Aletha Solter – Det känsliga barnet

Ny video om Aware Parenting

Nu finns en video där Aletha Solter berättar om Aware Parenting på 5 minuter.

Jag håller själv ibland föräldraseminarier baserade på Aware Parenting och kan varmt rekommendera Alethas böcker och artiklar.

Egentligen tycker jag att det pratas för mycket om att sätta gränser mot barn. Vissa barnmorskor och kuratorer och andra hjälpare säger sig vilja hjälpa föräldrar att sätta gränser med sina barn. Jag tycker gränssättningspratet känns alldeles för mycket som att det är den vuxne som bestämmer och barnet ska anpassa mig. För mig vore det oftast bättre att prata om dialog eller samtal.

Tänk dig själv: Om vi har en chef, Olle, som fokuserar på att sätta gränser för sina medarbetare, och en chef, Kalle som fokuserar på att ha en pågående dialog och ett samtal med sina medarbetare, vem skulle du helst vilja jobba med?

Och jag tror att en demokratisk och respektfull dialog också får barnen mer med på tåget, så att de agerar i en samarbetsanda. Kan rekommendera exempelvis Thomas Gordon och Jesper Juul som skriver mycket om att etablera en sån dialog.

Men samtidigt så tänker jag att det också kan vara viktigt att inom vissa särskilda områden så kan föräldrar vilja bestämma, just för att de är vuxna. För mig är exempelvis sovtider och matvanor sådana områden där jag som förälder vill kunna ha en viss makt. Ett mindre barn har inte en sån överblick att det kan tänka sig in i att det blir jobbigt att somna sent, för att jag blir trött i morgon; den framförhållningen måste den vuxne stå för.

Eller apropå min post om matvanor nyligen, så kan den vuxne säga att man vill stödja bra matvanor genom att försvåra småätande, så att mellan målen kan man bara äta knäckebröd och grönsaker.

Och här är det något som jag tycker att man inte pratar så mycket om inom föräldraskap idag. Barnet kan ibland få ett utbrott när en vuxen bestämmer att nu är det verkligen tid att gå och lägga sig. Och det är väldigt viktigt att titta på vad som händer i den stunden.

Kanske ligger det några korn av sanning i debatten om curlingbarn på så sätt att moderna föräldrar gärna lägger sig platt när barnen visar starka känslor, för att vi vill vara snällare än våra mer auktoritära föräldrar. Jag vet inte, det ser säkert väldigt olika ut.

Det som jag ser som viktigt är att man som vuxen kan stå fast vid sitt beslut och genomföra det, och samtidigt välkomna och vara med i barnets känslor. Är det läggdags och barnet vägrar lämna teven, tycker jag att det är helt okay att som sista utväg bära in barnet i sovrummet. Men samtidigt är det enormt viktigt att man gör det med ett öppet och mjukt hjärta. Om man känner sig arg eller sur eller hämndlysten något sånt, är det bättre att vänta.

Aletha Solter betonar mycket att det kan vara viktigt för barn att få ett sånt kärleksfullt motstånd att gråta och rasa mot. Att när vi kan erbjuda en sån stadig och kärleksfull famn, så hjälper vi våra barn att bearbeta jobbiga känslor. Men observera, jag upprepar; det måste ske med en total mjukhet och avsaknad av antipati och irritation.

Det kan vara att barnet går med frustration över saker som händer på dagis eller vid tillfällen då föräldrarna varit stressade. Vanligt är just att sådana här jobbiga känslor av ångest, ilska eller sorg kommer upp vid sänggåendet, så det kan vara viktigt att ge akt på barnet då. Man kan kanske märka att barnet på olika sätt visar missnöje eller motstånd och då kan man om man känner sig mogen lugnt föra barnet tillbaks in i nattningen, och ta emot gråten eller de känslor som kommer.

En annan typisk sådan situation som kan vara mycket utmanande är mellan syskon, att frustration kommer upp dem emellan, och det ideala är även då att man ger tillfälle för barnet att gråta och skrika ”av sig” i famnen på en vuxen, eller om det hellre vill det, för sig själv. I bästa fall kan två föräldrar hjälpa varandra med såna konfliktsitationer. Jag har själv bara ett barn, och kan föreställa mig att detta är lättare sagt än gjort, samtidigt som enormt mycket kan vara vunnet när man kan hjälpa barnen med de jobbigaste känslorna kring att samarbeta och dela livet med ett syskon.

Ibland får jag frågan vad man ska göra om barnet nyps eller sparkar, och sånt är vanligare än man tror, det är barnets sätt att uttrycka ilska och vanmakt. Om man då själv är i ett tillstånd att man kan göra det med ett kärleksfullt hjärta, så tycker jag att det är helt okay att vänligt och bestämt hålla barnet i sådana lägen. Detta kan ofta hjälpa barnet att få gråta och komma igenom jobbiga känslor.

Boktips:

Thomas Gordon: Parent Effectiveness Training (Adlibris, Bokus)
Jesper Juul: Ditt kompetenta barn (Adlibris, Bokus)
Aletha Solter: Tears and Tantrums: What to Do When Babies and Children Cry (Adlibris, Bokus)

Om sömnmetoder för barn

Sömnmetoder för barn debatteras ju periodvis en del, och här kommer mina tankar:

Jag skrev ju för någon månad sedan ett inlägg om att trösta barn, där jag bl.a. konstaterade att det finns en hel del forskning som visar att det känslomässiga omhändertagandet under barndomen har ett tydligt samband med hur barnen sedan mår som vuxna. Särskilt känsliga är barn under de första åren, då de extremt utlämnade åt föräldrarnas omsorger.

Min syn på sovande och sömnmetoder följer av detta; Att det allra viktigaste är att förmedla omtanke, kärlek och trygghet och göra vad man kan för att barnet inte ska uppleva läggningen som jobbig eller ångestfylld.

Några viktiga punkter:

Om barnet känner sig otryggt i världen är det självklart mer benäget att uppleva insomningen som ångestfylld och jobbig. Därför är det allra viktigaste att ge barnet så mycket känsla av trygghet som det går (samtidigt som man har tålamod med att otrygghet och smärta ändå ofta uppkommer). Allt det som Aletha Solter tar upp (se denna kategori här på bloggen) syftar till detta. Att ha en inställning att vilja förstå varför barnet reagerar och känner som det gör. Att försöka undvika separationer under det första året – att kanske begränsa det till att mamma och pappa och kanske far- eller morföräldrar som tar han om barnet. Att välkomna gråt, skrik och andra känslouttryck. Att som förälder komma ihåg sin egen barndom och jobba med de problem som den egna barndomen kan orsaka. Och så vidare.
Kroppskontakt är lugnande både hormonellt och känslomässigt; att vara nära barnet är därför den ”metod” som jag först och främst förespråkar. Det t.ex. kan vara med amning, bära barnet i händerna eller i sjal, dansa med barnet, ligga bredvid och sjunga eller så. Fysiska lekar såsom brottning eller kuddkrig ger också många tillfällen till kroppskontakt och kan hjälpa barn att få stoja av dig innan läggningen.
Under tre års ålder är förmågan att hålla föräldrarna i minnet inte fullt utvecklad, och under denna ålder bör barn inte lämnas ensamma att sova. Mörker och sömn triggar ofta känslor av otrygghet, och detta måste vuxenvärlden respektera. Personligen vill jag vara med mitt barn och somna långt senare än tre års ålder, så länge han själv vill ha mig där.
Om man inventerar vad mer man kan göra för att underlätta för barnen att somna enkelt och på passande tider, så finns det mer än man tror som går att göra. Man kan vara uppmärksam på hur sömnen påverkas av måltider, stimulansen barnen fått på dagen, av utevistelse, eller fysisk aktivitet, eller av tv-tittande respektive sagoläsning. Lagom stimulans verkar vara viktigt, och jag tror vi ofta glömmer att vårt samhälle har ett enormt uppskruvat tempo jämfört med den naturtillvaro som människan ändå är gjord för. Det verkar inte ovanligt att både barn och föräldrar är ovetande om att TV har en aktiverande effekt, som kan göra att det är svårt att sova direkt efter att ha tittat på TV. The No-Cry Sleep Solution av Elizabeth Pantley har bra tips på detta tema.

Det finns ju två metoder som är ganska spridda och som ofta beskrivs som ”skrikmetoder”, nämligen sova-hela-natten-metoden av Anna Wahlgren och 5-minutersmetoden som sprids av läkare, BVC och liknande. Tyvärr är det ju svårt att slumpmässigt låta föräldrar prova en sömnmetod och sen utvärdera 20 eller 30 år senare, så därför saknas tydlig forskning om de långsiktiga effekterna av sömnmetoderna.

Enligt ett anknytningsperspektiv, tror jag man kan säga att det är klart olämpligt att lämna ett barn ensamt för att ”lära det” somna själv. Detta leder till att barnet skriker, det kan inte förstå att föräldrarna har lämnat det av goda avsikter, utan drabbas helt enkelt av panik, vilket blir ett trauma för barnet.

Dessa ämnen debatteras ofta på föräldrasidor såsom föräldraliv och sjalbarn, så det känns onödigt att jag upprepar argumenten. Jag vill dock lägga till en reflektion apropå Anna Wahlgrens tankar om att man ska ”lära” barnet att det inte finns något farligt med sömnen (se hennes hemsida). Jag skulle gärna vilja se om det finns någon forskning på detta. Min syn är att det är helt naturligt att barn har rädslor och kan känna otrygghet av att vara ensamma långt upp i åldrarna, och att föräldrarnas uppgift är att vara där och på så sätt lugna oron. Det är säkert möjligt att man kan se att vissa barn där föräldrarna har gett mycket respons, tydligt visar sin vilja genom att skrika, gny, gnälla och så. Medan vissa barn som behandlats med Anna Wahlgrens metoder i vissa fall kan framstå som tystare, coolare och mer oberörda. Tyvärr så finns ju möjligheten att AW-barnen lär sig att stänga av sin känslor och sina behov av närhet och så. Och att det är det som gör att de är lugnare (om det nu är så). Jag tror alltså inte alls på Wahlgrens tankar om att ”lära barn” att det är tryggt att sova, och jag tvivlar på att det finns någon forskning som stöder denna approach.

Anmärkning 1. The No-Cry Sleep Solution på AdLibris, Bokus

Anmärkning 2 Läs mer om fördelarna med samsovning här och här. Enligt dem finns forskning som tyder på att samsovande barn fungerar bättre i skolan, har bättre självkänsla och mindre problem med hälsan än andra barn.

Workshop i London med Aletha Solter

Tipsar alla om en workshop i London den 28 maj med Aletha Solter.

För yrkesverksamma finns möjligheten att bli certifierad Aware-parenting-handledare, något som jag själv tänker mig att bli. Och det vore roligt om fler vore intresserade!

För mer information om Solter – se Solter-kategorin på den här bloggen eller Aware Parentings hemsida. Många bra länkar (på engelska) finns också på Aware Parentings facebook-sida.

Supernanny, lockande och bedräglig (av Aletha Solter)

Boken Supernanny av Jo Frost (verkar ej vara översatt till svenska), och TV-serien baserad på detta tillvägagångssätt, beskriver en lockande barnuppfostringsmetod, som verkar ge snabba och enkla resultat för familjer som har olika problem med sina barn. Metoden framstår som bra för barnen och effektiv.

Några enligt min mening positiva aspekter av Supernanny-serien, är att Frost tar ställning mot aga och att hon betonar vikten av att tillbringa tid med barnen, leka med dem och hjälpa dem att känna sig uppskattade och älskade. Hon korrigerar föräldrar som skriker på sin barn och som har överdrivet höga förväntningar på dem. Hon rekommenderar stödjande interventioner för barn med särskilda behov, och hon visar föräldrar hur man kan medla mellan två barn som bråkar. Hon hjälper också föräldrar att stödja varandra och visar hur man kan få stöd från grannar och samhället. Dessa interventioner med familjer är extremt hjälpsamma, och är också förenliga med Aware Parenting. Samtidigt som jag applåderar dessa aspekter av Supernanny, är jag oroad av de disciplinerande aspekterna i programmet, som jag är rädd kan vara skadliga och leda till problem senare.

Ett auktoritärt förhållningssätt

Supernannys råd om barnuppfostran är grundade på antagandet att föräldrar ska kontrollera sina barn med belöningar och bestraffningar. Enligt Frost beror problem med barnen ofta på otillräcklig kontroll och inkonsekvens från föräldrarna. För att få mer kontroll, rekommenderar hon att man använder både bestraffningar och belöningar.

Fastän Frost påstår att hennes metod inte innefattar bestraffningar, är det i själva verket ett bestraffande koncept. En av grundteknikerna som hon rekommenderar för att få barn att sluta ”uppföra sig illa” är användandet av ett ”naughty step”, en slags skamvrå. Detta är ett steg i en trappa där barnet ska sitta i flera minuter och tänka över vad det gjort. Om ingen trappa finns i hemmet, kan en särskild stol eller hörna av ett rum fylla samma syfte. Denna teknik är identisk med time-out-metoden, en bestraffande metod som jag inte rekommenderar. Isolering och tillfällig indragning av kärlek och uppmärksamhet får barn att känna sig arga och otrygga. (se vidare min artikel: Nackdelarna med time-out)

För att få spädbarn att sova hela natten, rekommenderar Frost den s.k. ”controlled crying”-metoden (ungefär att jämföra med 5-minutersmetoden eller sova-hela-natten-metoden i Sverige /övers anm). Föräldrar rekommenderas att lämna ett gråtande spädbarn ensamt i sin säng för allt längre stunder, tills barnet lär sig somna själv och sova genom natten. Jag har förklarat många gånger i mina böcker och artiklar varför spädbarn aldrig ska lämnas själva och gråta. När barn gråter och ingen kommer, tappar barnet tillit och förtroendet för andra, blir livrädd och känner sig maktlös (se artikeln crying for comfort (på engelska))

För ilskeutbrott, rekommenderar Frost att man går iväg från barnet, eller skickar honom/henne på time-out. Jag håller INTE med om denna approach. Jag rekommenderar att man stannar nära det arga barnet och är ett stödjande vittne för barnets känslor. Denna närhet kommer att hjälpa barnet att känna sig älskad, samtidigt som det tillåter dem att frigöra smärtsamma känslor. (Se artikeln Understanding Tears and Tantrums)

Förutom användandet av time-out är Frosts andra huvudsakliga verktyg för att kontrollera barns beteende användandet av beröm, uppmärksamhet, stjärnmarkeringar och andra belöningssystem. Uppenbarligen är hon inte bekant med de hundratals forskningsstudier som finns om nackdelarna med belöningar, särskilt dem som visar att belöningar kan ge omvänd effekt genom att underminera barns inre, egna motivation.

Långsiktiga konsekvenser

Den mest oroande aspekten av Supernannys arbetssätt är att denna tilltalande, snabba och enkla approach antagligen kommer att fungera på kort sikt. Den kommer att producera lydiga barn som sover genom hela natten, slåss mindre än sina syskon, är artiga vid bordet, deltar i hushållsbestyren, och som är generellt lättare att leva med. Detta kommer att styrka föräldrarna som då kommer att tro att de gör det rätta. Det som föräldrar inte kommer att inse, är dock de mer svårupptäckta skadorna som denna approach kan ha på deras relation till sina barn, och på barnens självkänsla och mentala hälsa. Föräldrar kommer inte heller att inse att de kan få allvarliga problem när deras barn blir tonåringar.

Genom att använda belöningar och bestraffningar, lär föräldrar sina barn att gå genom livet sökandes efter omedelbar tillfredställelse, och undvikandes smärtsamma konsekvenser (lust/smärt-principen). Jag oroar mig över vad som kommer hända när dessa barn en dag möter någon som erbjuder än mer intressanta belöningar, såsom en kokain-langare, eller en bedragare som utlovar snabb rikedom. Om dessa barn har lärt sig sin läxa väl, kan helt enkelt komma att växla över sin lojalitet till dessa personer som erbjuder mer lockande belöningar än föräldrarna. Droger kommer att vara än mer lockande när barn når tonåren med den ansamlade stressen av att inte ha fått gråta. Dessutom; en tonåring som är rädd för att bli bestraffad, kommer att vilja revoltera, och han/hon kommer självklart att försöka dölja sitt beteende för föräldrarna.

Aware Parentings approach (medvetet föräldraskap på svenska)

Ett viktigt mål för barnuppfostran bör vara att lära barn att tänka på de långsiktiga konsekvenserna av sina handlingar och vara naturligt tveksamma till någon som försöker manipulera dem med kortsiktiga belöningar. För att komma dit bör vi undvika all användning av belöningar och bestraffningar med barn. De två viktiga frågorna att fråga att ställa sig är: ”hur vill du att dina barn ska agera?” och ”vad bör vara anledningen till detta agerande?” Vill du att ditt barn ska hjälpa till med hushållsbestyren för den särskilda belöningen som du har lovat? Eller för att de uppskattar renlighet, känner sig som en del av familjen, och vill göra sin del? Vill du att dina barn ska låta bli droger för att de är rädda för bestraffning? Eller för att de respekterar sina kroppar och är medvetna om farorna med droger?

Aware Parenings förhållningssätt till ordning/disciplin är varken auktoritärt eller släpphänt. Istället för att falla tillbaks på användandet av bestraffningar eller belöningar, söker vi hjälpa föräldrar att se under ytan för att upptäcka de underliggande orsakerna till problembeteenden, och att lösa dessa orsaker vid källan istället för att försöka förändra ytliga beteenden. Möjliga orsaker för ”dåligt beteende” är: icke-uppfyllda behov, avsaknad av information och smärtsamma känslor eller oläkta trauman. Ibland går rötterna för ett problem tillbaks till förälderns egna barndomstrauman som kan försvåra för föräldern att reagera adekvat eller möta barnets behov. För att få tillstånd samarbete med barn, etablerar medvetna föräldrar en nära relation med sina barn och bygger sedan på barnens naturliga vilja att samarbeta. Att få barn att bete sig vettigt bygger på att se och möta barnens behov, och det finns ingen snabb och enkel lösning (se mina artiklar Varför barn beter sig illa och Family Meetings)

Aware Parenting, kommer också om det utförs korrekt att ge barn som sover hela nätterna, som inte bråkar så mycket med sina syskon, som beter sig vänligt och som gärna vill samarbeta. Vi uppnår dessa mål på ett helt annat sätt än Supernannys approach. Desutom främjar Aware Parenting förälder-barn-relationen såväl som barnets självkänsla och mentala hälsa. Barn som vuxit upp med Aware Parenting gör inte uppror under tonåren, och de växer upp till medkännande, kompetenta, fredliga och drogfria personer.

(översättning Daniel Kraft)

——-

”Aware parenting” – medvetet föräldraskap – ger föräldrar verktyg att uppfostra sina barn utan belöningar eller bestraffningar, att möta barnens behov, och att hjälpa barn att läka från stress och trauma.

Läs mer om Aletha Solter på Wikipedia.

För texten gäller: Copyright © 1998 Aletha Solter. Alla rättigheter förbehållna. Artikeln eller delar av den får inte reproduceras eller återges i någon form, elektroniskt eller mekaniskt utan skriftligt godkännande från Aletha Solter. Gäller även kopiering till andra webbsidor.

Aware Parentings tre aspekter

Aware Parenting (medvetet föräldraskap) består av:

Anknytningsorienterat föräldraskap:

Strävan efter naturlig förlossning och tidig närhet
Mycket kroppskontakt med barnet
Amning
Att snabbt svara upp på gråt från barnet
Känslomässig intoning och lyssnande

Icke-bestraffande uppfostran:

Inga bestraffningar av något slag (inte aga, ”time-out”, eller artificiella ”konsekvenser”)
Inga belöningar eller mutor
Ett sökande efter underliggande behov och känslor
Stress och ilskehantering för föräldrarna
Fredlig konfliktlösning (familjemöten, medling, etc)

Läkning från stress och trauman:

Erkännande av stress och trauma (inklusive icke mötta behov) såsom den främsta orsaken för beteende- och känslomässiga problem
Fokus på förebyggande av stress och trauma
Framhävande av de helande effekterna av lek, skratt och gråt inom ramen för en kärleksfull relation barn/förälder
Respektfullt och empatiskt lyssnande och accepterande av barnets känslor