DN: Immunförsvar bakom tvångsbeteende

Idag blir det en lite mer akademisk vinkel:

DN rapporterar att man kunnat framkalla putsbeteenden hos råttor genom att manipulera med deras gener. Slutsatsen är att det finns en koppling mellan immunförsvaret och tvångsbeteende.

Jag måste bara helt kort skriva ner problemen med detta resonemang.

1.

Artikeln sätter likhetstecken mellan plockbeteende och OCD/tvångsbeteende, och diskuterar inte alls problemen med detta. Inom psykiatrin ses dessa problem som helt skilda diagnoser. En viktig skillnad är att OCD normalt har en stark kognitiv aspekt, det vill säga specifika tankar hör ihop med beteendena. Exempel kan vara tankar om att man ska bli smittad eller straffad av Gud, eller något hemskt ska hända (om jag inte…). Jag får en obehaglig känsla av att det är bara inom psykiatri och psykologi man kan komma undan med sådana missar.

2.

Bara för att man lyckas framkalla ett problembeteende på ”medicinsk” väg, behöver inte detta betyda att man hittat den verkliga orsaken till beteendet. De flesta människor blir pigga och aktiva av koffein, men detta innebär inte att vare sig depression eller maniskhet orsakas av brist/överskott på koffein. Det kan mycket väl vara så att möjligheten till trichotrillomani/putsbeteende, som det egentligen handlar om i artikeln, på ett sätt är ”hårdkodat” genetiskt, men att det faktiska beteendet hos människor utlöses av något icke-genetiskt, exempelvis stress.

3.

I de flesta fall, både med mer organiska sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar och med mer psykologiska som OCD eller depression, torde de flesta sansade bedömare vara överens om att de orsakas av en kombination av ”hårda”, mer medicinska faktorer, och ”mjuka”, psykologiska och livsstilsrelaterade faktorer. Jag kan på ett sätt förstå entusiasmen när sådana här nya resultat kommer, men för att verkligen på riktigt kunna säga något om orsaksbilden, så måste man göra studier där man väger olika orsaker mot varandra. Det går inte bara att komma fram till en påverkan från gener eller immunförsvar, och av detta dra slutsatsen att man hittat den verkliga ”orsaken” till en sjukdom. Det är mycket mer troligt att sjukdomen orsakas av ett komplext samspel mellan en rad olika ”mjuka” och ”hårda” faktorer. Rekommenderar en amerikansk artikeln om orsakerna till schizofreni som belyser detta.

4.

Författaren till artikeln skriver att dessa forskningsresultat kan befria individer med tvång från skam. Sådana tankar nämns ofta kopplat till biologiska resonemang kring psykiska problem. Varför behövs biologiska resonemang för att komma bort från skam och skambeläggande? kan man undra. I artikeln hänvisas till att man kan bli betraktad som ”galen” om man har psykiska problem, men detta känns som ganska länge sedan man såg det så.

(Du hittar DN-artikeln här)

Om våld

Logiken att trauma och missförhållanden leder till våld gäller inte bara i mellanöstern utan verkar vara en allmänmänsklig sanning.

James Gilligan har arbetat och forskat inne i fängelser och berättar om detta i boken ”Violence: Reflections on a National Epidemic”. De våldsbrottslingar han pratat med har berättat om hemska övergrepp och missförhållanden tidigare i livet och under uppväxten. Gilligan förklarar hur detta leder till våld med att svåra och traumatiska upplevelser tidigt i livet leder till stark skam, vilket är svårt att uthärda, och detta leder i sin tur till ilska och våldsamma beteenden mot andra.

Citat: (från Gilligans bok via TwinCities Local planet)

Gilligan tells the story of a man he worked with who was considered the most violent man in prison. He asked this man, “What is it that you want more than anything else?”

He said this prisoner, who had little formal education and who had difficulty speaking, suddenly became very communicative, almost eloquent. “I want respect,” he said. “I want pride. I want dignity. And I’ll kill every m-f in this prison to get it!”

Gazakonvojen angripen på internationellt vatten

Idag går förstås mina tankar till offren och förövarna i attacken på Gazakonvojen. Samtidigt som jag skulle önska att palestinakonflikten verkligen skulle kunna lösas genom internationell juridik och diplomati, tycker jag att det är viktigt att lyfta fram att det finns enormt mycket psykologi här.

För mig som svensk är det enormt svårt att förstå hur israelerna kan se fredliga båtar med hjälp som hotfulla ”angripare”. Men vi behöver betrakta detta med hjälp av en förståelse av trauma. Judarna är ett folk som varit enormt traumatiserat genom förintelsen, pogromer och årtusenden av flykt. Traumana spelas upp i nuet precis som alla obearbetade trauman gör. Man tror att fiender och förövare är nära. Man tror sig vara ständigt hotad. Traumaöverlevaren lever med en ständig stress och överdriven vaksamhet. Tunnelseende är vanligt och bidrar ytterligare till att man uppfattar omvärlden som fientlig, när man zoomar in på allt som kan uppfattas som fientligt.

Så det verkar som att när många israeler ser en palestinier så ser de inte i första hand en annan människa, utan en demon eller en förövare. Ett hot. Och när det kommer stora skepp med hjälp till Gaza, så tolkas detta också genom ett trauma-raster; som en aggression.

Vi behöver verkligen se detta intima samband mellan världspolitik och personlig psykologisk tragik. Vad jag kan se är det bara genom en sådan förståelse av traumaaspekten av våld, som vi kan bygga en fredligare värld.

Rekommenderar en presentation av Gina Ross som ytterligare beskriver ett traumaperspektiv på palestinakonflikten (hon har också skrivit en bok om detta). Passar också på att nämna klassikern Trauma and Recovery / Trauma och tillfrisknande av Judith Herman som grundligt tar upp temat hur offer kan bli förövare.

Psykoterapimässan

Jag höll ett föredrag på psykoterapimässan på Norra Latin i Stockholm i början av maj. Den terapi som jag utövar, integrationsterapi, har vuxit mycket snabbt i Holland och Frankrike, och nu bjuder jag in till ett svenskt nätverk kring metoden.

För mig är det verkligen stimulerande och inspirerande att arbeta med den här metoden som både erbjuder mycket effektiv hjälp, och tar människors lidande på största allvar.

Några punkter som jag pratade om på mässan var:

Hur det faktum att metoden är inspirerad av Alice Miller underlättar för mig som terapeut att verkligen lyssna efter det sårade barn som ofta finns gömt i klientens bekymmer.

Att metoden verkligen engagerar hjärnan på flera olika sätt, alltifrån den känslomässiga hjärnan, till analyserande, till att göra saker, alltifrån att arbeta med här-och-nu till den tidiga barndomen. Både klienten och terapeuten tvingas använda sin hjärna på korsen och tvärsen, och detta tror jag är en viktig friskfaktor för att undvika tristess och stressproblem på arbetet (för oss terapeuter).

Jag demonstrerade också med en kollega hur jag konkret arbetar med metoden. Jag gjorde det för att jag tycker att vi har ett sätt att samtala som ofta hjälper oss att snabbt komma nära mycket viktiga och centrala saker, vilket jag också ser som en enorm styrka med metoden.

Ett antal terapeuter anmälde sig som intresserade, och skulle du som läser detta vara intresserad av att veta mer, är du varmt välkommen att höra av dig till mig på adressen som finns på min hemsida.

Tjugo alternativ till bestraffning av fil.dr. Aletha Solter

1.Försök upptäcka de underliggande behoven
Exempel: ge ditt barn något att leka med medan ni står och väntar i en kö.

2. Ge information och orsaker
Exempel: Om ditt barn färglägger en vägg, förklara varför vi bara ritar på papper.

3. Sök efter underliggande känslor.
Uttala, acceptera och lyssna efter känslor.
Exempel: Om ditt barn slår sin mindre syster, uppmuntra honom/henne att uttrycka sin ilska och svartsjuka på ett fredligare sätt. Han/hon kan behöva gråta eller vara arg.

4. Förändra omgivningen.
Detta är ibland enklare än att försöka förändra barnet.
Exempel: Om ditt barn upprepade gånger tar saker ur köksskåpen, sätt barnsäkra stängningsanordningar på dem.

5. Hitta acceptabla alternativ.
Omdirigera ditt barns beteende.
Exempel: Om du inte vill att ditt barn ska bygga ett fort i vardagsrummet, säg inte bara nej, utan berätta var han/hon kan bygga ett.

6. Demonstrera hur du vill att barnet ska agera.
Exempel. Om ditt barn drar i en katts svans, visa hur man klappar en katt. Lita inte bara till ord.

7. Ge alternativ hellre än order.
Beslutsfattande ger barn styrka; Kommandon inbjuder till maktkamp.
Exempel: ”Skulle du vilja borsta tänderna före eller efter du sätter på pyjamasen?”

8. Ge efter lite.
Exempel: ”Jag låter dig hoppa över tandborstningen i kväll för att du är så trött”

9. Ge ditt barn möjlighet till förberedelse.
Exempel: Om du vill att barnet ska vara med vid middagen, berätta hur du förväntar dig att barnet ska bete sig. Var specifik. Rollspel kan hjälpa barn att bli beredda för potentiellt svåra situationer.

10. Låt naturliga konsekvenser hända (när lämpligt).
Rädda inte för mycket.
Exempel: Ett barn som inte hänger upp sin baddräkt och handduk kan få hitta dessa blöta nästa dag. (Men skapa inte konstgjorda konsekvenser)

11. Berätta om dina egna känslor.
Låt barnen få veta hur deras beteende påverkar dig.
Exempel: ”Jag blir så trött på att städa upp smulor i vardagsrummet”.

12. Gå till handling när så är nödvändigt.
Exempel: Om ditt barn insisterar på att springa över gatan när ni går tillsammans, håll hans/hennes hand hårt (samtidigt som du förklarar farorna i trafiken).

13. Håll ditt barn.
Barn som agerar aggressivt eller trotsigt kan ha nytta av att bli hållna, på ett kärleksfullt och stödjande sätt, som tillåter dem att få utlopp för sina uppdämda känslor genom läkande tårar.

14. Gör det tillsammans, var lekfull.
Många konfliktsituationer kan vändas till lekar.
Exempel: ”Vi leker att vi är de sju dvärgarna medans vi städar upp”, ”Låt oss turas om att borsta varandras tänder!”

16. Avväpna situationer med skratt.
Exempel: Om ditt barn är argt på dig, bjud in honom/henne att uttrycka sin ilska i ett lekfullt kuddkrig med dig. Spela din del genom att ge upp med stor dramatik. Skratt hjälper barnet att lösa upp ilska och känslor av maktlöshet.

17. Gör en överenskommelse, förhandla.
Exempel: Om du vill gå ifrån lekparken och ditt barn har kul, kom överens om antalet gånger det får åka rutschkana innan ni går.

18. Öva er i ömsesidig konfliktlösning.
Diskutera pågående konflikter med dina barn. Uttryck dina behov, och fråga dem om hjälp att hitta lösningar. Bestäm regler tillsammans. Håll familjemöten.

19. Uppdatera dina förväntningar.
Barn har starka känslor och behov och är naturligt ljudliga, nyfikna, ostrukturerade, luriga, otåliga, krävande, kreativa, glömska, räddhågsna, självcentrerade och fulla av energi. Försök att acceptera dem som de är.

20. Ta en föräldra-time-out.
Lämna rummet och gör vad som behövs för att återfå din känsla av självrespekt och gott omdöme.
Exempel: Ring en vän, gråt, meditera eller ta en dusch.

—–

”Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.

(översättning Daniel Kraft)

Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.

För texten gäller: Copyright © 1996 Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i  någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.

Att återerövra sitt liv av Jean Jenson

Boken att ”Återerövra sitt liv” av Jean Jenson utgavs första gången 1996 på Wahlström och Widstrands förlag. De valde att inte fortsätta hålla den i lager, och jag har hört många som velat få tag på boken, men inte lyckats. Jag tycker boken är mycket bra, och jag jobbar i stor utsträckning enligt Jensons tankesätt i mitt arbete som terapeut.

Jag har därför valt att ge ut boken själv, och nu är den äntligen på väg, jag befinner mig i slutredigeringen av texten, och räknar med att skicka in den till tryckeriet de närmsta veckorna. Så boken ska finnas att köpa under sommaren. Mer information kommer här på bloggen, och när den är ute kan du hitta den via t.ex. AdLibris eller i bokhandeln.

Är du nyfiken på boken finns en hel del information på nätet, exempelvis har många läsare skrivit om boken på Amazon.com.