Etikett: alanon

Om för- och nackdelar med 12-stegsprogrammet

I många år har det s.k. 12-stegsprogrammet med AA och NA varit ganska dominerande när det gäller vård av missbrukare i både Sverige och många andra västländer. Jag har varit ganska kluven till detta, å ena sidan har jag kontakt med många väldigt kloka människor som jag djupt respekterar som vänt sina liva i dessa program, å andra sidan så finns det en del inslag och trossatser inom programmen som inte riktigt är förenliga med forskning inom missbrukarbehandling.

Jag ramlade nyligen över en väldigt genomarbetad artikel i The Atlantic som utförligt beskriver den debatt som finns kring 12-stegsprogrammen som behandling för alkohol och drogproblem. Eftersom jag jobbar inom området och också regelbundet tipsar mina klienter om 12-stegsprogram, så tänkte jag beskriva mina tankar lite kort, jag börjar med några av problemen med AA och NA:

  • En övertro på att helt sluta med drogen. Forskning visar att detta kan vara bra för att behandla svårare alkoholism, men att det finns många med lättare former av alkoholproblem som kan lära sig att dricka måttligt. Artikeln beskriver hur AA inte sällan bidragit till en polarisering i denna fråga och spridit tesen att man ”måste sluta helt”. Vilket lär ha lett till problem för människor som velat minska sin konsumtion och dricka måttligt. Artikeln citerar forskning som indikerar att totalstopp kan leda till att ett uppdämt sug, vilket ökar risken för problematiska återfall
  • Andra trossatser inom AA som inte heller alltid behöver vara hjälpsamma är att man ”måste nå botten” innan man börjar söka hjälp och ta sig upp. Eller att man måste börja i ändan att ”erkänna att man är alkoholist”. Forskning på motiverande samtal visar att det kan vara väldigt hjälpsamt för missbrukare att få prata om sin ambivalens till drogen. Ett svartvitt krav på erkännande av alkoholismen kan försvåra ett sådant arbete där man utforskar sina dubbla känslor kring drogen eller alkoholen.
  • Inom AA och NA finns också en kluven attitud till annan hjälp såsom psykoterapi. Många dricker för att de har psykiska problem, t.ex. ångest, depression, social fobi, traumaerfarenheter, tvångstankar eller annat. Då är det såklart väldigt viktigt att de får hjälp med dessa problem för att kunna uppräthålla nykterheten. Det verkar på sina ställen i 12-stegsprogrammen finnas en kultur av att programmen löser allt, och det är lite av en svaghet att gå i terapi. Sådana attityder är självklart inte hjälpsamma för dem som behöver terapi och liknande hjälp, utan det kan leda till att personer inte söker hjälp och istället super ner sig.
  • Dessutom är det väldigt problematiskt i förhållande till en grundläggande mänsklig rättighet som trosfrihet när branchen behandlingshem för beroende domineras av 12-stegsbaserade hem, som bygger på erkännandet av en ”högre makt” som en central del i behandlingen. Det ingår ju till exempel i arbetsrätten att arbetsgivare är skyldiga att försöka rehabilitera personal med alkoholproblem, och då kan det vara kränkande att på detta sätt bli tvungen att vistas på ett 12-stegshem. När arbetsplatsen (eller en socialförvaltning) kräver att man ska gå på rehabilitering så är det ju en ganska kraftig form av tvång för individen.

Fördelar med 12-stegsprogrammet

Jag har under det senaste året läst mycket om nyttan för människor med socialt relaterande. Det finns en mängd forskning som på olika sätt visar hur sociala relationer är avgörande för den psykiska hälsan. I det sammanhanget är det inte svårt att tänka sig att den sociala gemenskapen inom 12-stegsprogrammen har en väldigt god och läkande effekt, och bidrar till att hjälpa medlemmarna till en sundare livsstil. När jag själv besökt 12-stegsmöten och andra liknande sammanhang har jag också slagits av den djupa gemenskap och kamratskap som finns där.

Jag ser också flera andra faktorer som kan vara hjälpsamma i 12-stegsprogrammet. t.ex. tacksamhet, Spirituality.

När jag rekommenderar 12-stegsprogram till mina klienter, så är det utifrån att jag tycker att det kan vara en tillgång att gå och prata om sin situation i ett sammanhang med andra som också vill ta tag i sina liv. Som sådan gemenskap ser jag det som att dessa program har väldigt mycket att ge. Det är också något som inte alltid är så lätt att hitta i vårt samhälle; lugna och djupa samtal om viktiga livsfrågor.

Är 12-stegsprogrammen sekter?

Som en motreaktion till att 12-stegsprogrammen har varit så dominerande inom missbruksbehandling, har det kommit en del kritik, bl.a. en hemsida som beskriver dem som sekter.

Här skulle jag vilja peka på nyare perspektiv inom religionssociologin som vill nyansera sektbegreppet. Mycket av det vi kopplar samman med sekter, t.ex. hårda krav på likriktning och skarpa gränser mellan att vara med eller inte i gruppen, det är saker som i olika grad kan förekomma inom alla typer organisationer, alltifrån arbetsplatser till ideella föreningar. Övergrepp, såsom förföljelse av avhoppare har säkert förekommit, men det är omdiskuterat i vilken omfattning sådant egentligen är normen inom någon s.k. sekt.

Så när någon påstår att AA är en sekt, så är jag tveksam. Den inblick jag haft i AA och andra 12-stegsprogram har inte visat på några övergrepp eller avarter, mer än att det alltid finns tendenser till gruppnormer i sådana sammanhang. Jag skulle förstås önska att de var lite mer öppna för att diskutera olika lösningar på problemen och ta in nya rön. Men samtidigt så tycker jag att man får ha förståelse för att en grupp som fungerat självständigt i årtionden utan någon inblandning från professionella och utan några officiella ledare, är mer trög för förändring än exempelvis en vårdklinik.

Råd kring 12-stegsprogrammen

Som sagt tycker jag att 12-stegsprogram kan vara väldigt värdefulla om man känner behov av att prata om sin situation och utvidga sitt sociala nätverk. Om man har ett svagt socialt nätverk, exempelvis på grund av att man flyttat eller haft svackor eller kriser, så kan det vara ovärdeligt att bygga upp positiva stödjande relationer i en självhjälpsgrupp såsom AA, NA, ACA eller ALANON. (se vidare denna lista över olika gemenskaper).

Jämfört med andra ställen är 12-stegsgrupperna relativt öppna och tillgängliga, man behöver inte anmäla sig i förväg, det är bara att gå iväg på ett möte. Kan också tipsa om att det finns självhjälpshus i Stockholm och Göteborg som inte är knutna till 12-stegsrörelsen.

Jag ser det också som en bra sak att självhjälpstraditionen har grundsynen att man själv har ansvar över sitt liv, medan det i andra sammanhang lätt blir mer hierarkiska relationer där man förväntas göra som en ”expert” säger, till exempel en psykolog eller psykiater.

De 12 stegen är ju hämtade från en religiös, kristen tradition, och jag ser absolut många fördelar i att ta sig tid att titta på sina tillkortakommanden på det vis som man gör där. Men samtidigt vill jag lite varna för att se de 12 stegen som en komplett terapimetod. För vissa funkar de 12 stegen som en ersättning för terapi medan andra behöver komplettera med andra typer av hjälp.

Att leva med en missbrukare/alkoholist

Jag har fått några mail om medberoende, och tänkte därför försöka förtydliga hur jag ser på detta.

Jag arbetar ju med integrationsterapi. Där ser vi medberoende som en kombination av falskt hopp och bristande självkänsla. Ett kortfattat sätt att beskriva det är att erfarenheter från när man var mindre, leder till att man intensivt hoppas att partnern ska ändra sig, och samtidigt finns det en röst i huvudet som säger att man inte förtjänar mer än detta som man lever med just nu. Den sistnämnda rösten tillhör den dåliga självkänslan.

Det falska hoppet driver en att gång på gång förlåta, och till att göra stora ansträngningar för att förändra och övertyga den man lever med. Du kan läsa mer om integrationsterapi och medberoende här.

Om du lever med en missbrukare och känner eller misstänker att du utvecklat ett medberoende vill jag verkligen rekommendera dig att söka hjälp. Paradoxen är att när man är inne i medberoendet, så är man väldigt inriktad på att den andre ska söka hjälp, men i själva verket finns ofta större chans att personen ska ta tag i saker om han/hon får vara mer i fred, och om den medberoende söker hjälp för sin situation.

Integrationsterapi är som sagt ett hjälp-alternativ som jag varmt kan rekommendera, och annars så finns ju också idag många 12-stegsgrupper inom ACoA och Alanon lätt tillgängliga. Dessa grupper har fördelen att det knappt kostar något, och man behöver inte anmäla sig innan, och man får träffa människor som befinner sig i en liknande situation.

Samtidigt vill jag också säga att man har gjort vetenskapliga test av 12-stegsmetoden och andra metoder, och dessa har visat att även om många upplever sig hjälpta på ett personligt plan av att gå i 12-stegsgrupp, så finns det mer effektiva metoder att verkligen hjälpa en partner med missbruk att komma ur missbruket.

Jag kan rekommendera boken ”Get Your Loved One Sober” (av Meyers och Wolfe), som tyvärr bara finns på engelska. En undersökning fann att med metoden som presenteras i denna bok så var det hela 64 % av missbrukarna som sökte hjälp, jämfört med bara en på tio när partnern använde Alanons metod.