I vårt samhälle har vi ju en massa maskiner och datorer som hjälper oss och gör livet lättare. I det här inlägget tänkte jag fundera lite kring att all vår bekvämlighet kanske inte alltid är det bästa för att hjälpa våra barn att utveckla kreativitet och mångsidiga förmågor.
Barns hjärnor är ju extremt formbara, när barn övar och gör saker, så byggs deras nervsystem till just där de använder nerver. Ett barn som jobbar mycket med stickning blir bättre på finmotorik, ett barn som älskar bollar utvecklar andra nervbanor.
Problemet med maskiner och datorer är att de liksom tar bort viktiga aktiviteter ur vår miljö. Elvispen tar bort vispandet i köket, mikrovågsugnen ersätter en hel del matlagning, bilen tar bort promenaderna, och så vidare och till slut så har vi rejält minskat antalet handgrepp och rörelser som behövs för att leva sitt liv. Ett problem med detta är såklart att vi ökar i vikt, men ett annat problem är just att barn inte får så mycket utmaningar för sina hjärnor och nervsystem.
Ta matlagning till exempel. När vi lagar mindre mat så leder det inte bara till att matlagningskunskaper går förlorade från generation till generation. Matlagning är också en möjlighet att öva öga-hand-koordination när man vispar, knådar eller vänder något i stekpannan. Och en maträtt är ett mini-projekt, där en rad små aktiviteter ska synkas och utföras i rätt ordning.
En väninna till mig som arbetar som lärare berättade att hon tycker sig se att ”hyreshusbarnen”, som får gå lite mer, har lättare att lära sig läsa, än ”villabarnen” i samma ålder, för de sistnämnda har i större utsträckning blivit skjutsade till sina aktiviteter. Och när man går utvecklas viktiga förbindelser mellan hjärnhalvorna, som barnen sedan har stor nytta av när de ska lära sig läsa.
Och vad gäller TV så finns det inte så mycket studier på TV:ns effekter på barns kreativitet, men det finns en grundligt gjord studie som visar att med införandet av TV så minskade barnens kreatitivet och originalitet signifikant. Jag tror en viktig anledning är att den egna aktiviteten och fantasin blir lidande, att TV-tittande är för passivt. Tyvärr hittade man också sambandet att införandet av TV ökade barns aggressivitet mot varandra. Se vidare i boken ”The plug-in drug: Television, Computers, and Family Life” (nedan).
Så i den här artikeln vill jag slå ett slag för att utvärdera och ifrågasätta alla bekvämligheter som vi omger oss med, och se om vi kan göra våra liv mer aktiva, lärorika och roliga genom att vara lite mer gammaldags. Några förslag:
Laga mat: Förutom planering, öga-hand-koordination och att matlagning är en väldigt social aktivitet, så är det också ett av få tillfällen för barn idag att få slutföra något från ax till limpa. Ett projekt som utgör en helhet.
Gå, cykla och annan fysisk aktivitet: Att fysisk rörelse är hälsosamt pratar vi väl ofta om, men kanske borde vi ännu mer betona att det är avgörande för hjärnans utveckling.
Campa istället för charterresor och all-inclusive: En campingresa erbjuder förutom naturupplevelser också många möjligheter till gemensam problemlösning. Hur ska vi få ihop ved till en brasa? Vad gör vi när campingplatsen var stängd? Hur hanterar vi att det regnar? (gäller såklart även andra typer av gör-det-själv-semestrar såsom tågluffning eller fjällvandring)
För oss vuxna känns dessa utmaningar nog ofta besvärliga och energikrävande, men det är ofta de stunder när familjen löst ett svårt problem tillsammans som barnen minns från semestrarna.
Minska tiden framför teve, datorer och dator-spel: Jag vet själv att när man kommer hem och är trött efter jobbet, så är det väldigt skönt att parkera barnen framför teven medans man själv lagar mat och fixar i köket. Men alternativet, att barnen är med i köket och kanske hjälper till lite, eller bara sitter och pillar med något, tror jag kan vara hälsosammare för dem. Då får de en stunds lugn samvaro med föräldern och får prata om sin dag och sitt liv, och får också möjlighet att gå ner i varv. Och om de till exempel sitter och klipper på en äggkartong så innebär denna lilla aktivitet en liten utmaning för motoriken, och ofta lägger barnen in ett element av fantasi så att äggkartongen blir ett slott eller ett rymdskepp, och tränar på så sätt hjärnbanor som inte riktigt kommer igång vid tv-tittande.
Prova en TV-fri helg eller vecka: Ladda med extra gemenskap, god mat, lekar, pussel sällskapsspel och liknande.
Lägg in alla möjliga sorters ”analoga” aktiviteter och projekt: Måla och lek med lera. Plantera växter. Plocka svamp, gör era egna rymdskepp och lampor och prinsesskronor. Ha ett fågelbord på vintern och pricka av vilka arter som kommer på besök. Möjligheterna är oändliga.
Gör upptäcksfärder i närområdet: Leta igelkottar, kolla när grodorna parar sig på våren, be att få titta in bakom disken hos urmakaren och bagaren, ta er tid att titta på när de gräver en grop i gatan, besök en bilskrot och en soptipp och inventera bekantskapskretsen efter intressanta yrken som man kan be att få besöka, kanske finns en sjuksköterska, en bonde, en busschaufför eller något annat spännande.
Barn kan inte på samma sätt som vuxna sätta in TV-bilderna i ett sammanhang, de vet inte vad som är sant och påhitt och när ett inslag slutar och nästa börjar. Ett analogt utforskande av närmiljön kan ge förståelse och sammanhang. Att be att få titta in i på ett spännande ställe utökar också beteenderepertoaren med förmågan att be en främmande människa om en tjänst, vilket är en viktig och kreativ förmåga.
Tillägg: Kan tipsa om boken ”The plug-in-drug” som skriver om nackdelar med tv-tittande (på Adlibris, Bokus). Den beskriver också ”the spell-binding effect” som tv har, en trollbindande effekt som gör att det är svårt att låta bli att titta på en tv som står på, och den har en särskild avslappnande effekt, som dock försvinner, vilket ofta leder till irritation hos barn när tv:n ska stängas av.
Se också boken Nedkopplad : en familj, ett experiment, ett liv utan teknik av Susan Maushart (hos Adlibris, Bokus). Om en australiensisk kvinna som valde att kasta ut TV, dator och mobiler och fick en massa liv tillbaks.
Väldigt, väldigt intressant! du formulerar en massa som jag har haft på känn, men som är väldigt väldigt ute. inte minst på lärarutbildningen som gärna vill välkomna digitala medier.
Tack för den fina artikelserien.
När vuxna skyndar och söker hjälpmedel för att ”spara” tid, verkar något hända med tidsuppfattningen. Ironiskt nog krymper tidskänslan.Jäkten över att tiden rinner iväg hindrar från att vara närvarande i känsla och tanke. Det blir svårare att koppla av, gå ner i varv och vila och återhämta sig. Denna princip fungerar likadant omvänt. När saker får ta tid och det är okej att stanna upp och vara i händelsen expanderar upplevelsen av tiden. Det ger ett lugn, det är lättare att vila. Alltså ”skyndad” tid krymper uppfattningen av tid och närvarande, upplevd tid expanderar uppfattningen av tid. Denna skillnad i vuxnas tillstånd påverkar och smittar av sig på barnen.
Stort tack för era kommentarer! Är glad att ni läser och reflekterar vidare – Gillar din beskrivning av ”skyndad” och ”oskyndad” tid, Jonna!
/Daniel