Som jag skrivit om tidigare är jag en stor anhängare av att leka med sina barn. I leken utvecklas barnets hjärna på många sätt. När man leker med andra barn eller vuxna, så lär man sig turtagning, hänsyn, lyssnande och andra viktiga sociala förmågor. Leken utvecklar också fantasi, och motorik, och förmåga att tänka tredimensionellt (spatialt som vi psykologer säger).
Något att tänka på för vuxna som vill hjälpa sina barn att bevara och utveckla sin kreativitet, kan vara att se över hur varierat man leker med barnet. Är det mest en eller två olika lekar, eller spänner leken över ett vitt spektrum så att olika funktioner och begåvningar får tillfälle att växa till och utvecklas?
Det finns så många olika dimensioner av lek, där jag framförallt tror att barnet behöver variation:
- Som jag tidigare skrivit är fysisk lek mycket viktigt för att utveckla både kroppsliga och sociala förmågor.
- Pyssel och knåp och lera och måla utvecklar både finmotorik, envishet och visualiseringsförmåga.
- Rollspel är en annan viktig slags lek som också utvecklar mycket viktiga förmågor, som till exempel förmågan att tänka sig in i någon annans perspektiv.
- Rollspel kan också ha en viktig funktion, lite mer terapeutiskt, genom att hjälpa barn att uttrycka känslor och konflikter som de brottas med.
- För vissa barn kan det finnas ett behov av s.k. ”regressiv lek”, där de går tillbaks till en yngre ålder, till exempel genom att leka bebis. Detta kan vara särskilt viktigt när barnet går igenom en jobbig period av någon anledning, såsom att börja på ett nytt dagis, eller flytta, eller när föräldrarna separerar.
- Precis som med ett musikstycke kan man variera tempo, intensitet och hur mycket nytt som blandas in. Man kan jobba med crescendo, diminuendo, accelerando och ritardando.
- Traditionella bollspel och liknande kan också vara viktiga, både för de förmågor de utvecklar, och för att det är något som barn gör tillsammans på raster och liknande. Här kan den vuxne hjälpa till att bygga ett bra självförtroende, till exempel genom att spela på en lagom nivå. Ofta innebär detta att barnet bör få vinna större delen av tiden.
- Schack, Kalaha, pussel och alla andra spel.
- Den vuxne kan ha många olika roller, som den som leder, blir ledd, eller mer som en jämlike.
- Man kan leka inomhus och utomhus….
- Leka en vuxen och ett barn, eller flera barn eller flera vuxna…
- Och så vidare
Ett tips kan vara att verkligen utnyttja det tillfälle som det innebär att ha barn, till att prova på lekar och aktiviteter som man aldrig annars hade kunna tänka sig. Har man svårt att tänka sig att springa vilt och leka kull, så kan det vara en utvecklande utmaning att göra just det. Samma sak om man har svårt att tänka sig att sätta sig med en lerklump framför sig och göra något av den.
Tack för en intressant artikel. Jag funderar på hur mycket man som vuxen ska styra leken eller inte?
Välkommen!
Det är svårt att säga, men om man ska säga något, skulle ett råd vara att sikta på att inte styra typ 80-90 procent av tiden – barn behöver verkligen uttrymme att få prova att styra och bestämma och se hur det blir. Inte så att man är helt passiv, men att barnet får bestämma mycket. Vad man istället gör är att vara närvarande, skratta och delta.
Hälsningar Daniel
Den där trollbindande effekten blev väldigt tydlig när vi introducerade teve i vår sons liv. I början hade han inte tålamod att sitta där, han hade alltför mycket spring i kroppen för det. Men mer och mer tar teven över. Han frågar ofta efter att få titta på nåt och även om vi begränsar hans tittande så får han titta alltför mycket.
Han blir ofta arg när vi ska stänga av men jag har också märkt en lättnad. Som att han verkligen behöver hjälp att komma därifrån. Den blir särskilt tydlig när jag ibland ger efter och låter honom se en stund till. Som att han blir arg också över att jag inte står fast vid min gräns.
Tack för påminnelsen och den ytterligare dimensionen på vad bekvämligheten får för konsekvenser.
/Katarina
Tack Katarina och Morgon för kommentarerna! /Daniel
Bra skrivet!
Jag har en mycket kreativ dotter. Hon är långt före gällande läsa/skriva. Hon har även vissa emotionella svårigheter och utåtagerande beteenden. Hon behöver mycket bekräftelse i sin kreativitet vilket jag tyvärr har svårt att leva upp till som ensamfölder till 2… men jag gör mitt bästa, IPad har vi ingen. Nästa år börjar hon förskoleklass, född i slutet av oktober. Jag är orolig att kreativiteten uppmuntras där, men att bekräftelsen uteblir. Hon behöver mycket NVC vilket hon får på förskolan men jag ställer mig tveksam att hon får det i förskoleklass. Har du råd gällande detta? Tack för en bra blogg!
Tack, Karin, för berömet.
Jättesvårt att ge råd – skulle det gå åt ”fel håll” rekommenderar jag att ni rådgör med någon, t.ex. mig, annars är det bara att hålla tummarna att hon får bekräftelse tillräckligt och samtidigt växer in i skolsituationen, barn blir ju äldre också, om ni jobbar med NVC, så kommer hon att kunna så småningom lära sig hantera svårigheter på egen hand, tänker jag.
Bästa hälsningar Daniel