- Medvetna föräldrar (aware parents) uppfyller sina barns behov för kroppskontakt (hålla, gosa etc.). De oroar sig inte för att skämma bort sina barn.
- Medvetna föräldrar accepterar hela skalan av känslor och lyssnar icke-dömande till barnens känslouttryck. De inser att de inte kan förhindra all sorg, ilska och frustration, och de försöker inte stoppa barnen från att leva ut känslor genom att gråta eller rasa.
- Medvetna föräldrar erbjuder åldersadekvat stimulans, och litar på att barn lär sig i sin egen takt och på sitt eget sätt. De försöker inte skynda på barn in i nästa steg i deras utveckling.
- Medvetna föräldrar uppmuntrar barn att lära sig nya färdigheter, men bedömer inte barns prestationer med vare sig kritik eller värderande beröm.
- Medvetna föräldrar spenderar tid varje dag med att ge full uppmärksamhet till sina barn. Under denna speciella kvalitetstid observerar de, lyssnar, svarar och deltar i barnens lek (om inbjudna att göra detta), men de styr inte barnens aktiviteter.
- Medvetna föräldrar skyddar sina barn från faror, men de försöker inte förebygga alla sina barns misstag, problem eller konflikter.
- Medvetna föräldrar uppmuntrar barn att bli självständiga problemlösare och bara be om hjälp när de behöver. Medvetna föräldrar löser inte barnens problem åt dem.
- Medvetna föräldrar sätter rimliga gränser och guidar mjukt barnen till accepterbart beteende, och tar hänsyn till allas behov när de löser konflikter. De försöker inte kontrollera barnen med mutor, belöningar, hot eller bestraffningar av något slag.
- Medvetna föräldrar tar hand om sig själva och är ärliga med sina egna behov och känslor. De offrar inte sig själva så att de blir bittra.
- Medvetna föräldrar strävar efter att vara medvetna om hur deras egen barndom försvårar för dem att var bra föräldrar, och de gör medvetna ansträngningar för att inte föra över sina egna känslomässiga problem på sina barn.
(översättning Daniel Kraft)
——-
”Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.
Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.
För texten gäller: Copyright © 1994-2010 Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.
Fantastiskt fint sammanfattat! Jag blev tipsad idag om den här fina bloggen av en kompis, och jag har försökt att hitta den på Bloglovin (iPhone-applikationen där man kan följa bloggar på ett väldigt smidigt vis). Jag har då gjort ett antal olika sökningar (”detkänsligabarnet”, ”detkansligabarnet”, ”det känsliga barnet” o.s.v.), men har inte lyckats hitta bloggen. Har du någon aning om hur jag hittar den där? 🙂
Hej,
Tack för berömmet!
Tror att det beror på att det är ett ”ä” i domännamnet, det ställer till det ibland. Man tvingas kanske skriva in:
http://xn--detknsligabarnet-ynb.se/
Gick in på bloglovin, och det verkade vara några som hade lyckats få in bloggen där.
Allt gott!
Daniel
Vilken fantastisk sammanfattning! Jag har sen jag blivit mamma läst mycket om attachment parenting och nära föräldraskap och så nu hittade jag medvetet föräldraskap. Massor av intressant information på din blogg speciellt om kreativa barn. Mitt barn är snart tre och jag känner att jag vill ta mitt föräldraskap till en nästa nivå 3-6 år du jag vill lära, leka, vara kreativ och exprimentera med mitt barn så mycket jag bara kan.
Tack för en bra blogg!
Tack för din uppskattning, Bella, lycka till och välkommen tillbaks!
Daniel
Jag blev så glad när jag hittde den här listan alldeles nyss! Jag började bli frustrerad eftersom jag mest hittar sidor om trots när jag söker läsning om hur jag på ett bra sätt kan möta min tvåårige sons gråt och tårar och det är inte alls vad jag söker. Jag vill inte hantera min sons känslor, jag vill möta dem och finnas där för honom. Jag börjar känna mig en smula ensam i min övertygelse att sitta ner, vara o kramas när tårarna kommer. Jag möter ofta föräldrar som säger att de vill att deras barn ska bli självständiga o därför vill att de ska somna själva (jag hör ensamna) o som tycker att vi gör det svårt för oss när vi ligger i sängen bredvid tills han somnar (vi samsover). Det finns många exempel.
Jag fick också bekräftat för mig att jag är inne på ett bra spår när jag sjunger o spelar musik med sonen varje kväll efter middagen. Han visar mig dit o säger vad han vill sjunga. Till en del sånger slår han på strängarna när jag byter ackord. Eller så plockar han rytminstrument från musikkorgen och spelar på dom. Jag sjunger texten o han de ord han kan. Alla föräldrar borde pröva det, det är en fantastisk upplevelse. Spelar jag lilla snigel eller björnen sover så ställer han sig bakom mig eller kommer springandes så jag kan fånga honom och så skrattar vi. Ibland vill han bara leka o lyssna på mig samtidigt. Jag kan bara några få ackord men det räcker (o jag utvecklas i mitt spelande samtidigt som sonens intresse växer).
Tack!
Jättetack för ditt inlägg, jag är glad att höra om musicerandet och att min blogg gett stöd kring barns gråt och behov och så.
Keep up the good job! Daniel
Tack!
Jag sökte på ilska o kom på något sätt in på din sida.
Vi har problem med ilskan här hemma.
Min barn, jag har en glad o busig femåring som plötsligt blir vansinnigt arg, många gånger utan synbar orsak o när jag frågar har han inget svar… o en trotsig men mestadels glad tvåring, har en arg pappa o en arg farmor…
Jag, mamman fick tidigt i livet dolda, men tydliga, budskap om att ilska inte är bra & fick därmed en mkt dålig karta till hur jag ska göra med ilskan när den kommer…
Fick av barnens far en ny, men i mitt tycke, väldigt destruktiv karta till ilska o hur den ska uttryckas.
Jag blir själv rädd när jag blir arg. Det känns mest som ett ursinne som kommer innefrån o bara måste ut…
Troligtvis så som min son oxå känner.
Oftast kan jag ju kontrollera detta. Men det är de gånger som jag inte ”hinner med” som skrämmer oss allihopa
Tack Pernilla för kommentaren och tankarna!
Daniel