Serie om barns lek – Det känsliga barnet

Tips om att leka med barn

Detta är den fjärde och sista delen i en liten serie inlägg inspirerade av Lawrence Cohens bok Playful parenting.

Några tips om att leka med barn:

* Följ barnet – låt det bestämma takten och riktningen. Barn är en stor del av tiden styrda av andras agendor. När de ska vakna, och till dagis/skola, och vad de ska äta, och så vidare. Att ge dem chansen att verkligen bestämma en stund kan stärka deras självkänsla och få dem att känna sig bättre till mods.

* Var uppmärksam på vad för utmaningar och känslor som är aktuella just nu. Försök föra in dem och utmana på ett lekfullt sätt. Att få ett nytt syskon eller att ha svårt att lära sig cykla kommer att kunna märkas i hur barnet leker, och vi behöver först och främst låta oss beröras av det vi ser, och också delta i leken och visa att vi är med och förstår.

* Inför regelbundna lekstunder – berätta att det här är en lekstund och nu får du bestämma helt vad vi ska göra, och jag följer. Låt bli att göra något annat – såsom att svara i telefon, läsa tidningen eller laga mat.

* Följ skratten och fnissningarna. Skratt och fniss skapar närhet och är väldigt hälsobefrämjande. Det kan också vara en signal att man är inne på områden som är viktiga för barnet just nu. Det kan också vara bra att vara förberedd på att den närhet som skratten skapar, kan leda in till gråt och negativa känsloyttringar. Detta är helt normalt, och ett led i barnets naturliga känslobearbetningscykel.

En liten varning dock för att kittla barnet: Vår föräldrageneration hade ofta ganska liten erfarenhet av att leka och det bästa de kunde komma på för att ha kul med sina barn, var inte sällan att kittla dem. Detta gjorde de dock ofta långt över tröskeln där barnen (vi) förlorade kontrollen över situationen. Det finns en risk att vi upprepar dessa misstag. Det är viktigt att hålla sig till vissa grundprinciper när man leker, såsom att barnet måste ha absolut bestämmanderätt över sin egen kropp, och när man kittlas måste barnet helt och hållet få bestämma över när man börjar och slutar.

* Släpp vuxenrollen och våga vara barnslig och fånig. Ge dig hän och var med i leken till 100 %.

Missa inte: Hela serien om att leka med barn här på bloggen.

Varför det kan ta emot att leka med barn

Som jag skrev i förrgår, så är det säkert många som har det helt naturligt att leka en massa med sina barn, men här kommer några inlägg för oss som kan ha svårt att resa oss upp ur soffan när barnen kommer och föreslår någon lek.

Några anledningar till varför det kan vara svårt att komma igång och leka med barn:

Många av oss har krävande och allvarsamma jobb på dagarna. Det gör att vi gärna vill vila och ta det lugnt på fritiden. Och dessutom gör det att vi måste koppla om till ett annat mer lekfullt sätt att vara när vi ska leka med våra barn.

Barns lek är ofta repetitiv och kan därför kännas händelselös. Barnen använder leken till att få koll på olika saker, alltifrån sin egen kropp till hur sociala roller och relationer fungerar. De behöver ofta nöta in saker, och prova med ett tema och sedan göra små variationer. Leker de affär är det inte bara en gång, utan hundra gånger.

Många av oss tar på oss en ”vuxen-roll” när vi är med barn, som innebär att vi är lite styrande och ansvarstagande, och till en viss del är väl detta nödvändigt. Men leken kräver att vi istället lyssnar på och följer barnet, och vi behöver också släppa på prestigen och larva oss och tappa ansiktet. Vi måste byta roll för ett tag.

I stort sett alla barn har perioder då de leker saker som många vuxna upplever som larvigt, omoget eller rent av förkastligt. De kan vara besatta av rosa barbiekläder, av att fäktas som i Star-wars, eller av att ”döda” sina mjukisdjur. Eftersom leken kräver att vi på något sätt demokratiskt anpassar oss och lyssnar in var barnet är, blir det en stor utmaning för den vuxne att ta barnets intresse på allvar i dessa lägen.

Det är bra att identifiera dessa hinder för att komma igång och leka. När vi ser att det inte alltid är helt igenom roligt att leka med barn, och samtidigt ser att det är viktigt, kan vi göra leken till ett av de jobb vi måste göra som föräldrar för att våra barn ska må bra.

Kanske kan vi också lära oss att uppskatta att leken är en möjlighet att utforska ett mer kreativt sätt att vara, något som utvecklar och stimulerar även våra vuxna hjärnor.

Jag vill starkt rekommendera alla som är bekväma med att läsa på engelska boken Playful parenting av Lawrence Cohen, som har gett mig inspiration till detta inlägg. Den går igenom alla aspekter av lek, i en anda av att bygga kärleksfylla band med barnen som leder till livskvalitet och självförtroende.

Missa inte: Hela serien om att leka med barn här på bloggen.

Varför barn älskar att se på clowner

På temat att leka med barn tänkte jag säga några ord om att fåna och larva sig.

En barnpublik kan verkligen tjuta och skrika som av förtjusning när en clown låtsas göra bort sig. Jag kan ibland känna mig lite frågande och undrande inför denna totala lycka som barnen verkar känna.

Men jag tänker att här är det viktigt att tänka på hur tufft det är att vara barn. De minsta småsaker som vi vuxna tar för självklara, såsom att kunna klä på sig och knyta sina skosnören, är stora utmaningar för barn. Hela tiden blir det tvärtemot vad barnet tänkt sig. Skorna hamnar på fel fot, tröjan bakofram, och när man ska visa farmor vad bra man kan sparka fotboll, så drattar man på ändan. Och dessutom är det vuxna som till syvende och sist bestämmer det mesta, hur demokratisk man än försöker att vara som förälder.

Det vackra med clowner är att de på något sätt visar barnen att vuxna kan förstå hur det är att hela tiden misslyckas och ”göra bort sig”. Clownen skapar ett rum där en vuxen och barnen tillsammans tillåter sig att skratta åt hur tokigt det kan bli. Kanske anar barnen när de ser en clown att det till och med kan vara så att även vuxna ibland misslyckas och känner sig bortgjorda.

Jag skriver detta som en fortsättning på gårdagens inlägg om att leka med barn. Jag tror vi kan ge något värdefullt till våra barn genom att våga larva och fåna oss. Barn älskar det och det suddar lite ut den där gränsen mellan barn och vuxna som kan kännas så ouppnåelig för barn.

(även detta inlägg är inspirerat av Lawrence Cohens bok Playful parenting)

Missa inte: Hela serien om att leka med barn här på bloggen.

Varför det är så viktigt att leka med barn

För många föräldrar är det kanske självklart att ägna mycket tid åt att leka med sina barn, men för oss andra som gärna blir sittande i soffan tänkte jag skriva några inlägg om att leka med sina barn.

Här kommer några anledningar att leka med barn:

1. Att leka är barnens kanske främsta sätt att lära sig saker. Alltifrån motorik till komplicerat socialt samspel. Visst kan barn göra en hel del av detta själva, men i samspel med en vuxen utökas möjligheterna och den vuxne kan också styra in på viktiga saker, eller helt enkelt utmana barnet på ett lagom sätt. Märker man att barnet har problem med att vänta på sin tur, kan man låta det öva på just detta i små portioner.

2. Leken är lite som barnets språk. Jag tänker på de svenskar som flyttar till Norge eller Danmark. Vissa lär sig inte språket, och andra gör det. De som anstränger sig för att prata språket, upplever att detta gör att de kommer närmare norrmännen/danskarna. Så kan man tänka kring att leka. Man kan ha en bra närhet med sitt barn genom att läsa sagor vid läggdags och äta tillsammans och så. Men den extra ansträngningen att verkligen delta i deras lek gör att de känner att vi vuxna kommer nära och engagerar oss lite extra. Denna närhet blir en tillgång då den gör det lättare för barnet att komma och anförtro sig till oss när det är något som är svårt, kanske när det blir retat på dagis. Eller för den delen i tonåren när det kommer frågor kring mens, relationer, droger och så.

3. Det är lätt för oss som har allvarsamma jobb hela dagarna att se leken som något oseriöst och lite onödigt. Men inte nog med att det är barnens kanske främsta verktyg för lärdom och utveckling; utan barn använder också leken till att uttrycka och ta sig igenom jobbiga upplevelser och känslor. Ett barn som står inför utmaningen att bli lämnad på dagis kan behöva leka lämning med dockor, lämna pappa i sovrummet eller lämna mjukisdjuret i bilen (pappa får gärna låtsasgråta när han blir lämnad, så att barnets känslor blir tydliga och avdramatiseras). Ett barn som är lite utanför lekgruppen kan behöva leka en massa lekar på temat vara med / vara utanför. Så när vi leker med våra barn, så är det inte bara ”på kul”, utan vi gör det också möjligt att dela barnets utmaningar och smärta.

4. I många KBT-baserade föräldrakurser (såsom Komet) säger man att lekar och positiva aktiviteter är som insättningar på ett konto, och gränssättningar och liknande är uttag. Detta är ett smart sätt att underlätta för föräldrar att se varför det ibland blir svårare med samarbetet. Men jag vänder mig samtidigt mot att likna relationen förälder-barn vid en penningtransaktion. Ändå tycker jag att det finns något viktigt att ta till sig i den här metaforen som är att när vi är nära och ger kärlek till barnet t.ex. genom lek, så är detta själva grundstenen för barnets fortsatta livskvalitet, självkänsla och förmåga att klara sig i livet.

5. På samma sätt som vi vuxna blir stressade av att ha massa tider att passa och alltför lite tid till motion och rekreation, så blir också barn stressade. Dessutom är det i sig frustrerande att vara barn, tänk er att inte kunna ta på sig kläderna själv, och inte ens kunna sätta på tv:n… Att leka, särskilt fysiska lekar såsom kuddkrig och att brottas, kan vara ett sätt att få ur sig frustration och stress. Dessutom blir det i fysiska lekar ofta ett element av kroppskontakt, som i sig leder till lugn och närhet.

6. Fast egentligen kanske det inte borde behövas så många förklaringar mer än att barn älskar att leka och älskar att leka med vuxna!

Dessa tankar om lek kommer i stor utsträckning från boken: Playful Parenting av Lawrence Cohen (se hans hemsida: www.playfulparenting.com – boken på AdLibris; Bokus).

Missa inte: Hela serien om att leka med barn här på bloggen.