Skriver en kort text till en broschyr om min verksamhet:
En bristande självkänsla kan vara ett stort hinder i livet. Jag heter Daniel Kraft och är psykolog och jag arbetar med integrationsterapi, en ny och effektiv terapimetod som både hjälper dig att ändra negativa beteendemönster, och att bearbeta känslor av värdelöshet, hopplöshet, sorg m.m. Jag ser varje dag människor vända en bristande självkänsla till positiva saker – till ökad självkännedom och till ett ökat engagemang och deltagande i livet.
Grunden för den här terapimetoden är att många av oss inte har fått våra behov mötta tillräckligt som barn. Det kan handla om skilsmässor, våld, missbruk eller kränkningar, men också om mer ”vardagliga” brister såsom föräldrar som själva mår dåligt eller som inte bemöter barnet med lyssnande och respekt. När ett barn inte får sina behov av kärlek och trygghet bemötta, tror det ofta att det är det själv som det är fel på, för barn har en underlägsen position i förhållande till vuxenvärlden. Det är så en dåligt självkänsla byggs upp i barndomen.
Metoden är baserad på Alice Millers och Jean Jensons arbeten.
Vad gör man då om svaret inte ligger i hur man har blivit behandlad som barn?
Jag har haft en bra uppväxt, men ändå kan jag inte älska mig själv. Hur jag än vänder och vrider på det så finns det absolut ingen anledning till att det ska vara så…
Tack för den intressanta frågan!
Svar kommer snart… har lite stressigt med deklarationen just nu….
Daniel
Hej igen,
I korthet tänker jag så här:
Är man säker på att man haft en helt och håller god uppväxt, så återstår väl KBT som lösning – och jag har stor respekt för den metoden och har själv jobbat med KBT några år.
Det andra förslaget jag har är att man kan välja att titta närmare på frågan om uppväxten verkligen varit helt ”bra”. Det kan ju vara så att det saknats vissa bitar eller funnits brister, och att de bristerna skadade det barn man var mer än man som vuxen kan se och förstå. Dessutom så påverkas man mycket av det som sker de första tre åren, och därifrån har de flesta inte så många minnen.
Om du vill titta närmare på detta, kan jag rekommendera Alice Millers eller Jean Jensons böcker. Du är också välkommen att kontakta mig.
Hoppas detta är ett okay svar på din fråga – hoppas också att det löser sig för dig på något vis.
Hälsningar Daniel
Hej! Har en 9-årig son som inte tror på sig själv. Han jämför sig väldigt mycket med andra och han tycker att han är dålig . Han är väldigt känslig för vad andra säger eller gör. Hur kan vi stärka honom?
Hej och tack för kommentaren!
Jag vill verkligen uppmuntra och berömma för att ni tar såna här saker på allvar – men kan tyvärr inte svara i detta medium, är för informationsfattigt…
Se också http://detkänsligabarnet.se/about/
Hoppas ni hittar någon lösning och välkomna att höra av er igen!
Daniel
Hej! Jag vet att min barndom har o gör, påverkar mig idag. Jag är ”bara” 25 och kanske vilsen pga andra plan också, men barndomen i sig gör mig väldigt vilsen.. Vilken slags terapi tror du är mest lämplig? Jag har en miljon tankar av olika slag som jag inte får koll på..
Tack för kommentaren – tyvärr väldigt svårt att säga vilken terapi jag ska rekommendera, det jag jobbar med brukar ha bra resultat, men det bygger alltid på att klienter känner sig trygg och gillar arbetssättet. Ge inte upp och fortsätt söka, och läs gärna mer här om psykoterapi.
Hälsningar Daniel
Jag hade en bra uppväxt, men den hade säkert sina brister som de flesta ”bra” familjer. Har alltid känt mig älskad av min familj men hade svårare under många år i tonår och tidig vuxenålder att tro att någon utanför familjen tyckte om mig på riktigt. När jag var i tonåren svek mina vänner mig och jag var ensam länge. Kan detta vara orsaken till min dåliga självbild som ännu lever kvar även om jag nu lite mer kan tro på att folk tycker om mig?