ADHD eller ”bara” stress?

Häromdagen skrev jag lite om varför jag är tveksam till ADHD-diagnostiseringen. I det här inlägget tänkte jag utveckla lite och berätta mer om vad jag sett när jag arbetat med neuropsykiatriska utredningar inom BUP.

Det finns en mängd saker som kan utgöra påfrestningar och stress för barn. Exempel är:

• För tidig födsel. Leder ofta till vistelse i kuvös, vilket blir ett brott i anknytningen till föräldrarna.
• Adoption. Tobias Hübinette har beskrivit adoption som tredubbla bördor: många har upplevt en jobbig tid i hemlandet, adoptionen i sig, att tas från ett land till ett annat är påfrestande, och de flesta möts på ett eller annat sätt av rasism och särbehandling på grund av sitt utseende här i Sverige.
• Psykisk sjukdom i familjen
• Kroppslig sjukdom i familjen; inte sällan verkar föräldrar ha en tendens att vilja tona ner sin egen sjukdom, men eftersom barnet känner på sig att något är på tok, riskerar denna strategi att leda till att barnet blir ensam med en stor oro inför vad som egentligen är på gång.
• Missbruk hos föräldrarna
• Psykosociala problem i familjen, såsom arbetslöshet, fattigdom, bostadsproblem, socialbidragsbereoende etc.
• Konflikter, våld och skilsmässa mellan föräldrarna
• Egna kroppsliga handikapp eller sjukdomar hos barnet
• Mer subtila påfrestningar såsom: * Föräldrar som arbetar för mycket, och därför hämtar sent på dagis, och är trötta och frånvarande med barnen. * Föräldrar med egna ouppklarade trauman, vilket för barnet kan leda till känslor av osäkerhet, otrygghet och att den känslomässiga miljön blir bristfällig. * En auktoritär alternativt alltför släpphänt föräldrastil. * Frekventa flyttar.
  Jag skriver att detta är subtilare; detta är dock saker som för vuxna kan te sig som mindre allvarliga, men som för barn kan utgöra mycket stora belastningar.

I stort sett alla barn som jag på BUP sett diagnostiseras med neuropsykiatriska diagnoser (ADHD, Asperger, eller liknande), har haft ett flertal av dessa påfrestningar i sina liv, ofta fem eller sex av ovanstående punkter. Begrepp som  psykolog ofta använder för att beskriva hur det blir för barn med sådana påfrestningar är trauma, anknytningsproblem eller stress. Och det finns gott om forskning som visar att sådana påfrestningar kan leda till (bl.a.) hyperaktivitet och problem med uppmärksamhet och impulskontroll.

Och ska jag vara ärlig, så tror jag personligen att man på BUP ”missar” mer än vad man tror när det gäller att upptäcka familjer där barn utsätts för psykologiskt lidande och stress. (Jag vill såklart inte säga att mina före detta kollegor gör ett dåligt jobb, tvärtom, men som på många andra arbetsplatser, så finns inom BUP en hel del stress och liknande som kan försvåra att göra ett fullgott arbete, och det är såklart inte alltid man har mod att fråga de mest känsliga frågorna när man sitter med en familj i kris som gärna skulle vilja ha en diagnos)

Som jag skrev sist så har jag inte på BUP hört om någon vattentät metod att skilja ut neuropsykiatrisk orsaker till problem från mer psykosociala. Man talar om ”hackig kurva” som ett tecken på neuropsykiatriska problem. Då kan man applicera ett statistiskt språk och säga att personen med ”95-procentig konfidens” avviker från det normala, men detta riskerar att bli ett cirkelresonemang, då det ju är helt normalt att fem procent avviker från normen på detta sätt. Ofta får jag känslan av att dåliga och avvikande testresultat kan bero på en kombination av psykiska problem och mångåriga bekymmer i skolan, vilket gör att barnen blir väldigt nervösa när de utsätts för en skolliknande situation i testningen.

Så även fast man på BUP gör utredningar med största möjliga möda och skarpsinne, så har jag inte känt att man kommit ”ända fram” med att klargöra att problemen inte beror på stress och påfrestningar, som beskrivs ovan. Det känns pinsamt att säga det, men ofta hamnar i frågeställningar av typen: Vad kan det här barnet (ungdomen) tjäna på att få en diagnos? och detta får sedan avgöra hur man går vidare. Tyvärr har det ju i dag kopplats vissa fördelar till att ha en neuropsykiatrisk diagnos, det är ofta lättare att få hjälp i skolan, och både försäkringskassan och kommunerna (s.k. LSS, lagen om särskilt stöd) verkar titta en hel del på diagnosfrågan när de beslutar om vilken hjälp man ska få.

Jag vill för säkerhets skull betona att min position egentligen är att jag inte vet; kanske finns viktiga neurologiska orsaker till ADHD-problematik, men min tolkning av forskningen och hur diagnostiseringen går till säger mig att det saknas kunskap för att säga säkert.

Fotnot: Jag har dessutom träffat ett antal barn som varit för tidigt födda, och som verkat lida av CVI, cortical visual impairment. Detta är en diffus och svårdiagnostiserad synrubbning som kan orsakas bland annat för för tidig födsel. Den kan just leda till problem med uppmärksamhet och koncentration. Och i kombination med en andra påfrestningar kan jag tänka mig att sådana handikapp lätt leder till mycket svåra problem i skolan, som lätt kan förväxlas med neuropsykiatriska diagnoser.

Fotnot 2: Detta är skrivet med anledning av debatten på Sanna Lundells blogg kring ADHD m.m, se här, här, här och här.

Fotnot 3: En bra bok om hur påfrestningar och stress påverkar barn är Kärlekens roll av Sue Gerhardt. (på AdLibris, PriceRunner). Den sammanfattar på ett ganska lättläst sätt forskningsläget om detta.