Vid stora idrottsevenemang (som nu i Holmenkollen) tycker jag att det blir så tydligt att när det inte blir som man tänkt sig, så kan man antingen välja att bli besviken och missnöjd, så som media och journalister ofta gör. Eller så kan man söka efter ett annat förhållningssätt.
[när inlägget skrevs fanns här en länk till inslaget på svt-play]
Kolla gärna den här intervjun Charlotte Kallas far, Per-Erik Kalla. När TV och kvällstidningar var besvikna över att Charlotte Kalla ”bara” blev 11:a i 10 km klassiskt förra måndagen, verkar pappan bara oerhört nöjd och glad, och lyckas säga ”hon körde no’ så gott hon kunde” tre gånger på 47 sekunder. En påminnelse om att bra föräldraskap inte behöver vara komplicerat, det kan bara handla om att komma ihåg att se det bästa i sina barn, även när andra är missnöjda.
Jag vet ju såklart inte hur det förhåller sig, men jag får för mig att det finns ett samband mellan pappans attityd och att Charlotte Kalla lyckas kombinera stenhård träning med att verka tycka att det är kul.