Jag har just anslutit mig till Facebook-gruppen Abolish Schizophrenia (The Campaign to Abolish the Schizophrenia Label).
Mycket förkortat så bygger kampanjen på följande argument:
- De symtom som traditionellt associeras med schizofreni; hallucinationer, rösthörande och vanföreställningar, är inte ovanliga bland icke-diagnostiserade personer som fungerar ute i samhället. Det går därför inte att koppla ihop dessa symtom med något slags ”patologi”. Om någon någon går till kyrkan och mumlande ber till Gud på en söndag, så betraktas detta av vårt samhälle som ”normalt”, medan om någon utför samma beteende på Sergels torg, så finns risk att han/hon blir tagen av polisen och körd till psykakuten.
- Efter mer än hundra år av forskning har man inte kunnat visa någon tydlig underliggande organisk orsak till ”sjukdomen”. Den forskning som har inriktat sig på att visa ärftlighet kan också ifrågasättas (se: Schizophrenia: Medical Students Are Taught It’s All in the Genes…).
- Diagnosen ges till människor som verkligen är illa ute i något avseende, men saknar både validitet och reliabilitet, det vill säga: Det är fortfarande mycket osäkert om diagnosen verkligen motsvarar ett distinkt tillstånd som skiljer sig från andra extrema tillstånd (diagnosens validitet). Och bedömningarna om vem som bör få diagnosen skiljer sig mycket mellan olika experter (s.k. reliabilitet).
- Eftersom det saknas tydliga fynd om orsakerna, saknas det också tydliga behandlingsförslag. När sättandet av diagnosen inte leder till någon bra och effektiv behandling, så tillför det inte så mycket för individen att få diagnosen.
- Istället har shizofreni-diagnosen blivit lite av ett skällsord; i dagligt tal säger man att någon eller något är schizad, ungefär som ”helt utflipprad”. Diagnosetiketten är associerad med farlighet, destruktivitet, opålitlighet, och helt enkelt fullständig galenskap. Den ses också som ett verkligen kroniskt tillstånd. Diagnosen innebär därmed i första hand ett stigma för dem som får den.
- Forskarna och aktivisterna som står bakom kampanjen pekar på att trauma och dissociation är begrepp som bättre hjälper oss att förstå de extrema tillstånd som inom vården diagnostiseras som schizofreni. De menar att vi istället för att sätta denna urvattnade och innehållslösa diagnos, bör lyssna på dessa personer och förstå hur trauma, stress och andra livsomständigheter lett till problemen.
Jag har apropå detta hittat en dokumentär på nätet om psykologen Rufus May, som jag starkt kan rekommendera. Han behandlar rösthörande och hjälper dem tillbaks till samhället med stora portioner av kreativitet och empati.
För mer information om kampanjen, se: artikeln Abolish Schizophrenia.
Om någon har hittat det här inlägget genom att söka på ”schizofreni” eller liknande, så hoppas jag att inlägget och bloggen i övrigt visar att det finns en mångfald av perspektiv på schizofreni. För mer information om alternativa synsätt och behandlingar, kan jag rekommendera Madness Radio där många viktiga personer och begrepp figurerar. Den är dock på engelska, och tyvärr finns jämförelsevis lite material på svenska.
Tillägg: Jag ser att detta inlägg kom att diskuteras på viska.se – vill för säkerhets skulle förtydliga att det är lite polemiskt; jag vill föra fram ett alternativt sätt att se på detta och då tycker jag att det kan ingå att man kan ta i lite extra. Jag är självklart för att drabbade av dessa problem ska få bra hjälp, helst mycket mer och med större bredd och mångfald än idag. Jag tänker att diagnoser kan och bör diskuteras ur en rad olika synvinklar, men att detta inte görs tillräckligt idag, och en viktig anledning att jag skriver om detta är att jag tycker att det borde tas upp mer.
Intressant!
Men hur många av de psykiatriska diagnoserna måste inte omvärderas om ett nytt synsätt får ta plats?
Fördjupade mig i en profil av UNA bomabaren, sökte allt jag kunde få tag om honom och han tex diagnosticerades med schizofreni och hade en våldsam uppväxt, åtskild från sin mamma/anknytningsperson vid 9 månader osv, osv. Kanske kan ”sjukdom” vara en ”normal” reaktion….
Tack för kommentaren! Instämmer!
Anledningen till att just Schizofreni tas upp särskilt här, är väl att stigmat med denna diagnos är så mycket större än de andra, och dessutom är det så tydligt att det saknas både vettiga, enhetliga förklaringar och behandlingsalternativ. Men jag håller med om att man borde göra liknande resonemang kring andra ”problem” och diagnoser, såsom du nämner med UNA-bombaren.
Daniel
…javisst och allra helst då UNA bombaren definieras helt uteslutande som en terrorist. Det gör definitionen på terrorist också intressantare… 🙂
Att avskaffa något är en intressant hållning så länge man har ett bättre alternativ att komma med. Resonemangen ovan är intressant men är inte kopplade till ett realistiskt förslag som är klart genomförbart såvitt jag kan se.
Det skulle väl se seriösare ut om man lanserar ett förslag på förbättring och nytt diagnosnamn i stället för att bara kritisera det gamla?
Tack för kommentaren.
För det första så finns det en hel del diskussion om varför vi egentligen behöver (tror oss behöva) diagnoser över huvud taget. Många tycker att nackdelarna med etiketteringen överväger fördelarna när det gäller schizofreni. Jag är osäker på om den tillför något slags förklaring eller förståelse för vad det handlar om.
Och jag har intrycket att många tycker att den kanske viktigaste rollen för diagnoser är när man kan koppla en viss behandling till ett visst tillstånd. Såsom att man ger antibiotika vid vissa infektioner. Med schizofreni är denna koppling ganska osäker. Många skulle föra fram neuroleptika, men det jag tvivlar på att någon skulle kunna säga att denna medicin ”botar” schizofrenin, den lugnar väl mest och gör kanske personen lättare att ha med att göra för omvärlden.
Ett radikalt drag vore att ersätta diagnosen med olika benämningar som finns i vardagsspråket, och som personen själv kan hålla med om. T.ex. tror jag att skulle många drabbade kunna hålla med om att de är stressade.
För det andra så finns det bland dessa kritiker en hel del förslag på alternativa diagnoser. t.ex. komplext posttraumatiskt syndrom. eller något slags dissociation (se t.ex. Hart och Nijenhuis).
Bästa hälsningar Daniel
Ersätta ytans benämning går väl alltid bra. Jag frågar mig mer varför etiketten skulle påverka innehållet. Men visst det viktiga är att läka de sår vi råkar och får, vi har en massa läkemedel men extremt få medel som läker, visst är det så. det är väl tämligen uppenbart att neuroleptika inte botar något, snarare gör det möjlighet att komma under en metabolisk limboribba. Att stress har med tillståndet att göra är uppenbart likaså att tillståndet kan ha olika orsaker.
Diagnoser rimlighet kan mycket väl diagnostiseras av den som känner ett sådant behov, när utfallet blir att diagnosen i sig själv är stigmatiserande så är det i sig självt ett påstående som leder mot självbekräftning så länge de inte påvisar stöd för något annat, inte sant?
Men visst har det visat sig när ”friska” personer undersökts att de har en hel del tecken som också skulle kunna passa in i en diagnostisk mall, javisst. Många äldre besöks ofta av sin döda livskamrat har jag förstått men få talar om det. Kanske är vi för upptagna med att se på varandras skönheter och fel för att kunna inse att preferenserna för skönhet, skörhet och det fula i grunden inte var något vi valde liksom sexualiteten. Den mekanistiska försvars och förstärkningsalliansen för egenarterna och dess utövande tar mycken tid trotts att vi inte valt dem. Jag är människa, kvinna, man, vuxen eller barn. Jag är allergisk mot samvaro med jordnötter för mitt immunsystem har dissocierat detta som lämpligt umgänge, jag fiser inte högt i kyrkan numera för jag har dissocierat beteendet, visst det funkar. Dissociering har en hel del gemensamt med Schizofreni som Bleuer avsåg det, d.v.s. de grundläggande förmågornas samverkan. Tycker själv att begrepp som grundar sig i fysiska faktum kan vara bra att använda när det går.
http://www.viska.se/phpBB3/viewtopic.php?f=1&t=26729
Här är url till tråden på viska.se som handlar om att avskaffa diagnosen schizofreni och bland annat detta inlägget.
Tack för kommentaren! – gillade att läsa: ”vi har en massa läkemedel men extremt få medel som läker”
Hälsningar Daniel
Mycket intressant vinkling av diagnosen! Ska läsa den noggrannare imorgon och se klippet- skriver just nu en hemtenta om schizofreni!
Mvh
Charlotte A-K
Tack, Charlotte. Är särskilt glad att höra att du som psykologistudent hittat hit – när jag pluggade tyckte jag att det fanns alldeles för lite utrymme, typ inget alls, åt kritiska perspektiv till psykiatrin. Men räkna inte med att det ger många poäng på tentan 🙂
Hälsningar Daniel