Jag har själv brottats med frågan om det vore en bra idé att skaffa barn, och jag tror många som ser att den egna barndomen inte var så bra, kan fastna i grubblerier om hur lämpligt och ansvarsfullt det egentligen vore att själva skaffa barn.
Om du som läser det här själv har såna grubblerier, så vill jag först och främst gratulera, jag ser det som en väldigt bra och viktig sak att blivande föräldrar tänker över det ansvar de ger sig in i. Att fundera över sig själv som blivande förälder är att försöka ta ansvar för vilken värld man lämnar efter sig och det förtjänar allt beröm.
Jag tror ju mycket på terapi och personlig utveckling, och utifrån detta tänker jag att det är en bra idé att människor som funderar på att skaffa barn läser på om barn och barns behov och kanske också själva går i terapi. Alice Millers böcker och Jesper Juuls kan säkert vara bra att börja med. Och såklart Aletha Solter här på bloggen. Själv läser jag ibland på forumet Sjalbarn, och där finns också många boktips i ämnet.
Jag råkade idag också ramla över en engelskspråkig sida som listade böcker om beslutet att skaffa barn: Well Woman (man behöver scrolla ner på sidan för att hitta ”Pregnancy decision-making”).
Jag ska väl egentligen inte försöka råda någon, det här är ju helt en fråga för det egna samvetet, men kanske kan jag ändå få komma med tanken att om man känner sig enormt engagerat att ens barn ska må bra, så är detta i sig ett bra tecken för att barnet sedan också kommer att må bra. Jag kan tänka mig att en del personer ser sina egna tillkortakommanden och låter detta göra att de inte kan tänka sig att ha barn. Istället kan man tänka att medvetenhet om sina egna brister är en enorm tillgång som förälder, för det gör att man kan be om ursäkt för sina fel och prata öppet om sakerna med barnet.