Sommarläsning: Brené Brown om skam och sårbarhet

Här kommer ett litet tips för sommarläsningen:

På senare år har det kommit en genre som jag gillar mycket. Det är böcker som försöker relatera modern forskning till tusenåriga traditioner samtidigt som de utgår från ett personligt perspektiv.

Brené Brown har blivit en stjärna på nätet efter sitt Ted-talk för några år sedan där hon pratade om ödmjukhet och sårbarhet, och hur detta är en faktor för att klara av livets utmaningar. Om ni inte har sett hennes föreläsning så kan jag varmt rekommendera den:

Brown berättar där hur hon gjorde forskning med bland annat cancerpatienter för att försöka förstå vad för faktorer som hjälper människor att klara av de svåraste av av utmaningar. I korthet så kom hon fram till förmågan att vara sårbar och att prata om denna sårbarhet med andra var av avgörande betydelse för hur människor kunde gå vidare och hantera riktigt svåra saker som en cancerdiagnos. Och hennes föredrag, böcker och podcasts efter detta har ofta handlat om hur hon själv måste envist jobba med dessa saker för att själv våga vara sårbar.

Hon berättar också i sitt nästa Ted-talk att hon så småningom blev tvungen att titta mer på ämnet skam, för många av oss är det skam som hindrar oss från att vara öppna och sårbara med varandra.

Det som är så uppfriskande med att läsa och höra henne, tycker jag just är att hon tar tag i dessa lite tabubelagda ämnen, och att hon vågar både vara väldigt personlig, samtidigt som hon ankrar det hon säger i seriös forskning. Det är råd och förhållningssätt som verkligen går att applicera på sitt liv och vardagen så som den pågår här och nu.

Nu har hon också blivit översatt till svenska under titeln Mod att vara sårbar.

Hennes ”10 vägskyltar” på väg mot ett helhjärtat liv, som hon kallar det vill jag gärna skicka med som något att begrunda i sommar:

  1. Att utveckla och vårda sin autenticiet: Att släppa taget om vad andra tycker.
  2. Att utveckla och vårda medkänsla med sig själv: Att släppa taget om perfektionism.
  3. Att utveckla och vårda en envis själ: Att släppa taget om att bedöva sig och maktlöshet
  4. Att utveckla och vårda tacksamhet och glädje: Att släppa taget om bristtänkande och rädsla för det mörka.
  5. Att utveckla och vårda intuition och lita på det man tror på: Att släppa taget om behovet av visshet
  6. Att utveckla och vårda kreativitet: Att släppa taget om jämförelse med andra.
  7. Att utveckla och vårda lek och vila: Att släppa taget om utmattning som en statussymbol och prestation som ett mått på människans värde.
  8. Att utveckla och vårda lugn och stillhet: Att släppa taget om oro som en livsstil
  9. Att utveckla och vårda meningsfullt arbete: Att släppa taget om självtvivel och ”det man förväntas”
  10. Att utveckla och vårda skratt, sång och dans: Att släppa taget om att vara cool och ha kontroll. (min översättning)

Några andra böcker i samma genre forskningsbaserade självresor som jag också uppskattar mycket är:

– Boken Mod att vara sårbar på Adlibris, Bokus.

7 reaktioner till “Sommarläsning: Brené Brown om skam och sårbarhet”

  1. Hej Daniel och tack för din blogg!

    Angående temat på känslor av skam och otillräcklighet kommer här ett tips jag gärna delar med dig och andra. På sistone har det nämligen varit till stor hjälp för mig att läsa Jean Liedloffs bok ”Continuum Concept”.
    I youtube-klippet nedan delar hon med sig av sina erfarenheter av att leva med en stam indianer i sydamerikas djungler, vilket boken baserats på.

    Kanke att ”naturmännisko-jämförelser” bär en viss kliché-stämpel idag. Men boken gavs ut -75 och är är för mig helt befriad från något distanserat dyrkande och exotifierande av andra kulturer eller meningslöst missnöje med vår egen. Hon lyckas istället överraskande bra med att illustrera den mänskliga natur vi delar inunder dessa skilda kulturer. Fokus ligger på dessa skilda förståelser samt den resulterande attityden till ”barnuppfostran”. Så, hur barn formas efter de förväntningar de uppfattar från sina auktoriteter ligger till grund.

    Hon uttrycker bland annat att ”children are the material of human nature”, en grundsyn som helt naturligt och tveklöst framhåller barnens oskuld. Kontrasten mellan kulturna förklarar tydligt det snudd på omöjliga i att växa upp UTAN en känsla av otillräcklighet i en kultur som redan är dränkt i detsamma.

    Det är just det trovärdiga och positiva exempel hon framhåller, istället för ältandet av vårt samhälles dysfunktion, som gör hennes berättelse så värdefull. Denna mentala bild av en god mänsklig natur och ett hållbart liv har hjälpt mig skingra mycket illusioner av skam från min egen barndom.

    Hoppas det kommer någon till glädje!

    LÄNK:
    http://www.youtube.com/watch?v=yff0eL74tGE

    Återigen, tack för ditt arbete Daniel och ha det bra så bra!
    Robert

  2. Jättetack!!
    Jag ska försöka skriva mer kommentar och funderingar senare, efter semestern.
    Allra bästa hälsningar Daniel

  3. Oj här behövs utveckling på alla ovanstående punkter utom möjligtvis tian. Kanske en punkt borde vara; att utveckla och vårda psyket, sluta att( hysteriskt) försöka uppnå totalt själslig vila genom att ta det lite coolt med ovanstående punkter också. 😉

    Hoppas du har en fin sommar!

  5. Hej,
    har just sett The power of vulnerability (igen, blev rekommenderad den för ett år sen av en god vän) och Brene Brown är fantastisk. Helt fantastisk, jag blir helt varm av att se hennes föredrag.
    Och jag tänker på detta med sårbarhet – och i samma stund tänker jag på medberoende. För detta att ”wholehearted” helhjärtad gå in i relationer man inte har garantier för, att visa sig sårbar i relationer man inte tycker sig känna några garantier för kan ju utveckla sig i relationer som inte är så bra, ex medberoenderelationer (som du så bra skriver om i ett annat inlägg), där behovet av anknytning kan bli ännu starkare just därför att stresshormoner slås på just för att det är så många hinder. Och förstås blir ju tanken jag så många gånger har haft denna; för en människa, som jag, som har en sån utvecklad medberoende ”gen” i mig kan denna villighet att visa sig sårbar bara handla om just medberoende.Och jag undrar då, var går gränsen? När är det medberoende det handlar om och när känns det sunt att vara just sårbar?
    /Ewa

  6. Tack Ewa för kommentaren!
    Det är inte så jättelätt att svara såhär på nätet, egentligen föredrar jag att rekommendera boken Att återerövra sitt liv eller terapi, men om du vill så får du gärna förklara mer om hur du menar med att sårbarhet gränsar till medberoende så kan jag se om jag kommer på något att säga.
    Eller kanske var det så att du kastade ut frågan såhär på nätet bara lite apropå och inte förväntar dig något svar…
    Bästa hälsningar Daniel

  7. psykiatri lär vara Djävulens område, jag har blivit inlåst på psyket medelst LPT flera gånger i det förljugna landet i norr.

Kommentarer inaktiverade.