En bekant var och lyssnade på Dalai Lama på Södertörns högskola igår (15/4 2011). Hon hörde honom då säga att det kunde vara okay att slå ett barn som inte lydde.
Det var apropå demokratiseringsvågen i mellanöstern som han gjorde ett resonemang om att vissa handlingar som ser ut som våld, kan vara okay, medan annat våld inte är öppet våld (psykologiskt våld, mobbing, etc) är minst lika illa som krig och misshandel. Att tillrättavisa ett barn med en örfil skulle enligt hans holiness vara ett exempel på något som ser ut som våld, men inte egentligen är det…
Man tror liksom inte att det är sant. Hur kan man förespråka en värld av respekt, harmoni och kärlek, och inte ta ställning för att behandla barn med samma respekt som man behandlar vuxna? Någon som kan bekräfta att hon verkligen hörde rätt?
När man läser Johannes Forssbergs artikel på Expressen debatt, tänker man att man kanske inte ska höja på ögonbrynen.
Fotnot: Signaturen Katharina har kommenterat att hon uppfattat det laman sade helt annorlunda.
Nej han sa aldrig örfil. Jag uppfattade det som att han sa att om ett barn vandrar rakt in i en fara så skriker den vuxne och kanske tar i för hårt för att undvika skada på barnet. Det är inte våld eftersom syftet så klart varit att skydda barnet.
Det skulle ju faktiskt till och med vara ok att tackla eller häva bort ett barn som håller på att bli överkört av en bil.
Jag tror din vän missuppfattade det hela.
Tack!
Daniel
Enligt min vän så gjorde han dock en handgest av typen ”örfil” som tydde på att han menade något åt det hållet…
Daniel
Jag har sett tibetaner i Dharamsala slå sina barn. Det anses vara helt okej. Jag har också bott på ett tibetanskt nunnekloster i Himalaya, där jag såg de äldre nunnorna klippa till de små barnnunnorna om de ansågs missköta sig. En av nunnorna uttryckte också sin förvåning över att man i Cannada, där hon varit, inte ansåg det rätt att slå små barn.
Tack för kommentaren!
Som jag ser det är det viktigt att ha en nyanserad bild även av Buddhismen. Även om jag har fått enormt mycket inspiration av dessa läror. (t.ex. Pema Chödrön)
Hälsningar,
Daniel
Ett kritiskt förhållningssätt till etablerade ”sanningar” är alltid bra. Men på vilket sätt är ”jag såg en buddist slå ett barn” en nyanserad bild?
Min vän såg handrörelsen som en ”dask på stjärten” då hon vill ge sin bild av vad hon ansåg att Dalai Lama sa och gjorde. Så nu har vi flera olika idéer om vad han menade egentligen.
Jag har hört honom säga att han är emot våld. Att han tycker att alla människor har ett lika värde. För mig blir det inte tydligare än så. Ska vi ta med det också i den ”nyanserade bilden”? Barn är människor, han är emot våld. Han har aldrig predikat aga mot barn.
Att det sedan finns Buddister som slår barn… Självklart. Likväl som det finns Kristna som slår och våldtar barn trots deras Guds kärleksbudskap. Det har ju med individen att göra och vad som anses vara ok i den kulturen. I Tibet så väl som i Italien.
Det vore ohyggligt spännande att få ta del av tillförlitliga källor som visar att Dalai Lama är för misshandel av barn. Då skulle jag omvärdera hela min syn på hans andliga råd och vägledning. Om inte det finns så får jag fortsätta tro att han verkligen menar ALLA människors värde och rätt då han säger det.
Ja, jag håller med om att det är exotism-varning på hela vurmen för Dalai Lama. Johannes Forssberg har rätt i att han sällan säger något som inte vem som helst skulle kunna säga om man ansträngde sig för att försöka säga något ”klokt”. Men mannen har en närvaro och en karisma som ger det han säger tyngd även om det mest är klichéer.
Angående synen på barnmisshandel inom buddhismen, så är jag inte tillräckligt bevandrad för att uttala mig om det finns en officiell ståndpunkt, en gemensam linje för buddhister i allmänhet. Däremot kan man se en tillämpning av barnaga i praktiken, precis som Anna skrev. Så även om teori och praktik skulle skilja sig åt inom buddhismen, vet vi att barnaga har en inlärningseffekt, detta var ju Alice Millers huvudtes. Den som själv blivit agad som barn i uppfostrande syfte kommer sannolikt att ha en mycket förlåtande inställning till fenomenet som vuxen.
En annan praktik inom buddhismen är att sätta barn i kloster väldigt tidigt, dvs. att skilja barn från sina föräldrar. Man kan ju hoppas att dessa barn får ett mycket varmt och kärleksfullt omhändertagande av munkarna resp. nunnorna i klostret, men det kan nog variera mycket från kloster till kloster. De nunnor och munkar som ska uppfostra nykomlingarna kommer antagligen att basera denna uppfostran på de egna erfarenheterna, så olika kulturer kan nog utvecklas i olika kloster. Men jag tror inte att medvetenheten i allmänhet är speciellt hög kring barns behov om man okritiskt kan fortsätta den här praktiken att sätta barn i kloster.
Så med allt detta i åtanke skulle i alla fall inte jag bli förvånad över att höra Dalai Lama förespråka barnaga.
Tack Anja och Katharina för kommentarerna. Jag blir också mer och mer nyfiken på att höra mer om detta, tänk om man kunde få se en video eller så.
Hälsningar,
Daniel
Gå in på buddhist.se och fråga. Jag tror inte att dom agar barn. Ni måste ha missuppfattat allt.
Mvh
Tack för kommentaren, afx.
Tittade på följande forum och tycker det ger uttryck för ungefär samma mångfacetterade bild som kommentarerna här i kommentarsfältet.
http://newbuddhist.com/discussion/8142/wrathful-compassion
dvs – många tycker såklart att aga är fel, men samtidigt verkar det vara en vanlig praktik i kloster och så. Och så kommer det diskussioner om vad som skulle kunna utgöra att skydda någon för livsfara, ungefär som ovan.
Välkommen åter /Daniel