Tipsar idag om en artikel i Psychology Today om saker att tänka på när man ger råd och förmanar sina barn.
Jag tror tyvärr att jag ibland kommer igång och pratar alldeles för mycket för att min son ska vara bekväm. I all välmening. Jag berättar om saker han inte alltid är intreserad av, eller lägger ut texten om faror som han inte känner är relevanta. Författaren till den här artikeln vill uppmana oss att vara mycket försiktiga med de råd vi ger; ju mer vi öser på och blir mångordiga, ju mindre lyssnar barnet, och ju mindre chans att de kommer ihåg och tar till sig det verkligt viktiga.
Intressant blogg du har. Själv skriver jag om min Personliga Utveckling. Jag har bloggat sedan den 7:e augusti så det är väldigt nytt och kul samtidigt som jag lär mig mycket om mig själv då jag tvingas formulera mina tankar.
Jag skriver bl. a. om barn. Har två små barn själv. Det jag kommit till insikt om är att vi föräldrar i all välmening så gärna vill hjälpa våra barn genom att exv tolka världen åt dom. Samtidigt har jag då också kommit fram till att vi samtidigt gör barnen en björntjänst då våra egna tolkningar av en händelse är långt ifrån en sanna. Personligen tror jag att en människas liv består av massor av händelser. Dessa händelser tolkas till upplevelser. Upplevelserna är antingen stärkande eller försvagande beroende på hur vi valt att tolka. Om jag då ger råd (utifrån mina egna erfarenheter som baseras på mina upplevelser som in sin tur härleds från mina tolkningar av en eller flera händelser) så ökar jag ju risken för att mitt barn adopterar mitt tankemönster utan att ha fått en möjlighet att tolka själv. Hur resonerar du kring detta? //Niclas