I veckan kom nyheten att det socialdemokratiska oppositionsrådet i Stockholm, Tomas Rydin, tagits fast för att ha snattat en flaska whisky, och när detta kom ut valde han att ta time-out.
Det som utmärkte rapporteringen var att Rydin hade svårt att förklara hur det kommit sig att han snattat whiskyn, bara att han skämdes oerhört. Han förklarade ungefär att han haft för avsikt att gå och köpa alkoholfritt vin, och så bara liksom, ähum, blev det så där.
Min reflektion är att det är rörande hur det mänskliga sinnet fungerar ibland. Det låter som att Rydins hjärna har delat sig i två delar, som inte riktigt klarar av att kommunicera med varandra. En del som är fast besluten att aldrig köpa alkohol. Och en annan som bara är så väldigt sugen på lite whisky. Och så löser liksom kroppen problemet åt honom genom att stoppa in en whiskeyflaska innanför rocken, och den delen av hjärnan som är S-politiker och håller låda i Stadshuset, kan liksom inte förklara vad som egentligen hände.
Som psykolog och terapeut tänker jag såklart på att det är precis sådana här inre konflikter där man kan hjälp av att gå i samtal och reda ut hur de olika delarna av sinnet ska samarbeta. Men när jag läser om att Tomas Rydin snattat whisky och nu är borta från politiken på obestämd tid, så blir min främsta reaktion det är så enormt rörande att vi människor går omkring med så mycket irrationalitet och komplexitet inom oss. Lite whiskeysug en lördag och en hand innanför rocken och en politisk karriär är kanske utraderad.
Stackars Tomas, lite vardagstragik bakom det, som du påpekade dock så förödande när det förstör en hel karriär…
Hej, jag hörde att Tomas Rydin är/var faktiskt en duktig politiker. Hur som helst, han kommer kanske att ställa upp med någon skandal lite längre fram också. Konstigt nog men så verkar vissa dra sådant till sig.