Kan meditation och mindfulness ha negativa effekter?

Som av en slump har det sedan nyår kommit två artiklar om att meditation och mindfulness kan leda till problem för utövaren, en i The Guardian, och en i The Atlantic. Jag har också berört detta i ett tidigare inlägg, Mindfulness och egot.

Jag uppfattar det som att det finns tydlig forskning som visar att de flesta som testar mindfulness-träning får en positiv effekt på den psykiska hälsan. Och det kommer också mer och mer forskning som visar hur detta sker; vilka mekanismer som leder till effekten, se till exempel litteraturen kring ACT (boktips nedan). Så hur ska man förstå dessa rapporter om negativa effekter av mindfulness- och meditationsträning?

En sak som slår mig när jag läser dessa artiklar, är att det ofta handlar om påfallande tuff träning. när man har åkt iväg dagar eller veckor i sträck och mediterat många timmar om dagen. Det är för mig inte konstigt att detta kan väcka till liv smärtor man burit med sig sedan tidigare i livet. Inom ACT pratar man om upplevelsundvikande, och inom psykodynamisk teori pratar man om förträning eller bortträngning, och jag tror att dessa begrepp kan beskriva ungefär samma fenomen. Att en person kan hantera erfarenheter av försummande, missförhållanden och trauma genom undvikandestrategier, och under t.ex. en meditationsretreat, tar man ofta bort sådana strategier, exempelvis kan man inte konstant distrahera sig själv med digitala och sociala aktiviteter som många gör idag. När man är mer psykologiskt ”naken” kommer jobbiga känslor fram.

Jag tror också att vi lever i en tid när sociala nätverk är svagare än någonsin. Vi flyttar mer och byter arbete mer än någonsin, och då finns det många som lever med nästan inga nära och kära omkring sig, vilket ökar utsattheten när det händer jobbiga saker, vare sig det är en konflikt på jobbet eller en negativ meditationsupplevelse.

Det lilla jag läst om zenbuddhism ger också en bild av att när man ville börja med meditation så tog man sig till ett kloster och så fick man börja som medhjälpare i köket eller liknande, ofta under flera år, innan man eventuellt kunde bli invigd som munk. Detta gjorde att det fick ta ordentligt med tid att börja meditera, och det varvades också med kroppsarbete. Och kroppsarbete är någonting som är på utdöende i vår moderna tid, men inom buddhismen är man väldigt medveten om att detta kan ha en balanserande effekt på den som tränar meditation. Jag tror att vi pratar alldeles för lite om att det kan vara problematiskt att hoppa från ett modernt kontorsarbete rakt in i ett meditationsretreat där större delen av dagen går till meditation.

Samtidigt som jag tror att dessa saker i vårt moderna samhälle som kan göra det svårare för vissa att hantera jobbiga upplevelser från meditation, så kan jag inte låta bli att undra om det i historisk tid kan ha funnits människor med trauma och så i Asien som sökt sig till kloster och fått problem när de mediterat. Kanske har detta funnits hela tiden, men inte talats om så mycket. Jag antar att sådana saker kan vara tabu att prata om i buddhistiska samhällen, precis som vissa negativa saker med kristendomen har varit tabu i västerlandet.

Är det då ändå en bra idé att träna meditation och mindfulness? Ett råd är att om man har minsta misstanke att man bär trauman och negativa känslor som skulle kunna orsaka problem i samband med sådan här träning, så ska man vara ytterligt försiktig, och om man ändå väljer att pröva, välja ett sammanhang där det finns ett bra psykologiskt omhändertagande. Det kan nog också vara ett bra råd att aldrig tveka eller se det som ett misslyckande att avbryta ett retreat. Och just när det utvecklas en anda där människor tävlar om att bli ”upplysta” tror jag riskerna är som störst.

Jag tror att jag kommer att fortsätta att rekommendera många av de klienter jag träffar att meditera 5-10 minuter om dagen. Men då sker detta i ett sammanhang där vi ses varannan vecka och där jag verkligen lägger vikt på att ha koll på att det inte går åt fel håll. Riskfaktorer är som sagt saker som: En historia med trauma, försummande och missförhållanden, svagt socialt nätverk, brister när det gäller ”livets goda” såsom meningsfullt arbete, sunda motionsvanor, bra kontakter med vänner och familj.

15 reaktioner till “Kan meditation och mindfulness ha negativa effekter?”

  1. Hej Daniel! Bra skrivet om mindfulnessträning och trauman.Jag tror som du att det verkligen inte är att rekommendera människor att rätt av fara iväg på en lång retreat och meditera flera timmar om dagen.

    Mindfulness har ju tyvärr blivit en rätt stor kassako för många mindre seriösa aktörer. Det finns ju ingen skyddat namn, utan vem som helst som gått en kortare utbildning kan kalla sig mindfulnessinstruktör.

    Mindfulness enligt MBSR följer de riktlinjer som utarbetats i det center i USA som startades av Jon Kabat-Zinn. Där finns ett långt utbildningsprogram där deltagarna gradvis får träning i och kunskap om de olika momenten i mindfulness och konsten att lära ut. Hela den traditionen bygger på 8-veckorsprogram, där deltagarna under trygg ledning har utbildning med meditation, yoga och kroppsscanning några timmar per vecka. Alla lärare är observanta på deltagarnas ev svårigheter och uppmuntrar till enskilda frågor.

  4. I litteraturen finns beskrivningar av meditationsutlösta kortvariga psykotiska tillstånd, depersonalisation och derealisation. Jag har träffat personer som fått höra att ”tankar är bara tankar, inget att bry sig om” och som efter det tappat tilltron till sig själv och sin förmåga att göra kloka bedömningar och fatta kloka beslut. Personer som retraumatiserats när de uppmanats att minnas svåra händelser och sedan tänka ”detta är bara ett minne”. Så visst kan mindfulnesstekniker skada ifall de används oskickligt…

  6. Men visst är det så att detta problem diskuteras/hanteras inom buddismen, i alla fall inom min tradition (tibetansk Kagyu och Nyingma-tradition). Man har alltid åtminstone en lärare – kanske fler – i vara uppgifter ingår att hjälpa en hantera psykologiska kriser för det händer ju precis som du beskriver. Det varnas om det, och i registreringshandlingarna till meditationsveckor/månader frågas efter psykologisk bakgrund och huruvida ens psykolog samtycker till att man kommer om man har pågående problem till exempel. Det tar många års egna studier innan man kan stötta någon annan ens med ”vanliga” problem (somnar under meditationspassen, har svårt att ena kroppen och sinnet, mm) och de som leder längre meditationsretreat har avancerat långt, ofta som huvudmål i livet, själva för att kunna stötta när trauman kommer fram.

    Just detta debatteras i andra inriktningar också, jag ser artiklar och insändare om huruvida det är en dålig idé att lära ut meditation och medveten närvaro utan buddhism i tidningar. Huvudargumentet mot är just att utan buddismen tappar man både riktning och stödet för meditationsutövandet och det kan slå slint på många olika vis.

    Om problemen med spirituell tävlan påpekas också aktivt. Boken Cutting Through Spiritual Materialism av Chögyam Trungpa Rinpoche handlar om det problemet och Trungpa hävdar att alla trillar i den fällan förr eller senare och att man får lära sig känna igen fällan snabbt så man kan sen ta sig ur den – igen och igen och igen.

  7. I boken the Buddha pill tar en forskare upp den mörka sidan av meditation. Hela boken är en genomgång som visar att den mesta forskningen om meditation i grunden saknar vetenskaplig trovärdighet. Det är svårt att mäta ev positiva effekter och på biologisk nivå kunde man i en rapport se att stresshormonerna var högre efter meditation än de var innan meditation. Att meditation skulle skapa en mer moralisk människa gick inte heller att påvisa. Många buddhister vänder sig tydligt emot mindfullness eftersom man anser att det bara är en liten del i vägen till upplysning. Får man inte de andra delarna kan det vara skadligt.

  9. Jag har själv växt upp med en mamma som fick en meditationspsykos vid ett djupt meditationstillfälle. Hon sökte aktivt efter något mer i livet, en högre mening vilket gjorde att hon mediterade väldigt mycket och var iväg på veckolånga utbildningar i meditation. Detta i kombination med svåra trauman förträngda från uppväxten var ett recept på katastrof. Både jag och min syster fick en oerhört svår start i livet. Önskar ingen annan att få uppleva något liknande och var väldigt arg i många år på den organisation som lärde ut meditation och därefter vände ryggen till och låtsades som ingenting när psykosen startade. Med åren har jag ändrat uppfattning och rätt använt kan meditation vara till stor hjälp för många människor.

  10. Tack Henrik för din kommentar – just detta är något som jag också tycker är väldigt problematiskt – när dessa organisationer/sekter eller vad det är, lär ut tekniker som sedan ställer till det i människors liv, och inte har kompetensen att hjälpa dem som det går dåligt för.
    Hälsningar Daniel

  11. Hej! Jag tycket den här ytliga okritiska beundran av meditation, mindfullness och Buddism, som lite slarvigt ofta nämns tillsammans, verkligen är problematisk och lite av ”Kejsarens nya kläder”. Exempelvis ses Buddistmunken som ett fredlig och harmoniskt ideal. I Burma sker just nu något som av bl.a. FN liknas vid folkmord av muslimer där Buddistmunkarna inte är sena med att sprida propaganda mot den muslimska minoriteten och lamt ser på när militären dödar och driver ut muslimerna ur Burma. Sedan är det ju så att Budda själv till slut kom fram till att det enda sättet att känna sig i harmoni, lycklig om man så vill, är att hjälpa andra människor (inte minst de som är i nöd). Medition och mindfullness är för många bara ett ytterligare sätt att fokusera på sig själva och visar ofta på en stor självupptagenhet tycker jag. Så släck doftljusen, ta av hörlurarna, se dig runtomkring, gå i terapi om du måste och vänd dig utåt, inte inåt, du hjälper både andra och dig själv då! Med vänlig hälsning, Mia

  13. Jag som är högkänslig och ung vuxen har provat på alla former av ny andlighet. Gått ganska djupt in i yogans och meditationen värld. Skulle säga att det finns en riktig fara med ett gå långt in i meditation jag själv blev tillslut förvirrad och fick en lite sne verklighetsuppfattning. Ångest, depressions tankar, och stress kom också krypande ju mer jag försökte gå djupare in i mig själv, jag blev även mer lat och önskade mig ett liv bort ifrån stress och press, typ sitta på en ö och köra yoga varje dag var min dröm! lol.

    Var inte förens jag blev frälst och född på nytt och vänt om ifrån detta som jag blev befriad. För tro det eller ej men det finns saker man inte kan se, och det år mörka krafter i new age, yoga, healing osv. Denna ny andliga rörelser. När jag tog emot Jesus så fann jag sann glädje, kärlek och frid, ingen mer självprestation och ångest. Jesus har tagit allt på korset. När jag skulle säga av mig detta inför Gud så upplevde jag både fysiskt och psykiskt betryck innan jag blev helt befriad, och mardrömmarna slut komma.

    Vad som stör mig är att vi västlänningar inte förstår denna andliga aspekt, och varje yoga pose är en tillbedjan till en ”gud” och att själv försöka tömma sitt sinne och själv tro att man är Gud eller en del av gud är helt fel. Det finns en GUD, Gud tre i en, Fader Son och Ande, resten är demonisk betryck.

    Om du är fast och vill bli befriard vänd dig till någon pastor i frikyrkan eller någon som kan be för dig, eller som jag som tog emot Jesus förkrossad ensam i mitt rum för några år sedan, jag kan vittna om att det är det bästa beslut i mitt liv, Gud lever! Och om inte Gud kan hjälpa dig vem kan då? Han som skapt dig och vill det bästa. Ville bara dela
    ❤️❤️❤️❤️

  14. Tack för väl skrivna och reflekterande texter och kommentarer.

    Respektfullt vill jag påpeka att när det kommer till meditation är samtliga åsikter på forumet, inklusive dina Daniel, högst begränsade. Ni kommenterar och försöker med avsikter att förstå och positionera något som ni endast förstår en liten del utav. Jag har varit djupt inblandad i meditation under flera decennier och har en helhetsförståelse som saknas bland de perspektiv som delas här. Jag ska försöka höja taket lite och samtidigt adressera den konkreta frågeställningen om risker och nytta med meditation.

    Man behöver vara tydlig över två saker:

    1) Meditation förväntas ofta vara ”något som ska ge bättre mental eller känslomässig hälsa”. Kanske är det ett outtalat perspektiv på en hemsida som denna där psykologisk utveckling och välbefinnande är ramen, men det är inte vad meditation ytterst handlar om. Därför blir det inte sällan så att verktyget meditation i början kan röra sig parallellt med förväntningar likt alkoholförtäring kan slappna av och lugna nervsystemet. Men fortsätter man kan skillnaden i effekt bli mer tydlig; meditationen öppnar upp aspekter av verkligheten som inte nödvändigtvis leder till ett liv man önskar – alkoholen resulterar i slitage och nedgång. Meditation behöver förstås för att kunna kommenteras och för att förstå meditation behöver man ett andligt perspektiv, inte ett psykologiskt. Dvs, om man har en andlig dragning så använder man ett andligt instrument. Hur fungerar det inom psykologiska eller vetenskapliga ramar?
    Det kan fungera bra inom mätavgränsningar, men eftersom verktyget inte i första hand finns för att ingå i vetenskaplig mätbarhet eller psykologiska eller progressiva ambitioner, så levererar det heller inte enligt den skalan.

    Även psykologin har förändrats i grunden under sin historia; från en öppen studie av medvetenhet till mer konkret observerbara fenomen; till att behandla sjukdomstillstånd (tillåt mig att ha lite fel i jämförelsen, jag är ingen psykolog – det är principen jag försöker kommunicera). Utefter denna resa har olika effekter blivit mer eller mindre dolda i det förändrade helhetsperspektivet och därmed även blivit mer eller mindre oacceptabla sett från förändrade mål med disciplinen.

    2) Få av de som lär ut meditation förstår dess effekter och dess fulla implikationer. Från mitt perspektiv känns det lite som knallare på marknad för hundra år sedan som säljer en arsenikolja till de som är sjuka. Blandningen har bland annat en bra effekt på eksem och muninfektioner. Trots att oljan fungerar för en rad symptom så är helhetseffekten av att ta arsenik inte den avsedda. Oljan fungerar bättre för sitt egentliga syfte: att bevara järnvägsräls!!

    Huruvida mediation och mindfullness är bra eller inte?
    Det öppnar till smärta och bagage. (punkt)
    Öppningen kan göra att man kommer till rätta med problem, men då krävs ytterligare stöd. Även med sådant stöd så SKA man räkna med att upplevelsen försvåras (läs blir otrevlig och krävande). Meditation (samlingsbegreppet jag använder för mindfullness etc) är alltså en krävande resa som syftar till ökat medvetande. DET ÄR INTE SAMMA SOM ÖKAT VÄLBEFINNANDE. Men det är en nödvändig resa för den som står inför det steget och känner att det lockar.

    Med risk för att komplicera så kan jag även nämna att de som provar meditation ofta drivs av lika delar önskan att komma bort från inre problem som önskan att uppnå positiva aspirationer av ”helhet”, ”insikt”, ”självförverkligande” etc. Det finns med andra ord ingen helt nykter bevekelsegrund; man är motiverad av faktorer som inte helt står i paritet med verktyget. Det är ju emellertid inte ovanligt; som gammal officer kan jag konstatera att nära nog samtliga soldater jag haft att göra med under årens lopp haft en motivation uppbyggd av äventyrslusta, gröna baskrar, intresse i stora maskiner eller vapensystem, gemenskap, patriotism och liknande. Det krig som de tränas att utkämpa är långt ifrån dessa drivkrafter. Ändå är det på såna grunder länder delvis måste bygga sin säkerhetspolitik.

    Slutligen, känns meditation rätt så engagera dig i det. Har du allvarliga problem som påverkar din vardag, såsom depression eller diagnosticerade tillstånd så vänta och begränsa dig möjligen lättare mindfullness i nära kontakt med vårdspecialister tills du är stabil nog att ta dig an meditation.

    Jag hoppas att det jag delade med mig av var till nytta för er trots att jag skriver med ett korrigerande tonläge som säger sig veta bättre.

  15. Jo, en sak till. Meditation löser vissa oerhört svåra knutar genom att avslöja verkligheten. Det kommer en dag då man ser att exempelvis depression inte är något problem, det är rädslan för depressionen eller ens personliga preferenser som står i konflikt med depressionen som är källa till den egentliga smärtan och problematiken. Samma gäller för t ex ångest; den är inte obehaglig – vilken insikt!! Att ångest som man associerar med stort obehag egentligen inte är det som genererar den hemska upplevelsen. Vad orsakar den då? Avståndstagandet. När man närmar sig och tillåter upplevelsen så blir man ”ett” med den och plötsligt så avslöjar den sin egentliga natur. Detta okomplicerade och oantagonistiska tillstånd är i frid och paradoxalt nog bekvämt, trots att det exempelvis består till 100% av ångest, sorg, skuld eller någon annan konstellation. Ens insikt i detta stadie av meditation blir att avståndstaganden inom en själv är källa till obehaget, långt mer än livets naturliga reaktioner och känslor. Det ökade välbefinnandet av att inte stå i inre konflikt eller splittring är en bieffekt av att man utvecklat medvetandet och närmat sig de fragment som tidigare hållits på avstånd. Det som tillstöter är att ens identifikation inte längre begränsas av den isolerade jag-känslan som har inre problem. Identifikationen löser sig på så sätt från den lokala bindningen i ett ”jag” och uppfattar en större sfär av sig själv. I denna sfär finns mer av livets naturliga smärta i form av andra människors individuella och kollektiva laster, varför jag inte försöker sälja meditation som en lösning på välbehag utan som ett verktyg mot en mer komplett verklighet för den som lockas av ett så knasigt mål.

    Men det här är inte en websida om meditation, så jag anar att jag redan tagit upp för mycket utrymme.

Kommentarer inaktiverade.