Jag träffar inte sällan klienter som på ett plan är medvetna om att relationen de är i har en hel del problem, men på något sätt så gör ”kärleken” eller passionen att de inte tar sig ur den. I mitt förra inlägg beskrev jag hur vi ser på såna problem inom integrationsterapi, den terapi jag arbetar med. Här tänkte jag tillägga några generella psykologiska mekanismer som ytterligare försvårar för människor att ta sig ur destruktiva kärleksrelationer.
Rädsla och starka känslor
Jag ser många relationer där hot, ilska, rädsla, avståndstagande och ibland till och med våld finns med som komponenter. Och det verkar som att just dessa starka känslor också kan verka som ett kitt mellan parterna. Vi människor har ju en slags ”anknytningsmotor” som gör att vi nästan automatiskt bygger relationer till de personer som vi har omkring oss, och när det finns sådana här problem, så verkar anknytningen kunna fungera så att man börjar kämpa ännu mer för att knyta an. Eftersom mänskligheten under större delen av vår historia har levt i mindre flockar, så har vi inbyggt i generna att hela tiden jobba på att bygga relationer med dem vi har närmast.
Antagligen verkar den här mekanismen också på ett neurokemiskt plan; att de stresshormoner som skapas av av rädsla, aggression och osäkerhet kan göra att sex och samvaro känns än mer nära och passionerat.
Kognitiv dissonans
Det finns ett jätteintressant område inom psykologin som kallas kognitiv dissonans. Det började med att man gjorde ett experiment där man lät två grupper göra en väldigt tråkig arbetsuppgift. Den ena fick en dollar för arbetet och den andra fick tjugo dollar. Sedan bad man dem uppskatta hur roligt arbetet varit, och den grupp som fått lite betalt, en dollar, skattade arbetet som roligare än de som fått tjugo.
Forskarna förklarade detta med att människor har en strävan att få sina tankar att stämma ihop inbördes. Att motverka dissonans. ”Jag gör ett tråkigt arbete för lite betalt” är liksom mer motsägande än ”jag gör ett tråkigt arbete för bra betalt”, och därför så ändrade personerna i första gruppen sina uppskattningar av arbetet till att tycka att det var roligt. Påståendet att ”jag gör ett roligt arbete för lite betalt” är mindre dissonant, mer i harmoni.
På samma sätt tänker jag att man skulle kunna uppfatta att en partner som verkar osäker på relationen, och tar avstånd, som mer attraktiv.
”Jag är tillsammans med en trevlig partner som tycker om mig” är inte dissonant, men ”jag är tillsammans med en person som säger att han är osäker på relationen” är dissonant, och den personen skulle då kunna ändra till att tycka att han/hon är ”väldigt kär” eller att partnern är ”ett väldigt bra kap” eller så, för att undvika kognitiv dissonans. Tankar som att partnern jobbar på sina problem, eller att han/hon går i terapi, kan också ha funktionen att motverka kognitiv dissonans.
Kognitiv dissonans kan på det här sättet ha effekten av en synvilla som gör att personer som är mindre benägna att ha långvariga relationer, verkar attraktivare än de i själva verket är.
Självkänsla
Det kanske är självklart, men det förtjänar väl ändå nämnas här att en svag självkänsla också kan göra att det känns mer hemtamt med en partner som inte verkar tycka om en än en partner som verkligen verkar förälskad. Läs gärna mer på min hemsida hur jag tänker kring bristande självkänsla.
Att komma vidare
Personer i sådana här situationer kan ofta känna stor förvirring och inte veta vilket ben de ska stå på, eller hur de ska börja göra något åt situationen. I nästa inlägg tänkte jag skriva lite om barns relationer med destruktiva personer, och då tänkte jag också ge lite tips om hur man kan börja strukturera upp situationen.
Den stora utmaningen, tror jag, är det som jag tog upp i förra inlägget; att börja se sin partner som symbol för brister man har haft i den egna uppväxten. Detta är ofta svårt, men kan helt förändra läget.
Tillägg; Hittade också boken Casanovas kvinna (AdLibris, Bokus) när jag sökte på detta område. Jag noterar också att detta ämne; människor som stannar i destruktiva relationer, varit uppe på KBT-listan och att man där inte verkade ha några lösningar, vilket tyder på att schematerapi eller integrationsterapi är bra alternativ för sådana här problemställningar. Tipsar också om en artikel om Schematerapi och relationer i Svenska Dagbladet.
Tillägg 2: Ett annat sätt att beskriva samma process som kognitiv dissonans är att många företag märker att när de höjer priset, så ökat intresset för en vara.