Poesi är motsatsen till Facebook

Som jag skrivit tidigare  har jag kämpat ett tag för att använda Internet på ett bättre sätt. Ibland när jag är trött har jag hamnat framför Facebook och strösurfat en halvtimme eller en timme, och det där har jag kommit fram till är ett väldigt onödigt sätt att lägga min tid på.

Så idag när jag satte mig ner med en poesibok, så slog det mig att Facebook och strösurfande är som godis och snabbmat, det ger en omedelbar känsla av trevnad att titta på en gullig katt eller en politiker tagen med byxorna nere, men på lång sikt så ger det inget mervärde, bara att våra liv rycks sönder i mindre och mindre delar. Medan poesi liksom är motsatsen. Det är ord som är skrivna och utvalda för att sätta läsaren i en viss stämning, ord som kräver att man tar sig tid. Att läsa poesi kan vara som att ta sig tiden att lära känna en annan människas själ på djupet.

Ord och text kan fungera så olika beroende på sammanhanget.

Jag ser dessa tendenser hela tiden omkring mig. På tåget och tunnelbanan sitter människor och surfar på sina mobiler. Och jag antalet korta tidsbegränsade anställningar ökar. Människor flyttar mer under sina liv. I en skola i området där jag bor fick jag veta att man regelmässigt skyfflar om alla eleverna i femman, utan att det egentligen är motiverat av något behov, man bara gör det. De senaste årens böcker är ofta inte skrivna för att läsas från pärm till pärm, utan är fulla med bilder och faktarutor och liknande för att förenkla blädderläsning. Weekendresor till storstäder är populärt. Överallt har vi i vårt samhälle tendensen att prioritera det snabba och kortvariga och nedprioritera det långsamma och det som behöver ta tid.