Aware Parentings 10 principer

  1. Medvetna föräldrar (aware parents) uppfyller sina barns behov för kroppskontakt (hålla, gosa etc.). De oroar sig inte för att skämma bort sina barn.
  2. Medvetna föräldrar accepterar hela skalan av känslor och lyssnar icke-dömande till barnens känslouttryck. De inser att de inte kan förhindra all sorg, ilska och frustration, och de försöker inte stoppa barnen från att leva ut känslor genom att gråta eller rasa.
  3. Medvetna föräldrar erbjuder åldersadekvat stimulans, och litar på att barn lär sig i sin egen takt och på sitt eget sätt. De försöker inte skynda på barn in i nästa steg i deras utveckling.
  4. Medvetna föräldrar uppmuntrar barn att lära sig nya färdigheter, men bedömer inte barns prestationer med vare sig kritik eller värderande beröm.
  5. Medvetna föräldrar spenderar tid varje dag med att ge full uppmärksamhet till sina barn. Under denna speciella kvalitetstid observerar de, lyssnar, svarar och deltar i barnens lek (om inbjudna att göra detta), men de styr inte barnens aktiviteter.
  6. Medvetna föräldrar skyddar sina barn från faror, men de försöker inte förebygga alla sina barns misstag, problem eller konflikter.
  7. Medvetna föräldrar uppmuntrar barn att bli självständiga problemlösare och bara be om hjälp när de behöver. Medvetna föräldrar löser inte barnens problem åt dem.
  8. Medvetna föräldrar sätter rimliga gränser och guidar mjukt barnen till accepterbart beteende, och tar hänsyn till allas behov när de löser konflikter. De försöker inte kontrollera barnen med mutor, belöningar, hot eller bestraffningar av något slag.
  9. Medvetna föräldrar tar hand om sig själva och är ärliga med sina egna behov och känslor. De offrar inte sig själva så att de blir bittra.
  10. Medvetna föräldrar strävar efter att vara medvetna om hur deras egen barndom försvårar för dem att var bra föräldrar, och de gör medvetna ansträngningar för att inte föra över sina egna känslomässiga problem på sina barn.

(översättning Daniel Kraft)

——-

Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.

Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.

För texten gäller: Copyright © 1994-2010 Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i  någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.

Supernanny, lockande och bedräglig (av Aletha Solter)

Boken Supernanny av Jo Frost (verkar ej vara översatt till svenska), och TV-serien baserad på detta tillvägagångssätt, beskriver en lockande barnuppfostringsmetod, som verkar ge snabba och enkla resultat för familjer som har olika problem med sina barn. Metoden framstår som bra för barnen och effektiv.

Några enligt min mening positiva aspekter av Supernanny-serien, är att Frost tar ställning mot aga och att hon betonar vikten av att tillbringa tid med barnen, leka med dem och hjälpa dem att känna sig uppskattade och älskade. Hon korrigerar föräldrar som skriker på sin barn och som har överdrivet höga förväntningar på dem. Hon rekommenderar stödjande interventioner för barn med särskilda behov, och hon visar föräldrar hur man kan medla mellan två barn som bråkar. Hon hjälper också föräldrar att stödja varandra och visar hur man kan få stöd från grannar och samhället. Dessa interventioner med familjer är extremt hjälpsamma, och är också förenliga med Aware Parenting. Samtidigt som jag applåderar dessa aspekter av Supernanny, är jag oroad av de disciplinerande aspekterna i programmet, som jag är rädd kan vara skadliga och leda till problem senare.

Ett auktoritärt förhållningssätt

Supernannys råd om barnuppfostran är grundade på antagandet att föräldrar ska kontrollera sina barn med belöningar och bestraffningar. Enligt Frost beror problem med barnen ofta på otillräcklig kontroll och inkonsekvens från föräldrarna. För att få mer kontroll, rekommenderar hon att man använder både bestraffningar och belöningar.

Fastän Frost påstår att hennes metod inte innefattar bestraffningar, är det i själva verket ett bestraffande koncept. En av grundteknikerna som hon rekommenderar för att få barn att sluta ”uppföra sig illa” är användandet av ett ”naughty step”, en slags skamvrå. Detta är ett steg i en trappa där barnet ska sitta i flera minuter och tänka över vad det gjort. Om ingen trappa finns i hemmet, kan en särskild stol eller hörna av ett rum fylla samma syfte. Denna teknik är identisk med time-out-metoden, en bestraffande metod som jag inte rekommenderar. Isolering och tillfällig  indragning av kärlek och uppmärksamhet får barn att känna sig arga och otrygga. (se vidare min artikel: Nackdelarna med time-out)

För att få spädbarn att sova hela natten, rekommenderar Frost den s.k. ”controlled crying”-metoden (ungefär att jämföra med 5-minutersmetoden eller sova-hela-natten-metoden i Sverige /övers anm). Föräldrar rekommenderas att lämna ett gråtande spädbarn ensamt i sin säng för allt längre stunder, tills barnet lär sig somna själv och sova genom natten. Jag har förklarat många gånger i mina böcker och artiklar varför spädbarn aldrig ska lämnas själva och gråta. När barn gråter och ingen kommer, tappar barnet tillit och förtroendet för andra, blir livrädd och känner sig maktlös (se artikeln crying for comfort (på engelska))

För ilskeutbrott, rekommenderar Frost att man går iväg från barnet, eller skickar honom/henne på time-out. Jag håller INTE med om denna approach. Jag rekommenderar att man stannar nära det arga  barnet och är ett stödjande vittne för barnets känslor. Denna närhet kommer att hjälpa barnet att känna sig älskad, samtidigt som det tillåter dem att frigöra smärtsamma känslor. (Se artikeln Understanding Tears and Tantrums)

Förutom användandet av time-out är Frosts andra huvudsakliga verktyg för att kontrollera barns beteende användandet av beröm, uppmärksamhet, stjärnmarkeringar och andra belöningssystem. Uppenbarligen är hon inte bekant med de hundratals forskningsstudier som finns om nackdelarna med belöningar, särskilt dem som visar att belöningar kan ge omvänd effekt genom att underminera barns inre, egna motivation.

Långsiktiga konsekvenser

Den mest oroande aspekten av Supernannys arbetssätt är att denna tilltalande, snabba och enkla approach antagligen kommer att fungera på kort sikt. Den kommer att producera lydiga barn som sover genom hela natten, slåss mindre än sina syskon, är artiga vid bordet, deltar i hushållsbestyren, och som är generellt lättare att leva med. Detta kommer att styrka föräldrarna som då kommer att tro att de gör det rätta. Det som föräldrar inte kommer att inse, är dock de mer svårupptäckta skadorna som denna approach kan ha på deras relation till sina barn, och på barnens självkänsla och mentala hälsa. Föräldrar kommer inte heller att inse att de kan få allvarliga problem när deras barn blir tonåringar.

Genom att använda belöningar och bestraffningar, lär föräldrar sina barn att gå genom livet sökandes efter omedelbar tillfredställelse, och undvikandes smärtsamma konsekvenser (lust/smärt-principen). Jag oroar mig över vad som kommer hända när dessa barn en dag möter någon som erbjuder än mer intressanta belöningar, såsom en kokain-langare, eller en bedragare som utlovar snabb rikedom. Om dessa barn har lärt sig sin läxa väl, kan helt enkelt komma att växla över sin lojalitet till dessa personer som erbjuder mer lockande belöningar än föräldrarna. Droger kommer att vara än mer lockande när barn når tonåren med den ansamlade stressen av att inte ha fått gråta. Dessutom; en tonåring som är rädd för att bli bestraffad, kommer att vilja revoltera, och han/hon kommer självklart att försöka dölja sitt beteende för föräldrarna.

Aware Parentings approach (medvetet föräldraskap på svenska)

Ett viktigt mål för barnuppfostran bör vara att lära barn att tänka på de långsiktiga konsekvenserna av sina handlingar och vara naturligt tveksamma till någon som försöker manipulera dem med kortsiktiga belöningar. För att komma dit bör vi undvika all användning av belöningar och bestraffningar med barn. De två viktiga frågorna att fråga att ställa sig är: ”hur vill du att dina barn ska agera?” och ”vad bör vara anledningen till detta agerande?” Vill du att ditt barn ska hjälpa till med hushållsbestyren för den särskilda belöningen som du har lovat? Eller för att de uppskattar renlighet, känner sig som en del av familjen, och vill göra sin del? Vill du att dina barn ska låta bli droger för att de är rädda för bestraffning? Eller för att de respekterar sina kroppar och är medvetna om farorna med droger?

Aware Parenings förhållningssätt till ordning/disciplin är varken auktoritärt eller släpphänt. Istället för att falla tillbaks på användandet av bestraffningar eller belöningar, söker vi hjälpa föräldrar att se under ytan för att upptäcka de underliggande orsakerna till problembeteenden, och att lösa dessa orsaker vid källan istället för att försöka förändra ytliga beteenden. Möjliga orsaker för ”dåligt beteende” är: icke-uppfyllda behov, avsaknad av information och smärtsamma känslor eller oläkta trauman. Ibland går rötterna för ett problem tillbaks till förälderns egna barndomstrauman som kan försvåra för föräldern att reagera adekvat eller möta barnets behov. För att få tillstånd samarbete med barn, etablerar medvetna föräldrar en nära relation med sina barn och bygger sedan på barnens naturliga vilja att samarbeta. Att få barn att bete sig vettigt bygger på att se och möta barnens  behov, och det finns ingen snabb och enkel lösning (se mina artiklar Varför barn beter sig illa och Family Meetings)

Aware Parenting, kommer också om det utförs korrekt att ge barn som sover hela nätterna, som inte bråkar så mycket med sina syskon, som beter sig vänligt och som gärna vill samarbeta. Vi uppnår dessa mål på ett helt annat sätt än Supernannys approach. Desutom främjar Aware Parenting förälder-barn-relationen såväl som barnets självkänsla och mentala hälsa. Barn som vuxit upp med Aware Parenting gör inte uppror under tonåren, och de växer upp till medkännande, kompetenta, fredliga och drogfria personer.

(översättning Daniel Kraft)

——-

Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.

Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.

För texten gäller: Copyright © 1998 Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i  någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.

Aware Parentings tre aspekter

Aware Parenting (medvetet föräldraskap) består av:

Anknytningsorienterat föräldraskap:

  • Strävan efter naturlig förlossning och tidig närhet
  • Mycket kroppskontakt med barnet
  • Amning
  • Att snabbt svara upp på gråt från barnet
  • Känslomässig intoning och lyssnande

Icke-bestraffande uppfostran:

  • Inga bestraffningar av något slag (inte aga, ”time-out”, eller artificiella ”konsekvenser”)
  • Inga belöningar eller mutor
  • Ett sökande efter underliggande behov och känslor
  • Stress och ilskehantering för föräldrarna
  • Fredlig konfliktlösning (familjemöten, medling, etc)

Läkning från stress och trauman:

  • Erkännande av stress och trauma (inklusive icke mötta behov) såsom den främsta orsaken för beteende- och känslomässiga problem
  • Fokus på förebyggande av stress och trauma
  • Framhävande av de helande effekterna av lek, skratt och gråt inom ramen för en kärleksfull relation barn/förälder
  • Respektfullt och empatiskt lyssnande och accepterande av barnets känslor

Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.

(översättning Daniel Kraft)

Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.

För texten gäller: Copyright © 1994 Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i  någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.

Om Aletha Solter

Eftersom jag översatt och lagt upp en del artiklar av Aletha Solter, som jag respekterar mycket, lägger jag som bakgrundsinformation också upp hennes biografi:

Aletha Solter är en schweizisk/amerikansk utvecklingspsykolog som är internationellt erkänd som en expert inom anknytning, trauma och icke-bestraffande uppfostran. Hon studerade för den schweiziska psykologen Jean Piaget vid universitetet i Geneve, där hon tog en masters-titel i humanbiologi 1969. Hon doktorerade sedan 1975 i psykologi vid University of California at Santa Barbara. Efter detta undervisade hon vid University of California och forskade i ett antal år.

När hennes första barn föddes 1977 (efter traumatisk förlossning) kunde hon inte hitta några föräldraböcker som förespråkade attachment-parenting och icke-bestraffande uppfostran samtidigt som de tog hänsyn till hur stress och trauma påverkar barns utveckling. Den första bok hon skrev, ”The Aware Baby” (publicerad 1984), är den hon önskat att hon hade haft när hon var en nybliven mor. Denna bok har sålt i över hundra tusen exemplar över hela världen. Uppföljaren, ”Helping Young Children Flourish”, beskriver samma föräldrastil, inriktat på åren från två till åtta år. Hennes tredje bok heter ”Tears and Tantrums” (tårar och raseriutbrott). Hennes fjärde bok, ”Raising Drug-Free Kids” kom ut 2006.

Hennes böcker har blivit översatta till ett flertal språk och hon har också skrivit arbetsböcker till de två första böckerna, såväl som åtskilliga artiklar för både för föräldrar och yrkesverksamma.

Solter har också hållit föredrag och workshops för föräldrar och yrkesfolk i tolv olika länder och har deltagit it TV i USA, Europa, Asien och Sydafrika. Hon erbjuder också konsultationer för föräldrar, och är specialiserad på handledning i föräldra-barn-terapi. 1990 grundade hon ”The Aware Parenting Institute”, som nu har över 60 certifierade instruktörer i tretton länder. Hennes mål är att medverka till att skapa en fredligare värld där alla barn tillåts att realisera hela sin potential. Hon känner att föräldrar med hjälp av verktygen från Aware Parenting kan uppfostra sina barn att bli kompetenta, medkännande, fredliga och drogfria. Hon är också väl medveten om att föräldraskap är ett tufft jobb och att föräldrar behöver uppskattning, information och stöd.

För vidare information se hemsidan AwareParenting.org.

Copyright © 1996 till 2010 the Aware Parenting Institute

Vad ska man göra när babyn gråter? (Aletha Solter)

En gråtande baby är en källa till oro och undran för många föräldrar. När din baby gråter och du inte vet varför, kan detta väcka känslor av ångest, hjälplöshet, frustration, inkompetens och till och med ilska och illvilja. Det förekommer många olika råd kring gråtande bebisar, men de flesta lyckas inte förklara de verkliga orsakerna till gråten utan kommer istället med förslag som är skadliga för ditt barns känslomässiga utveckling.

Det finns två orsaker att bebisar gråter. En orsak är för att kommunicera ett behov eller obehag. Kanske är de hungriga, uttråkade, kalla eller behöver bara bli hållna. Ibland är det svårt att klura ut vad de behöver. Föräldrarnas roll är att försöka fylla babyns behov så snabbt och korrekt som möjligt. Bebisar kan inte bli bortskämda. Det är omöjligt att ge dem alltför mycket kärlek, uppmärksamhet eller fysisk kontakt.

Den andra orsaken till gråt under spädbarnstiden är mindre väl förstådd. Många bebisar fortsätter gråta även efter att alla deras grundläggande behov blivit mötta, och till och med när de är i någons famn. Denna typ av gråt kulminerar omkring sex veckors ålder och benämns ofta kolik, eller irriterad gråt. De traditionella förklaringarna för denna gråt har fokuserat på tänkbara fysiska orsaker, såsom gaser eller matsmältningsproblem. Forskning har dock visat att de flesta barn med ”kolik” inte har något fel med matsmältningen, och att de oftast är vid god hälsa. Det är därför nödvändigt att titta på de möjliga känslomässiga orsakerna till gråt.

Spädbarn är extremt sårbara och har en betydande mängd känslomässig smärta orsakad av ansamlade stressfyllda erfarenheter. Barnet kan ha jobbiga känslor från en traumatisk födelse, eller svårigheter efter födelsen. Bebisar erfar förvirring när de försöker förstå världen och de blir lätt rädda och överstimulerade. Dessutom känner de frustration när de försöker lära sig nya färdigheter och att kommunicera. Allt detta orsakar känslomässig smärta som lagras i kroppen.

Lyckligtvis kommer bebisar utrustade med lagningsutrustning, och kan komma över konsekvenserna av stress genom gråtens helande mekanism. Forskning har visat att människor i alla åldrar mår bättre av att gråta och tårar hjälper till att återställa kroppen kemiska balans efter erfarenheter av stress. Ett spädbarn som har varit isolerat utan mycket mänsklig kontakt i en kuvös under flera dagar kan behöva gråta i timtal under en period av flera månader för att få bearbeta den känslomässiga smärta som orsakats av denna skrämmande och förvirrande erfarenhet. En tre månaders baby kan behöva gråta länge efter en familjeträff då den träffat många nya ansikten. En sex månaders baby som har försökt lära sig krypa en hel dag, men som bara lyckats röra sig bakåt, kan behöva uttrycka sina känslor genom att gråta och rasa* innan han/hon kan somna i lugn och ro. Att gråta i dessa situationer är inte smärtan i sig, det är processen att bli kvitt från smärtan.

Vad kan föräldrar göra i detta? Först och främst är det viktigt att kolla av viktiga behov och obehag såsom hunger eller kyla. Men om din bebis fortfarande är gnällig efter att du har tagit hand om dess grundläggande behov, är det bra att helt enkelt hålla honom/henne kärleksfullt och tillåta honom/henne att fortsätta gråta. Bebisar behöver närhet och uppmärksamhet när de gråter. Ingen baby borde någonsin lämnas ensam gråtandes. Även om du kan känna dig som att du inte gör någon nytta när du håller din gråtande baby, så är verkligheten att du ger henne/honom ett viktigt känslomässigt stöd när han/hon gråter. Babyn känner sig helt enkelt tillräckligt trygg för att visa dig sina känslor, precis som du själv kanske kan brista i gråt om en kär vän skulle krama om dig och säga att du måste ha haft en tuff dag. Föräldrar som håller sina barn och tillåter dem att uttrycka sig på detta sätt märker oftast att deras barn är avslappnade och nöjda efter gråtattacken och att det sover bättre på natten.

Varför är det så svårt att hålla och acceptera en gråtande baby? Antagligen för att få människor tilläts att gråta så mycket de behövde när de var små. Dina föräldrar kan ha försökt att stoppa dig från att gråta när du var spädbarn. De kanske gav dig en napp, eller fortsatte att amma eller mata dig, eller gungade dig varje gång du grät, i tron att det var det du behövde i den stunden. Kanske försökte de distrahera dig med leksaker, musik eller lek, när det enda du behövde var deras odelade uppmärksamhet och kärleksfulla famn så att du kunde fortsätta din gråt. De kan ha frågat en doktor efter lugnande medel för att få dig tyst, eller lämnat dig att gråta ensam, i tron att det inte fanns något de kunde göra. Kanske slog de till och med dig, eller skrek åt dig, av frustration eller desperation. När du blev äldre kanske du erfor fortsatta distraktioner eller bestraffningar från dina föräldrar och lärare när de blev missnöjda med dina försök att bearbeta dina känslor genom gråt.

Detta var inte dina föräldrars fel, för de saknade information om vikten av stressreducerande gråt. Men på grund av denna prägling från barndomen kan vissa få svårt att känna igen detta behov hos sina egna barn, och man kan känna lust att få dem att sluta gråta på liknande sätt. Det tar tid att komma över en präglingen från en hel livstid. Kanske behöver du ”a good cry” själv. Mitt råd i så fall är att inte skjuta upp detta. Om du kan hitta någon som lyssnar på dig; ännu bättre. Du kommer att känna dig mycket bättre efteråt, och ditt barns gråt kan kännas lite mer acceptabel för dig. Om du märker att du blir frustrerad och utpumpad av att din baby gråter mycket, förtjänar du all hjälp och stöd du kan få.

Vänligen observera att detta är inte någon ”skrikmetod”**. Jag förespråkar inte att låta bebisar gråta själva. Det är en enorm skillnad mellan att låta en baby gråta ensam i en barnsäng och att kärleksfullt hålla en gråtande baby i sina armar, medan man erbjuder tröst och omtanke.

Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.

Översättarens kommentarer:

* Jag har översatt verbet ”rage” med att rasa, det vill säga att ha ett raseriutbrott.

** Med ”skrikmetod avses ofta metoder att ”lära barn sova själva”, och när barnen gråter, så kommer man t.ex. in var femte minut och ungefär visar att man inte glömt bort barnet. se t.ex. bloggen Fina Matilda

(översättning Daniel Kraft)

Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.

För texten gäller: Copyright © 1996, senast uppdaterad 2009, Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.