanade alla att le mot barn på allmänna platser; i bussar och på torg. Hon gjorde ju till sin livsuppgift att uppmärksamma alla dessa barn som lider i det tysta. Barn till psykiskt sjuka, eller ”bara” överarbetade eller känslomässigt frånvarande föräldrar.
Miller sade att ett sådant leende från en främling kan göra att ett barn klarar sig genom ytterligare en dag, vilket är ovärderligt. (Att le mot barn kan säkert vara en bra påminnelse även när det gäller barn vi redan känner, vi glömmer säkert alltför ofta detta i vardagsstressen…)