Jag måste berätta om en psykologisk behandlingsmetod som man inte hör om så mycket här i Sverige: Cognitive Behavioral Analysis System of Psychotherapy (CBASP). Kronisk depression är ett stort och svårlösligt problem både för behandlare och drabbade. Det här är en behandling som är speciellt utformad för detta problem.
CBASP tar sin utgångspunkt i att kronisk depression beror på svårförändrade relationsmönster som som i sin tur uppstår på grund av svåra upplevelser i barndomen. Metodens skapare, James McCollough nämner fyra teman:
- Den tidiga familjemiljön erkände eller tillfredsställde inte barnets fysiska eller känslomässiga behov.
- Barnet utsattes för en miljö där viktiga andra skadade och sårade honom/henne såväl som andra.
- Fysisk och känslomässig smärta ledande till spänning, ångest och rädsla var en betydande ingrediens i barnets dagliga liv.
- Barnet drogs ofta in i en roll där han/hon tvingades försöka tillfredsställa förälderns (vårdnadshavarens) känslomässiga behov (ibland kallat känslomässig incest).
För att kort sammanfatta metoden skulle man kunna beskriva det så här; att denna typ av erfarenheter i barndomen leder till problem på flera olika nivåer:
- Känslomässigt – personen har ett överskott av ångest, smärta, ilska och liknande.
- Relationsfärdigheter – den stora utsattheten i barndomen och ofta isolering och mobbning under uppväxten, har lett till att personen har svårigheter att etablera långvariga och givande relationer (med vänner och partners). Istället karakteriseras relationerna av kortvarighet och instabilitet. Här betonar McCollough att det är viktigt att ta dessa färdighetsbrister på allvar och fokusera på detta i terapin.
- Tankemönster. Vanligt är det vi brukar kalla bristande självkänsla, att ”fastna” i negativa tankar om sig själv, att tänka att man är misslyckad, hopplös, smutsig, obildbar och liknande.
- Beteendemönster. En tendens till att i alltför stor utsträckning reagera på omvärlden, och svårigheter att ta egna initiativ, sätta egna gränser och ”ta plats” i olika sammanhang.
Något förenklat kanske man kan säga att många andra terapier tenderar att fokusera på en eller två av dessa nivåer. Kognitiv fokuserar på tankemönstren, psykodynamisk terapi på känslomässiga aspekterna, beteendeterapi (beteendeaktivering) på beteendena. Vad jag vet är det bara DBT (Dialektisk beteendeterapi) som verkligen tar färdighetsbrister på allvar.
CBASP är en terapi som arbetar på alla dessa nivåer, särskilt med färdigheterna, som ofta glöms bort i andra terapier. Metoden har visat bra resultat i de forskningsstudier som gjorts. Tyvärr är metoden ännu inte så spridd och forskningen är inte så omfattande som den skulle kunna vara.
Boktips:
Treatment for Chronic Depression (McCollough m.fl.) – AdLibris, Bokus
Treating Chronic Depression with Disciplined Personal Involvement (McCullough) Adlibris, Bokus
Patient Manual for the Cognitive Behavioral Analysis System of Psychotherapy (CBASP) på Bokus
CBASP.org – hemsida huvudsakligen för terapeuter och professionella.
Läs hela serien om terapi för kronisk depression
Hej!
Var kan man hitta CBASP baserad terapi i Sverige?
Hej,
Tyvärr så tror jag inte att det finns. Det skulle verkligen vara bra om någon satte igång att lära sig det, men just nu så tror jag inte att det finns. Mitt arbetssätt har likheter, men är inte 100 % samma.
Hälsningar Daniel
Hej! Den här sidan har jag hamnat på flera gånger om för att läsa detta. Så du tror kronisk depression går att bota eller?
Varför känner jag inte igen de fyra teman och det som refererade till problem på olika nivåer. Jag var 16 år när jag blev drabbad av depression och det känns som om jag nästan inte minns något av mitt tidigare liv, innan det. Är det därför det känns som att jag inte känner igen mig i denna text?
Det är väldigt väldigt svårt att uttala sig såhär i kommentarsfältet, men generellt sett så är min bild att många deprimerade kan vara hjälpta av att omvärdera sin barndom, och se att lidandet och de jobbiga känslorna härrör från jobbiga upplevelser som tillfogats utifrån, av andra.
Och det förekommer att man tidigare inte tolkat sina barndomsupplevelser som att de varit problematiska, så psykoterapi kan vara en väg att se detta tydligare.
Hälsningar Daniel
Hej Daniel, tack så mycket för ditt svar, jag uppskattar verkligen det. Så denna behandlingsmetod finns inte i Sverige eller vadå? I såna fall, varför finns den inte och kan man inte bota kronisk depression? Kommer jag behöva må dåligt varje dag i resten av mitt liv?
Hej Milad,
Jag kan inte svara på varför den inte finns. Tyvärr har jag helt fullt i mitt schema och kan inte jobba med att lära mig detta, och mina kollegor kan jag inte svara för.
Jag tror att jag ska försöka skriva en artikel om hur man kan göra för att komma vidare när man har tuffare problem av det här slaget – håll gärna koll här på bloggen så kommer det i sinom tid.
På återhörande,
Daniel
Hej, vad jobbig jag känner mig nu som bara fortsätter att skriva men vad jobbar du med exakt? Jag lider av skolios och kronisk depression. På en bra dag, om jag sover ut, så är det ändå helvete för mig om jag ska lämna min lägenhet. Jag känner mig fysiskt tung i kroppen, känner mig aldrig utvilad och medicinernas biverkningar är att, jag blir överdrivet varm i kroppen och svettas, jag ser bokstavligen jättemörkt, jag blir torr i mun och ögon, och jag får så ont i ryggen. Det där är på en bra dag, när jag sovit ut. Oftast så sover jag inte ut, och då blir biverkningarna ännu starkare. Hur fan har jag enligt läkarna inte rätt till sjukskrivning? Jag kan varken plugga eller jobba för tillfället. Jag vill testa andra mediciner med mindre jobbiga biverkningar, och tills jag gör det så vill jag vara sjukskriven men de säger nej till mig. Måste jag lida av cancer eller aids för en jävla sjukskrivning? Jag får ingen ordentlig hjälp, alla vill bara bli av med en.
Hej!
Ni har inte lagt till något nytt här. Du sa tidigare att du skulle skriva en artikel här, om kronisk depression
Hej igen Milad,
Tack för att du skriver och påminner. Jag hade som sagt tänkt skriva en artikel på temat ”Att må riktigt dåligt, typ varje dag – vad går att göra?” men jag har haft så mycket, bloggen har fått vila det här året. Men detta är nog det jag allra helst vill skriva om, så jag ska försöka komma med något snart. Titta in de närmsta veckorna, så ska jag se vad jag kan ordna.
Allra vänligaste hälsningar Daniel
Det finns väldigt lite information på svenska på nätet om kronisk depression, jag har inte sett att det finns böcker om kronisk depression på svenska. Finns inte mycket information, hjälpen man får hos vården känns inte tillräcklig. Jag är desperat efter att ha någon kunnig inom detta område att ha kontakt med. Jag blir inte sjukskriven fast att jag lidit av kronisk depression i över 12 år och har ont i ryggen varje dag på grund av skolios.
Alla säger att man bara kan lindra men inte bota kronisk depression.
Kan man verkligen inte bota detta? Jag är desperat efter att må bra, jag är desperat efter att slippa lida, jag är desperat efter att bli av med detta. Jag har inte åstadkommit något i livet pga detta, jag klarar inte av någon sysselsättning. Jag får inte tillräckligt med hjälp av vården. Ingen bryr sig. Det är en så jävla kall värld man lever i.
Hej Milad,
Säger alla att man bara kan lindra kronisk depression? Det är inte vad jag har hört – CBASP inger hopp, enligt min mening. Tyvärr så finns det inga i Sverige som lärt sig metoden, men det är inte detsamma som att säga att det inte går att bli bra. Om man haft det tufft länge så som du antyder, så är det såklart väldigt svårt att komma vidare, jag vet det. Men jag vill verkligen uppmuntra dig att inte ge upp. Försök att ta små steg varje dag, ofta behöver man börja med enkla saker som diet, motion, att träffa lite mer människor och så. Men jag vet ju förstås inte exakt hur ditt liv ser ut.
Skickar mina vänligaste tankar,
Daniel
Om CBASP inger hopp, varför fan finns inte det hos alla psykiatriska mottagningar? Måste jag ta mig till något annat land för att bli behandlad med det?
Sedan nyår så försöker jag åtminstone gå på en promenad varje dag men det är tufft eftersom jag lider av utsättningssymtomen av medicinen även fast jag la av för över 2 månader sen.
Jag känner mig utmattad och fysiskt tung hela tiden, det är depressionens symtomer, sen får jag så jävla ont i ryggen när jag går ut och rör på mig, pga skolios.
Så alltså depressionens symtom + utsättningssymtom och skolios gör det jättetufft för mig att röra mig utomhus, ändå vägras jag bli sjukskriven, även fast jag vet att jag har rätt till sjukskrivning. De låtsas som om de tror att jag klarar av att studera och arbeta. Tack för dina fina ord Daniel.
Har haft dystymi, kronisk depression, i 40 år, drygt, nej den går inte över, trots alla möjliga behandlingar och medicin
Så synd att lilla Sverige inte har metoder som krävs, eller intresse för oss med diagnosen
Man överlever, men lever inte, så jobbigt
Sjukdomen förstör alla mina relationer, såväl som familj och vänner. Tack
Har varit deprimerad i över 10 år nu, jag sökte hjälp 2011 (6 månaders väntetid) och fick enbart frågor om min barndom, sen var mitt ärende avslutat. Jag sökte hjälp i början av detta året igen efter att min sambo märkte att det inte stod rätt till (vissa perioder är det speciellt svårt och då drar jag mig tillbaka mer än vanligt). Denna gång satte de en diagnos och skrev ut medicin som jag ska ta. Har inte hjälpt på något sätt, har fortfarande samma problem. Folk säger att man ska söka hjälp när man har psykiska problem och tror sedan att allt löser sig, det gör det inte, iallafall inte i mitt fall. Känns som att psykologer enbart finns för att diagnostisera, föra statistik och skriva ut piller. Om piller inte fungerar så testar vi nya piller. Folk säger att depressionen kommer att gå över efter ett tag, hur kan en sjukdom gå över om den inte är behandlad? Kommer min Add också att försvinna? Folk som har autism kommer helt plötsligt en vacker dag inte ha autism längre? Finns det, eller finns det inte någon riktig hjälp att få? Vad ska jag säga till min sambo? Ska jag slänga på en mask och säga att jag mår bra, att medicinen fungerar så att hon inte behöver oroa sig över mig? Jag har riktiga problem, men jag hittar inga lösningar som fungerar för mig.
Två gånger när jag slutat med antidepressiv så har jag efter det blivit äcklad av att tugga när jag äter. Jag vet inte vart jag ska vända mig. Ingen har svar på mitt problem. Jag tuggar inte ordentligt, det leder till att jag inte blir mätt, blir jag inte mätt, sover jag inte bra, sover jag inte bra blir min depressions psykiska och fysiska symtom värre, så jag kan inte gå ut hur mycket jag än vill det. Hamnar i en ond cirkel där jag bara ligger i sängen och sover och vaknar alla möjliga tider. Är desperat efter hjälp. Har varit överallt, ingen vet hur man ska lösa detta. Ska jag behöva åka utomlands bara för att få hjälp med att tugga ordentligt igen?
Hej Daniel, skulle du kunna rekommendera någon terapeut som kan hjälpa mig med min kroniska depression? Jag stämmer in på alla grenarna. Gärna i stockholm, Uppsala eller i kring. Kan tänka mig att åka långt för att få livet och glädjen tillbaka…. har inte haft det på 20 år..//Elin
Jätteledsen att höra att det varit tufft i 20 år.
Vet tyvärr ingen som jobbar med CBASP och tror inte det finns någon i Sverige faktiskt. Ett tips för dem som känner igen sig i detta är att läsa i CBASP-boken och fråga sin terapeut om de kan tänka sig jobba så.
Välkommen också att kolla vidare på min hemsida om hur jag jobbar, en del personer med kronisk depression har haft hjälp av det arbetssättet, men det krävs en hel del tid och möda.
Skulle önska att jag kunde ge ytterligare råd kring att välja terapeut, men mycket handlar nog om att få ett förtroende och att terapeuten har erfarenhet av kronisk depression, våga fråga och utmana terapeuten! (inom rimliga gränser, en terapi kan såklart inte bestå bara av att klienten säger emot terapeuten)
Hälsningar Daniel
Jag har bara dåliga [ev.] nyheter att komma med. -Jag har (efter egna efterforskningar) förstått att det är Dystymi/kronisk depression som varit mitt grundproblem,ända sedan jag först tog kontakt med landstingspsykiatrin anno 1993.På senare år har även psykiatrer bekräftat att denna slutsats är rimlig. Men däremellan så har ensamhet/isolering,hopplöshet,frustration,sorg och ångestspiraler,i sig själva gett upphov till så mycket konstiga ”bieffekter”,att jag periodvis hamnat i ”psykos-facket”.Och pga detta så har diagnoserna genom åren stått som spön i backen,med bla Social fobi,Schizoidism,Schizofreni,Borderline,Personlighetsstörning,GAD,ADHD och Svår depression (hade jag beviljats en diagnostisk utredning idag ((2020-01)),hade det med stor sannolikhet ha stannat på just Kronisk depression) ”på menyn”.
Hursomhelst,om det nu finns någon här som hade hoppats på att landstingspsykiatrin kommer att erbjuda denna CBASP-behandling inom en rimlig framtid,har jag bara en sak att säga: GLÖM DET !. I den mån de faktiskt erbjuder terapi överhuvudtaget,så handlar det om mycket korta/”kostnadseffektiva” varianter som den kognitiva självhjälpsmetodiken,eller några möten med stödsamtal hos en vanlig psykolog.Det finns mottagningar som erbjuder patienten att delta i assisterade ”vardagliga aktiviteter” såsom gruppromenader/stavgång/inomhusmotion,rudimentär matlagning,enklare pysselarbeten osv. .En variant som lånats in från DET VERKLIGA NOLLBUDGET-VÅRDGIVANDE LANDET FRAMFÖR ANDRA i hela västvärlden,dvs USA,har numera även dykt upp i svensk offentlig-psykiatri; Jag talar om Gruppterapi !.-Det bygger på att en individ (med varierande form/grad av yrkesutbildning) handleder en grupp personer,vilka har det enda gemensamt att ”de mår dåligt”,enligt ett mönster/icke-mönster som skapas/bildas i stunden.Sessionen handlar därmed inte om patienten och dennes problem (åtminstone inte primärt),utan om alla gruppmedlemmarna och deras respektive problem. Dessutom finns där (av naturliga skäl) ingen formell/lagstiftad tystnadsplikt att stödja sig på,vilken i alla andra vårdsammanhang anses vara en ”gyllene regel”…
Förutom dessa lågbudgeterade strö-insatser utan varesig bakomliggande vetenskaplig metodik,diagnostiska indikationer, fasta mål,eller patientmässig uppföljning,så handlar landstingpsykiatrin om en enda sak; TABLETTER !!. -Och funkar inte de tabletter du fått,så finns det en bred flora av andra tabletter att laborera med i all evighet. Det må så vara att du och jag,mycket väl förstår att DET FINNS SKÄL till att man mår som man mår,och att man måste få hjälp med att förändra sig själv/sitt liv för att bli bättre/frisk. -Men det är inte detsamma som att landstingspsykiatrin kan eller vill,förstå det !. På kort sikt kan det tydligen ev. ”bevisas” att fler personer kan återgå till förvärvsarbete,efter nga månaders tablettkur (även fast problemen,på lång sikt,troligen bara förvärras för de flesta). Och räknandes på svenska kronor i halvårsbudgetar,framhärdar politiker från olika färger och nivåer,i att sjunga ”psykpillrens sköna lovsång” !.
Ingen långsiktig,högspecialiserad psykoterapiform kommer inom överblickbar framtid att erbjudas från landstinget,tro mig !. Och beträffande CBASP,-som ju tydligen inte ens finns på den privatpraktiserande/kostsamma marknaden-,så lär det dyka upp hos landstinget ungefär i samma veva som grisar lärt sig flyga i looping-formation !.
Sorry folks
/M.
Jätteledsen att höra, Micke. Jag har ett tag tänkt försöka skriva lite små råd till dem som befinner sig i liknande situation, och jag ska nu försöka komma till skott med detta. Håller helt med om att det är för mycket piller i landstingspsykiatrin. Tipsar om Mad in Sweden som jobbar med detta.
Skickar vänliga tankar,
Daniel
Wow!
Det blev en enorm upplevelse att läsa om kronisk depression. Det var som att någon satt ord på det ordlösa i min själ! Bitarna föll på plats….äntligen (efter 31 år i vården)!!
Den befriande känslan av att ’det är inte inbillning’.
Vardagen blir inte lättare, men det är ändå en lättnad.
Jag har även andra diagnoser men ingen av de har känts så självklara som den här.