Om sömnmetoder för barn

Sömnmetoder för barn debatteras ju periodvis en del, och här kommer mina tankar:

Jag skrev ju för någon månad sedan ett inlägg om att trösta barn, där jag bl.a. konstaterade att det finns en hel del forskning som visar att det känslomässiga omhändertagandet under barndomen har ett tydligt samband med hur barnen sedan mår som vuxna. Särskilt känsliga är barn under de första åren, då de extremt utlämnade åt föräldrarnas omsorger.

Min syn på sovande och sömnmetoder följer av detta; Att det allra viktigaste är att förmedla omtanke, kärlek och trygghet och göra vad man kan för att barnet inte ska uppleva läggningen som jobbig eller ångestfylld.

Några viktiga punkter:

  • Om barnet känner sig otryggt i världen är det självklart mer benäget att uppleva insomningen som ångestfylld och jobbig. Därför är det allra viktigaste att ge barnet så mycket känsla av trygghet som det går (samtidigt som man har tålamod med att otrygghet och smärta ändå ofta uppkommer). Allt det som Aletha Solter tar upp (se denna kategori här på bloggen) syftar till detta. Att ha en inställning att vilja förstå varför barnet reagerar och känner som det gör. Att försöka undvika separationer under det första året – att kanske begränsa det till att mamma och pappa och kanske far- eller morföräldrar som tar han om barnet. Att välkomna gråt, skrik och andra känslouttryck. Att som förälder komma ihåg sin egen barndom och jobba med de problem som den egna barndomen kan orsaka. Och så vidare.
  • Kroppskontakt är lugnande både hormonellt och känslomässigt; att vara nära barnet är därför den ”metod” som jag först och främst förespråkar. Det t.ex. kan vara med amning, bära barnet i händerna eller i sjal, dansa med barnet, ligga bredvid och sjunga eller så. Fysiska lekar såsom brottning eller kuddkrig ger också många tillfällen till kroppskontakt och kan hjälpa barn att få stoja av dig innan läggningen.
  • Under tre års ålder är förmågan att hålla föräldrarna i minnet inte fullt utvecklad, och under denna ålder bör barn inte lämnas ensamma att sova. Mörker och sömn triggar ofta känslor av otrygghet, och detta måste vuxenvärlden respektera. Personligen vill jag vara med mitt barn och somna långt senare än tre års ålder, så länge han själv vill ha mig där.
  • Om man inventerar vad mer man kan göra för att underlätta för barnen att somna enkelt och på passande tider, så finns det mer än man tror som går att göra. Man kan vara uppmärksam på hur sömnen påverkas av måltider, stimulansen barnen fått på dagen, av utevistelse, eller fysisk aktivitet, eller av tv-tittande respektive sagoläsning. Lagom stimulans verkar vara viktigt, och jag tror vi ofta glömmer att vårt samhälle har ett enormt uppskruvat tempo jämfört med den naturtillvaro som människan ändå är gjord för. Det verkar inte ovanligt att både barn och föräldrar är ovetande om att TV har en aktiverande effekt, som kan göra att det är svårt att sova direkt efter att ha tittat på TV. The No-Cry Sleep Solution av Elizabeth Pantley har bra tips på detta tema.

Det finns ju två metoder som är ganska spridda och som ofta beskrivs som ”skrikmetoder”, nämligen sova-hela-natten-metoden av Anna Wahlgren och 5-minutersmetoden som sprids av läkare, BVC och liknande. Tyvärr är det ju svårt att slumpmässigt låta föräldrar prova en sömnmetod och sen utvärdera 20 eller 30 år senare, så därför saknas tydlig forskning om de långsiktiga effekterna av sömnmetoderna.

Enligt ett anknytningsperspektiv, tror jag man kan säga att det är klart olämpligt att lämna ett barn ensamt för att ”lära det” somna själv. Detta leder till att barnet skriker, det kan inte förstå att föräldrarna har lämnat det av goda avsikter, utan drabbas helt enkelt av panik, vilket blir ett trauma för barnet.

Dessa ämnen debatteras ofta på föräldrasidor såsom föräldraliv och sjalbarn, så det känns onödigt att jag upprepar argumenten. Jag vill dock lägga till en reflektion apropå Anna Wahlgrens tankar om att man ska ”lära” barnet att det inte finns något farligt med sömnen (se hennes hemsida). Jag skulle gärna vilja se om det finns någon forskning på detta. Min syn är att det är helt naturligt att barn har rädslor och kan känna otrygghet av att vara ensamma långt upp i åldrarna, och att föräldrarnas uppgift är att vara där och på så sätt lugna oron. Det är säkert möjligt att man kan se att vissa barn där föräldrarna har gett mycket respons, tydligt visar sin vilja genom att skrika, gny, gnälla och så. Medan vissa barn som behandlats med Anna Wahlgrens metoder i vissa fall kan framstå som tystare, coolare och mer oberörda. Tyvärr så finns ju möjligheten att AW-barnen lär sig att stänga av sin känslor och sina behov av närhet och så. Och att det är det som gör att de är lugnare (om det nu är så). Jag tror alltså inte alls på Wahlgrens tankar om att ”lära barn” att det är tryggt att sova, och jag tvivlar på att det finns någon forskning som stöder denna approach.

Anmärkning 1. The No-Cry Sleep Solution på AdLibris, Bokus

Anmärkning 2 Läs mer om fördelarna med samsovning här och här. Enligt dem finns forskning som tyder på att samsovande barn fungerar bättre i skolan, har bättre självkänsla och mindre problem med hälsan än andra barn.

Aware Parentings tre aspekter

Aware Parenting (medvetet föräldraskap) består av:

Anknytningsorienterat föräldraskap:

  • Strävan efter naturlig förlossning och tidig närhet
  • Mycket kroppskontakt med barnet
  • Amning
  • Att snabbt svara upp på gråt från barnet
  • Känslomässig intoning och lyssnande

Icke-bestraffande uppfostran:

  • Inga bestraffningar av något slag (inte aga, ”time-out”, eller artificiella ”konsekvenser”)
  • Inga belöningar eller mutor
  • Ett sökande efter underliggande behov och känslor
  • Stress och ilskehantering för föräldrarna
  • Fredlig konfliktlösning (familjemöten, medling, etc)

Läkning från stress och trauman:

  • Erkännande av stress och trauma (inklusive icke mötta behov) såsom den främsta orsaken för beteende- och känslomässiga problem
  • Fokus på förebyggande av stress och trauma
  • Framhävande av de helande effekterna av lek, skratt och gråt inom ramen för en kärleksfull relation barn/förälder
  • Respektfullt och empatiskt lyssnande och accepterande av barnets känslor

Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.

(översättning Daniel Kraft)

Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.

För texten gäller: Copyright © 1994 Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i  någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.

Varför det är så viktigt att leka med barn

För många föräldrar är det kanske självklart att ägna mycket tid åt att leka med sina barn, men för oss andra som gärna blir sittande i soffan tänkte jag skriva några inlägg om att leka med sina barn.

Här kommer några anledningar att leka med barn:

1. Att leka är barnens kanske främsta sätt att lära sig saker. Alltifrån motorik till komplicerat socialt samspel. Visst kan barn göra en hel del av detta själva, men i samspel med en vuxen utökas möjligheterna och den vuxne kan också styra in på viktiga saker, eller helt enkelt utmana barnet på ett lagom sätt. Märker man att barnet har problem med att vänta på sin tur, kan man låta det öva på just detta i små portioner.

2. Leken är lite som barnets språk. Jag tänker på de svenskar som flyttar till Norge eller Danmark. Vissa lär sig inte språket, och andra gör det. De som anstränger sig för att prata språket, upplever att detta gör att de kommer närmare norrmännen/danskarna. Så kan man tänka kring att leka. Man kan ha en bra närhet med sitt barn genom att läsa sagor vid läggdags och äta tillsammans och så. Men den extra ansträngningen att verkligen delta i deras lek gör att de känner att vi vuxna kommer nära och engagerar oss lite extra. Denna närhet blir en tillgång då den gör det lättare för barnet att komma och anförtro sig till oss när det är något som är svårt, kanske när det blir retat på dagis. Eller för den delen i tonåren när det kommer frågor kring mens, relationer, droger och så.

3. Det är lätt för oss som har allvarsamma jobb hela dagarna att se leken som något oseriöst och lite onödigt. Men inte nog med att det är barnens kanske främsta verktyg för lärdom och utveckling; utan barn använder också leken till att uttrycka och ta sig igenom jobbiga upplevelser och känslor. Ett barn som står inför utmaningen att bli lämnad på dagis kan behöva leka lämning med dockor, lämna pappa i sovrummet eller lämna mjukisdjuret i bilen (pappa får gärna låtsasgråta när han blir lämnad, så att barnets känslor blir tydliga och avdramatiseras). Ett barn som är lite utanför lekgruppen kan behöva leka en massa lekar på temat vara med / vara utanför. Så när vi leker med våra barn, så är det inte bara ”på kul”, utan vi gör det också möjligt att dela barnets utmaningar och smärta.

4. I många KBT-baserade föräldrakurser (såsom Komet) säger man att lekar och positiva aktiviteter är som insättningar på ett konto, och gränssättningar och liknande är uttag. Detta är ett smart sätt att underlätta för föräldrar att se varför det ibland blir svårare med samarbetet. Men jag vänder mig samtidigt mot att likna relationen förälder-barn vid en penningtransaktion. Ändå tycker jag att det finns något viktigt att ta till sig i den här metaforen som är att när vi är nära och ger kärlek till barnet t.ex. genom lek, så är detta själva grundstenen för barnets fortsatta livskvalitet, självkänsla och förmåga att klara sig i livet.

5. På samma sätt som vi vuxna blir stressade av att ha massa tider att passa och alltför lite tid till motion och rekreation, så blir också barn stressade. Dessutom är det i sig frustrerande att vara barn, tänk er att inte kunna ta på sig kläderna själv, och inte ens kunna sätta på tv:n…  Att leka, särskilt fysiska lekar såsom kuddkrig och att brottas, kan vara ett sätt att få ur sig frustration och stress. Dessutom blir det i fysiska lekar ofta ett element av kroppskontakt, som i sig leder till lugn och närhet.

6. Fast egentligen kanske det inte borde behövas så många förklaringar mer än att barn älskar att leka och älskar att leka med vuxna!

Dessa tankar om lek kommer i stor utsträckning från boken: Playful Parenting av Lawrence Cohen (se hans hemsida: www.playfulparenting.com – boken på AdLibris; Bokus).

Missa inte: Hela serien om att leka med barn här på bloggen.

Om Aletha Solter

Eftersom jag översatt och lagt upp en del artiklar av Aletha Solter, som jag respekterar mycket, lägger jag som bakgrundsinformation också upp hennes biografi:

Aletha Solter är en schweizisk/amerikansk utvecklingspsykolog som är internationellt erkänd som en expert inom anknytning, trauma och icke-bestraffande uppfostran. Hon studerade för den schweiziska psykologen Jean Piaget vid universitetet i Geneve, där hon tog en masters-titel i humanbiologi 1969. Hon doktorerade sedan 1975 i psykologi vid University of California at Santa Barbara. Efter detta undervisade hon vid University of California och forskade i ett antal år.

När hennes första barn föddes 1977 (efter traumatisk förlossning) kunde hon inte hitta några föräldraböcker som förespråkade attachment-parenting och icke-bestraffande uppfostran samtidigt som de tog hänsyn till hur stress och trauma påverkar barns utveckling. Den första bok hon skrev, ”The Aware Baby” (publicerad 1984), är den hon önskat att hon hade haft när hon var en nybliven mor. Denna bok har sålt i över hundra tusen exemplar över hela världen. Uppföljaren, ”Helping Young Children Flourish”, beskriver samma föräldrastil, inriktat på åren från två till åtta år. Hennes tredje bok heter ”Tears and Tantrums” (tårar och raseriutbrott). Hennes fjärde bok, ”Raising Drug-Free Kids” kom ut 2006.

Hennes böcker har blivit översatta till ett flertal språk och hon har också skrivit arbetsböcker till de två första böckerna, såväl som åtskilliga artiklar för både för föräldrar och yrkesverksamma.

Solter har också hållit föredrag och workshops för föräldrar och yrkesfolk i tolv olika länder och har deltagit it TV i USA, Europa, Asien och Sydafrika. Hon erbjuder också konsultationer för föräldrar, och är specialiserad på handledning i föräldra-barn-terapi. 1990 grundade hon ”The Aware Parenting Institute”, som nu har över 60 certifierade instruktörer i tretton länder. Hennes mål är att medverka till att skapa en fredligare värld där alla barn tillåts att realisera hela sin potential. Hon känner att föräldrar med hjälp av verktygen från Aware Parenting kan uppfostra sina barn att bli kompetenta, medkännande, fredliga och drogfria. Hon är också väl medveten om att föräldraskap är ett tufft jobb och att föräldrar behöver uppskattning, information och stöd.

För vidare information se hemsidan AwareParenting.org.

Copyright © 1996 till 2010 the Aware Parenting Institute

Tjugo alternativ till bestraffning av fil.dr. Aletha Solter

1.Försök upptäcka de underliggande behoven
Exempel: ge ditt barn något att leka med medan ni står och väntar i en kö.

2. Ge information och orsaker
Exempel: Om ditt barn färglägger en vägg, förklara varför vi bara ritar på papper.

3. Sök efter underliggande känslor.
Uttala, acceptera och lyssna efter känslor.
Exempel: Om ditt barn slår sin mindre syster, uppmuntra honom/henne att uttrycka sin ilska och svartsjuka på ett fredligare sätt. Han/hon kan behöva gråta eller vara arg.

4. Förändra omgivningen.
Detta är ibland enklare än att försöka förändra barnet.
Exempel: Om ditt barn upprepade gånger tar saker ur köksskåpen, sätt barnsäkra stängningsanordningar på dem.

5. Hitta acceptabla alternativ.
Omdirigera ditt barns beteende.
Exempel: Om du inte vill att ditt barn ska bygga ett fort i vardagsrummet, säg inte bara nej, utan berätta var han/hon kan bygga ett.

6. Demonstrera hur du vill att barnet ska agera.
Exempel. Om ditt barn drar i en katts svans, visa hur man klappar en katt. Lita inte bara till ord.

7. Ge alternativ hellre än order.
Beslutsfattande ger barn styrka; Kommandon inbjuder till maktkamp.
Exempel: ”Skulle du vilja borsta tänderna före eller efter du sätter på pyjamasen?”

8. Ge efter lite.
Exempel: ”Jag låter dig hoppa över tandborstningen i kväll för att du är så trött”

9. Ge ditt barn möjlighet till förberedelse.
Exempel: Om du vill att barnet ska vara med vid middagen, berätta hur du förväntar dig att barnet ska bete sig. Var specifik. Rollspel kan hjälpa barn att bli beredda för potentiellt svåra situationer.

10. Låt naturliga konsekvenser hända (när lämpligt).
Rädda inte för mycket.
Exempel: Ett barn som inte hänger upp sin baddräkt och handduk kan få hitta dessa blöta nästa dag. (Men skapa inte konstgjorda konsekvenser)

11. Berätta om dina egna känslor.
Låt barnen få veta hur deras beteende påverkar dig.
Exempel: ”Jag blir så trött på att städa upp smulor i vardagsrummet”.

12. Gå till handling när så är nödvändigt.
Exempel: Om ditt barn insisterar på att springa över gatan när ni går tillsammans, håll hans/hennes hand hårt (samtidigt som du förklarar farorna i trafiken).

13. Håll ditt barn.
Barn som agerar aggressivt eller trotsigt kan ha nytta av att bli hållna, på ett kärleksfullt och stödjande sätt, som tillåter dem att få utlopp för sina uppdämda känslor genom läkande tårar.

14. Gör det tillsammans, var lekfull.
Många konfliktsituationer kan vändas till lekar.
Exempel: ”Vi leker att vi är de sju dvärgarna medans vi städar upp”, ”Låt oss turas om att borsta varandras tänder!”

16. Avväpna situationer med skratt.
Exempel: Om ditt barn är argt på dig, bjud in honom/henne att uttrycka sin ilska i ett lekfullt kuddkrig med dig. Spela din del genom att ge upp med stor dramatik. Skratt hjälper barnet att lösa upp ilska och känslor av maktlöshet.

17. Gör en överenskommelse, förhandla.
Exempel: Om du vill gå ifrån lekparken och ditt barn har kul, kom överens om antalet gånger det får åka rutschkana innan ni går.

18. Öva er i ömsesidig konfliktlösning.
Diskutera pågående konflikter med dina barn. Uttryck dina behov, och fråga dem om hjälp att hitta lösningar. Bestäm regler tillsammans. Håll familjemöten.

19. Uppdatera dina förväntningar.
Barn har starka känslor och behov och är naturligt ljudliga, nyfikna, ostrukturerade, luriga, otåliga, krävande, kreativa, glömska, räddhågsna, självcentrerade och fulla av energi. Försök att acceptera dem som de är.

20. Ta en föräldra-time-out.
Lämna rummet och gör vad som behövs för att återfå din känsla av självrespekt och gott omdöme.
Exempel: Ring en vän, gråt, meditera eller ta en dusch.

—–

Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.

(översättning Daniel Kraft)

Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.

För texten gäller: Copyright © 1996 Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i  någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.