Det har kommit en ny dokumentär om antidepressiva mediciner (SSRI), och jag kan verkligen rekommendera den till alla intresserade av ämnet. Dokumentären heter Who Cares in Sweden och man kan se filmerna helt gratis på via nätet.
Jag hade möjligheten läsa en hel del kritik mot dessa mediciner när jag skrev min psykologuppsats. Och jag kan därför intyga att de här filmarna har lyckats hitta ett stort antal av de bästa och mest seriösa kritikerna av SSRI. Filmen är också bra för att den visar att det finns olika typer av skepticism, vissa fokuserar på biverkningar, andra på försäljningsprocessen och så vidare.
Kanske kan man när man ser filmen tycka att bilden känns lite väl negativ, kan de här medicinerna verkligen vara så hemska, undrar man. Tyvärr tror jag att detta är ett inneboende problem inom detta fält, att det finns massor av informationskällor som säger att dessa preparat är snälla, effektiva och ofarliga, och därför så tvingas de som vill ge en annan bild uttrycka sig kraftfullt för att höras, och riskerar därför att framstå som extrema eller överdrivna.
Det finns en hel del som är oroande och skrämmande med dessa mediciner, och de fakta som nämns i filmen är väl underbyggda och dokumenterade. Samtidigt tycker jag att det kan vara bra att komplettera denna information med att säga att många som provar SSRI upplever föga eller ingen skillnad alls. Och det finns flera studier som tyder på att placeboeffekten för SSRI är långt större än själva kemiska effekten av medicinen på hjärnan. Så kanske är effekten på många ganska harmlös. Samtidigt som det ska sägas att i stort sett all forskning på effekten av SSRI är på en till två månader, och de flesta som äter medicinen tar den minst ett år, och många tar dem i årtionden, och på denna typ av användning finns mycket lite forskning.
Här kommer i alla fall några punkter om filmen
Who cares syndrome – ”vem bryr sig”-syndromet
David Healy och andra pekar på att många som tar SSRI verkar bli känslomässigt avtrubbade. I filmen förklaras att denna effekt är en del av själva antidepressiva effekten. Att många deprimerade känner an stark skuldbörda på sina axlar, och när SSRI lyfter bort denna, så kan personen känna sig mindre deprimerad. Men samtidigt finns massor av rapporter av personer som gör hänsynslösa saker under inflytande av SSRI, alltifrån människor som lämnar sina familjer och barn, till att många skolskjutningar verkar ske under påverkan av SSRI.
Jag har också träffat ett flertal klienter som berättat att de känt sig milt avtrubbade på SSRI och liksom inte engagerat sig lika mycket i sina nära relationer.
Den känslomässiga avtrubbningen kan också orsaken till att sexuell dysfunktion är en vanlig biverkning av SSRI, lustupplevelsen och det allmänna intresset för intimitet minskar helt enkelt.
Självmord
Filmen lyfter fram att mycket tyder på att självmord är en underskattad biverkning av SSRI. Healy nämner att man har funnit en ökning av självmordstankar även i studier där man låtit icke-deprimerade, ”friska” försökspersoner prova SSRI.
Marknadsföring av läkemedel
Det här med läkemedelsföretag och deras marknadsföringsaktiviteter är en het potatis. Jag vet att det pågår en hel del diskussion inom läkarkåren och på andra ställen om detta och att det görs en hel del för att minska och begränsa påverkan från kommersiella krafter inom sjukvården.
Men samtidigt tror jag många av oss vanliga mediekonsumenter har svårt att föreställa oss hur mycket resurser som läkemedelsindustrin lägger på att påverka både media och makthavare. Ett vanligt upplägg är att ett läkemedelsbolag anlitar en PR-byrå som i sin tur erbjuder tidningar, tidskrifter och journalister gratis bakgrundsmaterial, som enkelt kan redigeras till artiklar, om aktuella ämnen.
Ett exempel på vad jag tror är sådana ”planterade nyhetsinslag” är att på hösten kommer det många artiklar och nyhetsinslag om depressioner, och då ligger oftast huvudfokus på ”upplysning” och personliga berättelser, och så kommer det som en bisats att man bör gå till sin vårdcentral om man upplever besvär, och att SSRI kan vara ett behandlingsalternativ. Som jag skriver i min uppsats så lägger man liksom upp bollen för att en person ska välja att börja med SSRI (eller någon annan psykiatrisk medicin, på senare har man pratat mycket om bipolaritet mycket för att det funnits nya läkemedel inom det området).
Dessutom så arrangerar läkemedelsbolag regelbundet seminarier och vidareutbildning för läkare inom exempelvis depression och bipolaritet. Och detta blir ett sätt för läkare att få gratis fortbildning, det är liksom svårt att tacka nej till detta.
När man ser helheten, hur många områden i samhället som läkemedelsbolagen påverkar, så är det lätt att bli lite mörkrädd. Samtidigt som jag ibland kan tycka att vissa tar i lite väl mycket när de pratar om ”big pharma” och målar upp läkemedelsindustrin som en ond kraft.
Sammanfattning
Det är svårt att hitta något slags lagom tonfall när man pratar om antidepressiva mediciner, men jag tycker den här filmen är proffsigt och seriöst gjord och rekommenderar den till alla intresserade av området.
Jag måste dock lägga till en liten brasklapp: Detta är ett komplext fält med många olika intressenter och aktörer, och därför oroar det mig lite att det är så svårt att få reda på mer om avsändarna bakom filmen, det står nästan ingenting om detta på hemsidan.