Den kritiska amerikanska jornalisten Barbara Ehrenreich har nyss gett ut en bok om självförbättring och positivt tänkande. Hon kritiserar detta och målar i svepande drag upp en koppling mellan överdrivet positivt tänkande och stora politiska skeenden, såsom finanskriser och krig.
Jag har inte läst boken ännu, men vill gärna göra det. Utifrån vad jag förstått ger den en ganska negativ bild av ”pop-psykologi” och liknande. Det vill säga böcker som skriver om terapi, psykologi och självförbättring, men utan så mycket koppling till akademisk kunskap.
Samtidigt som jag ser en poäng med Ehrenreichs upplägg: att rikta frän kritik mot denna kultur, vill jag också rekommendera en bok som ger en mer nyanserad bild av området: Sisters of the Jam av bell hooks. Hooks berättar där själv om sitt engagemang i självhjälpsgrupper och dito böcker. Hon vill inspirera till att ta till sig valda delar av genren (pop-psykologi, eller vad man ska kalla det), och göra koncepten mer till sina egna, till något slags levd verklighet i sitt eget liv. Samtidigt som hooks har en liknande feministisk och samhällsförändrande agenda som Ehrenreich.
Välkommen att kommentera och berätta om dina tankar om Ehrenreich och pop-psykologi!