Igår debatterade journalisten Ida Therén och läkaren Per Möllborg samsovning i P1 morgon. Möllberg avrådde skarpt från samsovning samtidigt som han var helt med på att Therén inte gör något farligt när hon samsover med ett säkerhetstänk.
Jag har tidigare skrivit om ämnet, men eftersom det framstod som så förvirrat i radioprogrammet, så vill jag försöka förtydliga hur läget ser ut.
Det som Therén hänvisade till var s.k. säker samsovning, det vill säga när man är noggrann med att inte ha tjocka täcken, inte intar alkohol eller sömntabletter, och inte heller får röka, med flera säkerhetsföreskrifter. Det finns ett flertal rigorösa studier som stöder att säker samsovning inte leder till ökad risk för SIDS (plötslig spädbarnsdöd). Till exempel:
Alaskastudien där 13 fall av SIDS specialutreddes och man inte fann någon förhöjd dödsrisk. Samt en brittisk studie där 400 föräldrar till spädbarn som dött i SIDS deltog, också med resultatet att säker samsovning inte har någon förhöjd risk.
I dessa studier har alltså forskarna isolerat vissa specifika beteenden; säker samsovning, och inte kunnat hitta någon förhöjd risk med detta.
Sedan finns det ett antal studier där man klumpat ihop alla som samsover i en grupp, och där hittat en förhöjd dödlighet i SIDS (t.ex. Carpenter-studien som jag kommenterade i det tidigare inlägget). Problemet med detta är att man då får med föräldrar som samsover på farliga sätt, exempelvis med alkohol i kroppen eller i en soffa.
I Möllborgs avhandling, vilken var utgångspunkten för radioinslaget, sägs att ca en femtedel av föräldrarna någon gång samsova. Jag förstår argumentationen som att Möllborg och Socialstyrelsen säger att denna stora grupp föräldrar förväntas låta bli att sova nära sina barn med argumentet att några andra föräldrar gör detta med alkohol i kroppen, med dödlig utgång. Möllborg vägrade helt enkelt att kommentera Theréns tankar om säker samsovning.
Möllberg själv hade i sista delen av sin avhandling gjort just denna ihopklumpning och kommit fram till en förhöjd dödlighet. Eftersom det kommit en hel del kritik mot Carpenter-studien för att de inte tagit hänsyn till begreppet säker samsovning, så undrar jag varför Möllberg inte gjorde en studie där man tittar på problemet ur en annan synvinkel. Som det ser ut för mig så säger ju Möllbergs studie exakt samma sak som Carpenters et al, men med ett mindre antal medverkande.
För mig blir frågan: Hur kan Möllberg och Socialstyrelsen se att en så stor grupp föräldrar väljer att samsova, och sedan tro att man ska kunna få bort detta beteende bara genom att hänvisa till att vissa samsover med alkohol i kroppen, så därför så bör ni inte göra detta? Varför väljer Möllberg och Socialstyrelsen att så hårdnackat ignorera att det går att samsova på ett säkert sätt? Det är för mig lika logiskt som att förbjuda människor att köra bil eftersom vissa åker utan bälte.
Tydligen är vi inte ensamma i Sverige om att ha denna debatt. Se gärna på Dr James McKenna, som beskriver samma typ av debatt i USA. Han berättar också om de starka argument som finns för samsovning: att det befrämjar anknytning och amning.
Tillägg: efter att jag publicerat detta blogginlägg fick jag veta att UNICEF skarpt kritiserat Carpenterstudien och samtidigt framhållit säker samsovning.
TACK! Det här är ju ett ämne som man knappt vågar diskutera.
Samsover med min femveckors, dock inte utan ett styng av oro och dåligt samvete. Detta trots att jag vidtagit alla möjliga åtgärder som gör att det nog måste kallas säkert.
En sak som jag tycker är konstigt i dessa studier är att man inte verkar ha kollat vad vanorna är i de länder som har bäst statistik och vad man i dessa länder gör ”rätt”. Gjorde lite efterforskningar och kom fram till att Japan har bland de lägsta frekvenserna av SIDS i världen, samtidigt som samsovning är väldigt utbrett och ungefär hälften av japanska barnläkare råder föräldrar att samsova. För mig är metoden i de studier som ligger till grund för Socialstyrelsens rekommendationer helt enkelt tveksam. Korrelation och kausalitet ÄR inte samma sak och här har man, mig veterligen bara sett en korrelation. Och ändå blir man som förälder nojig och samvetstyngd, bara för att en myndighet uttalat sig om något som ändå är statistiskt väldigt ovanligt. Längtar tills bebis kan vända sig!
Tack själv, Sara, jag bara instämmer till 100 % i att de där studierna de lutar sig på är tveksamma. Själva upplägget att helt ignorera säker samsovning är för mig helt omöjligt att förstå.
Hälsningar Daniel
Hej!
Tack gör artikeln. Min dotter som fyller tre månader snart har alltid sovit i mitt famn. Det har gjort att amningen kom igång fort utan problem, hon skriker och gråter väldigt lite, hon ammas när hon vill och vi mår så bra av detta. Jag sover ut på nätterna då när hon vaknar hittar hon bröstet själv. Vi sover säkert i sängen, ingen tjock täcke osv och min man som var vaken i några timmar medan min dotter sov i mitt famn sa att jag inte rörde ett finger i sömnen utan sov hela tiden i samma ställning.
Tack! Ja det är helt vansinnigt att separera moder och barn nattetid. När jag fick mitt första barn trodde jag att han skulle sova i en spjälsäng. Men barn är mycket tydliga i att berätta hur de ska ha det och det slutade med att vi samsov säkert, maken fick flytta ifrån dubbelsängen och benen tog vi bort, inga tjocka täcken och gott om plats. Vi fick sova tillräckligt, vaknade han kunde jag amma och sedan lätt somna om. Det var så uppenbart att det såklart är så vi gör naturligt, det är det som fungerar. Lyssnar man på sig själv och barnet finns inga alternativ. Men visst, har hört att det finns de som kan lägga ett barn i en spjälsäng och det sover gott så då är det väl fine, men tror att för många fungerar det inte, barnet sover inte själv och mamman får inte sova. Tänker att det är så galet att gå ut med en hård rekommendation om att inte samsova när samsovning är det naturliga. Helt enkelt för att det antagligen skulle vara bättre att vara tydlig med hur man gör samsovning säker eftersom det inte är så enkelt att gå emot vår natur så många kommer samsova ändå, för att få sova alls. Tror det också kan påverka barnet väldigt negativt med olika metoder för att få det att vara tyst och sova själv trots att det skriker och är desperat. Tror också att sömnbrist både för mor och barn är negativt. Evolutionärt var det såklart enormt viktigt för barnet att få modern att vara nära när de sov. En ensam bebis är ett lätt byte. Jag tror också att jag ligger helt still med mitt barn bredvid. Det skulle vara intressant med en riktig studie om säker samsovning, då man även filmar samsovande mödrar. Tror absolut vi ligger mer still och har koll i sömnen också.
Samsover för övrigt med mitt tredje barn nu. Den äldste började sova i egen säng i treårsåldern, men var alltid välkommen till oss om han ville och sov hela nätter själv från fyra ungefär.
Nu var det längesedan du publicerade det här inlägget, men jag är så glad att jag fann det. När vi väntade vårt första barn sa vår BVC-sjuksköterska att hon egentligen inte fick råda till samsovning, men att hon sovit så med alla sina barn. Hon berättade om säker samsovning och kommenterade även ett då aktuellt fall där ett barn dött med att ”…de som tagit upp fallet inte ville prata om att modern var rökare, för att det skulle sätta henne i dålig dager”. Det var alltså inte samsovningen i sig som var problemet utan rökningen vid barnet.
Jag har alltid resonerat som så att det mest naturliga måste vara att sova nära. Och rent praktiskt är det ju så smidigt med amningen. Mina ungar har sovit mängder av timmar i sträck och bara vaknat för amning. Min sömnbrist har således varit rätt liten. Vi hade gärna fönstret lite öppet, normala täcken, men gärna bara upp till höften och så sov vi gott. Kändes alltid tryggt och de få gånger bebis vaknade på natten så vaknade jag strax innan. Vi har trots allt en del instinkter kvar bara vi vågar lita på dem.
Jag får alltid kalla kårar när folk säger att barnen blir bortskämda av närhet eller att de skulle bli osjälvständiga av att sova nära. De är bebisar och barn! Självständig ska man vara först som vuxen och tom då mår de flesta bäst av att tillhöra flocken.
Tack Catharina! Bra information med detta fall du berättar om.
Hälsningar Daniel
Hej!
Ja, det är inte utan att man undrar hur det är ställt med den mänskliga logiken, om det verkar mer rimligt att små spädbarn ska sova separat från sina föräldrar före alkohol, andra stimulantia och rökning i närhet av spädbarn ifrågasätts. Jag var själv lite nojig när jag först fick min otroligt efterlängtade son och satte första veckan banvagnens sovinsats mitt i dubbelsängen, för att kunna hålla honom i handen och lyfta i och ur vid amning. Efter ett tag blev jag tryggare med att man ju själv som nybliven mamma sover lätt som ett löv och vaknar av minsta bebisljud och sökande efter bröstet. Efter det sov vi tillsammans i sängen men med ett lätt täcke och jag lade honom alltid uppe i ansiktshöjd just när vi skulle somna eftersom jag sover som djupast direkt efter insomnande, men sen har lätt för att vakna. Min syster som har en mycket stor och tung man, satte istället spjälsängen på sin sida, drog den hela vägen in till sängen och tog bort sidoskyddet åt sin sida och ammade och gosade med sina genom åren fem barn på det sättet istället. Jag har svårt för att förstå tankegångarna kring hur man argumenterar för att spädbarn ska sova själva. Människobarn är inte annorlunda än alla andra nyfödda däggdjur, de är fullständigt beroende av skydd och närhet den första tiden i livet. Jag är väldigt glad att jag hade min son hos mig som spädbarn och vi har en väldigt trygg och nära relation idag.