Under de senaste tjugo åren har det lanserats flera generationer med psykiatriska läkemedel. Samtidigt har sjukskrivningarna för psykiska problem skjutit i höjden, inte bara i Sverige utan också i andra länder i Väst. Man skulle ju förvänta sig att om det kommer bättre mediciner, så borde problemen minska.
Detta är en av de gåtor som Robert Whitaker tar upp i sina böcker. Han hävdar att det finns forskning som tyder på istället för att bidra till att minska sjukskrivningarna, har den ökade medicinanvändningen lett till ökade sjukskrivningar.
Han beskriver en bild där många som tar sådana mediciner upplever positiva förändringar och vissa upplever ingen skillnad. Men för en grupp avtar effekten med tiden och för en del leder medicineringen till en långsiktig försämring av tillståndet. Han målar upp en bild som jag också sett ett antal gånger: en person börjar ta antidepressiva (SSRI) och antingen vid påbörjandet av behandlingen eller när han/hon försöker sluta så utlöses en manisk reaktion. Denna är ofta skrämmande för personen och omvärlden, och då sätts normalt s.k. stämningsstabiliserande läkemedel in, som är snäppet tyngre än SSRI, vilket leder till en mer permanent kronisk problemsituation, ofta med långtidssjukskrivning som följd. Dessutom har de stämningsstabiliserande preparaten relativt dålig effekt. Personerna känner sig ofta tvungna att ta dem och är rädda för att sluta med dem samtidigt som problemen med maniska och depressiva perioder ofta fortsätter.
Whitaker citerar ett flertal undersökningar vars resultat tyder på att de långsiktiga effekterna av psykiatrisk medicinering är negativ. Ett tydligt exempel är att man har jämfört prognosen för schizofreni före och efter att neuroleptika (s.k. antipsykotisk medicin) kom. Det visar sig att patienterna hade bättre chans att återhämta sig till ett normalt liv före denna ”revolution” (som skedde på femtiotalet).
Jag ska erkänna att jag inte läst Whitakers källor och för oss svenskar kan kanske vissa av dessa tongångar låta lite konspiratoriska, men jag kan verkligen rekommendera att läsa honom. Han har bl.a. varit nominerad till Pulizer-priset.
Tilläggas kan att tanken på ett samband mellan SSRI och ökande sjukskrivningar också finns med i Lars Grips bok Medicin mot livet.
Se vidare:
En intervju med Whitaker som är översatt till svenska på Alternativjournalen.
En längre intervju med honom på Madness Radio (engelska).
Recension av Whitakers senaste bok på ZNet (engelska).
Påverkar psykiatriska mediciner sjukskrivningstalen negativt?
Under de senaste tjugo åren har det lanserats flera generationer med psykiatriska läkemedel. Samtidigt har sjukskrivningarna för psykiska problem skjutit i höjden, inte bara i Sverige utan också i andra länder i Väst. Man skulle ju förvänta sig att om det kommer bättre mediciner, så borde problemen minska.
Detta är en av de gåtor som Robert Whitaker tar upp i sina böcker. Han hävdar att det finns forskning som tyder på istället för att bidra till att minska sjukskrivningarna, har denökade medicinanvändningen lett till ökade sjukskrivningar.
Han beskriver en bild där många som tar sådana mediciner upplever positiva förändringar och vissa upplever ingen skillnad. Men för en grupp avtar effekten med tiden och för en del leder medicineringen till en långsiktig försämring av tillståndet. Han målar upp en bild som jag också sett ett antal gånger: en person börjar ta antidepressiva (SSRI) och antingen vid påbörjandet av behandlingen eller när han/hon försöker sluta så utlöses en manisk reaktion. Denna är ofta skrämmande för personen och omvärlden, och då sätts normalt s.k. stämningsstabiliserande läkemedel in, som är snäppet tyngre än SSRI, vilket leder till en mer permanent kronisk problemsituation, ofta med långtidssjukskrivning som följd. Dessutom har de stämningsstabiliserande preparaten relativt dålig effekt. Personerna känner sig ofta tvungna att ta dem och är rädda för att sluta med dem samtidigt som problemen med maniska och depressiva perioder ofta fortsätter.
Whitaker citerar ett flertal undersökningar vars resultat tyder på att de långsiktiga effekterna av psykiatrisk medicinering är negativ. Ett tydligt exempel är att man har jämfört prognosen för schizofreni före och efter att neuroleptika (s.k. antipsykotisk medicin) kom. Det visar sig att patienterna hade bättre chans att återhämta sig till ett normalt liv före denna ”revolution” (som skedde på femtiotalet).
Jag ska erkänna att jag inte läst Whitakers källor och för oss svenskar kan kanske vissa av dessa tongångar låta lite konspiratoriska, men jag kan verkligen rekommendera att läsa honom. Han har bl.a. varit nominerad till Pulizer-priset.
Tilläggas kan att tanken på ett samband mellan SSRI och ökande sjukskrivningar också finns med i Lars Grips bok Medicin mot livet.
Källhänvisn från förra artikeln